elephantzoul

Hejsan!

 

Ja ser ni, här kommer ju bara inlägg efter inlägg. Ibland så:)

Höstlov var det här och sista oktober idag även. Det vita ligger kvar och bäddar in, så fint. 

För att tänka på något annat här så bytte jag ut några kuddfordral i soffan i vardagsrummet. Jo, jag tror nog de får stanna. Lite mörkare, lite höstigare. Bra så.

 

Börjar ju bli tjatigt nu, sjukdomsläget.

Fick sova en HEL natt utan smärta inatt! Kunde vända mig och ta mig upp från sängen utan ett endaste "aj". Tog ju en tablett igårkväll innan jag skulle sova, och nu verkade det som om det äntligen vände. Kändes ju som ett mirakel efter 4 veckor av smärta! Gick upp 7.30 och tassade runt i lägenheten, provade att böja mig ner. Inte ont alls. Hurra! Funderade, gick och la mig igen för att gå upp 8.30 och göra om samma procedur. Hurra då också.

Så jag tog beslutet att inte ringa vc. Det är kanske nu det vänder och medicinen börjar göra verkan? 

 

Försökte sova lite till då jag ändå var trött. Har insett att smärta 24/7 har tagit på krafterna, hm. Ringde mamma och berättade de bra nyheternan, la på och skulle sedan äta frukost. Pang! Där kom smärtan som ett brev på posten, och håller i sig fortfarande. Tog medicinen, men då den inte gett någon effekt efter 2 timmar började jag inse att den nog inte skulle göra det den här gången. Var bara tillfällig lycka. Så fick avboka frisörtiden, den jag väntade på i flera veckor, och ringde även för att ställa in min enda lektion den här veckan, för mina vuxna i behov av särskilt stöd. Typiskt.

 

Så ja, oavsett om jag är pigg som en lärka eller har ont och knappt kommer upp ur sängen så ringer jag vc igen imorgonbitti! Det verkar ju inte riktigt vilja gå över det här.

Jag är inte den som vanligvis brukar klaga, men detta går inte längre. Att sitta, ta sig upp och klä på sig är ett större projekt, blir alldeles svettig. Har ingen ork och måste sova mitt på dagen/eftermiddagen för att ta mig igenom resten av dagen. Drar mig för att åka och handla mat då jag har NOLL energi. 

Idag när jag skulle böja mig ner fick jag så ont att jag ramlade ihop på golvet och blev liggande. Och mobilen låg utom räckhåll på sängen. Detta är ju inte normalt! Tog mig i alla fall upp tillslut, men känner mig som 100år, och inte som den 31-åriga danslärare som jag är...

Nej, vårdcentralen imorgon. Och nu måste de göra en utredning!