080627
Fredag idag!
Vad snabbt denna vecka gått. Svisch bara, hejbara.
Även denna dag har inneburit sorterande, slängande, sparande, flyttkartonger. Men nu e jag snart klar.
Har varit effektiv och speedat på. Så skönt! Yes. Behöver nog bara åka dit en sväng till för att fixa det sista. Na-na-najs =)
En dokumentation av sorterandet kan jag givetvis bjuda på. Och idag igen, det e inte klokt vad prylar man hittar som man tydligen har haft!
en rosa bil tutade förbi....
nostalgi! välläst bok!
kasettband á la emil i lönneberga.
Törnrosa! glasögon, väska, blomkorg
Och mer då. Jo, har träffat en hel bunt med vänner i eftermiddags. Väldans trevligt tycker jag. Hanna & sin dude från Stockholm och en och annan Dublinbo. Och gamla vänner från förr. Greatans!
Och när jag skulle cykla in till stan ringde telefon. Besök kommer till staden. Mari från Umeå höll på att tranportera sej hit. Ännu mera roligt. Nästan alla är samlade. Fattas bara Beckis som är kvar i Göteborg. Och, som fyller år idag!
Hurra, hurra, hurra! Grattis på födelsedagen min vän. Hoppas du har en fin dag med tårta, presenter och drömmar som går i uppfyllelse! <3
Snabbsprang på stan en vända strax innan stängning. Och fyndade visst. Se där!
Något blommigt... och en randig sak fick ett nytt hem. Mitt!
Blev ingen fest ikväll. Orkade inte. Sorry Anton! Men nästa gång, då.....
Samtal i sommarnatten.
Vi pratade om något, jag minns inte riktigt om vad. Men det var inte frukt! Bara om något som kändes orättvist och irriterande. Och när man skulle svara på det, ja då ville man dra till med något riktigt hejdundrande. Ja, ungefär så kanske.
Jag sa: attans bananer!
Du sa: haha! Va?! Bananer?
Jag svarade: ja! Bananerna ja. Rackarns alltså.
Du: haha, ja. Dem e svåra dem. Men bananer, varför bananer?
Jag sa: jag vet inte, har alltid gillat bananer. Men man kanske skulle börja med äpplen?
Det e ju inte fy skam det heller.
Du sa: haha, ja. Nä, äpplen e inte fy skam. Rackarns äpplen!
Jag: ja... Ja varför inte, vi slår på stort. Äpple är det nya bananer.
Du: exakt! Haha, du e rolig du.
Mellan adressändring och flyttkartonger....
Har precis gjort en adressändring. Klappat och klart! Om en vecka eller så ska den träda i bruk.
Annars har jag sysseldagen med att:
cykla i spöregn och mysigt konstaterat att jeansen är "slim fit". Suttit på ett långt möte i mina jeans och känt regndroppar spontandroppa ner för mitt ansikte, oh joy! stressat, men hunnit (!) till bussen i tid. pratat med en söt gumma i en matbutik. köpt en twix för att det var länge sedan nu. tittat på gamla fotografier. snabbsprungit in på Röda Korset 5 minuter. ätit flottmiddag med 2 olika dressingar!. hittat ett manus och gamla auditionsansökningar bl.a. OCH, lyft kartonger, slängt, sparat och äsch.... take a look där nedan!
Bilder som säger mer än 1000 små ord :
Och, ja, det e inte klokt vad man kan hitta när man inte letar, och när man också letar för den delen...
musikterminologi någon? och en text som jag visst var förtjust i.
A Chorus Line. Aah, jag minns.....
del ur manuset. och flottmaten på det.... 
med fokusering på grönsakerna.....
Nyfikenhet.
Och jag blev så nyfiken. Så nyfiken!
Mitt i natten, klockan visade nästan 01.00. På hemfärd på cykeln, hade varit hos vänner en måndagkväll.
Dripp, dropp, dripp... Fötterna alldeles blöta i havsstora pölar. Prickiga glasögon.
Sommarregn.
Enda cyklisten på gatan. Några enstaka bilar på vägen ovanför.
Skönt att trampa vatten i natten.
Men så.
Ska jag, ska jag inte.
Eller?
Nyfikenheten kittlade retfullt.
Blev så nyfiken. Undrade. Har så många frågor fortfarande.
Vid vägskälet. Gjorde en extra manöver.
Jag undrar hur du har det nuförtiden. Vad det blev av dej, vad du gör.
Släckt. Mörkt. Stilla.
Men klockan visade ju mycket.
Åh, jag undrar.
Drömde om dej i natt.
Du stod där. Poff bara. Sa något, berättade något.
Men denna gång var det tvärtom, det var jag som var tvungen att gå. Du tog tag i min arm.
Vi sa att vi skulle ses senare. Senare....
Senare vaknade jag.
Jag undrar.
Funderar smått.
Nyfiket bubblar frågorna.
Och vad är det som tynger dej så?
Midsommardagen.
Midsommardagen, ja. Igår.
Lugn dag, inget särskilt. Men skönt. Välbehövligt.
Cykeltur i blåsten med för lite kläder stundtals. Ingen talade om att det blåste så!
Sen middag vid 19.30. Ost och skink-paj. Mumma!
Popcorn som blev brända, ut på balkongen för att svalka dem haha. Os i hela lägenheten.
Poppa nya, ätbara. Frida Kahlo film en lördagkväll. Fint.
Konstnärligt, uttrycksfullt. As I like it. 
En konversation oss emellan.
Det var ljust fortfarande, klockan hade passerat förlängelängesedan.
Över järnvägen, förbi smörblommorna, gående i natten.
Jag sa något, pratade om någonting, du skrattade gång efter gång. Tillslut blev jag så nyfiken.
Jag frågade: Nämen, och vad skrattar du åt?
Du sa: Haha nä inget....
Jag: Okej....?
Du yttrade: Du. Du e cool du. Så himla häftig.
Jag svarade: Jaså, jaha. Se där ja.
Midsommarafton.
Har haft min mobil på ljudlös sedan igår. Skönt, så skönt. Och den är fortfarande ljudlös, OCH, jag vet inte vart den är just nu. Ännu mera skönt. Paus. Stanna upp. Att kunna välja när man vill bli nådd.
Men det e konstigt hur beroende man kan bli. Hur beroendeframkallande en mobil kan bli. Några missade samtal? Sms? Drar häftigt åt andan. Konstigt. Yeah well.
Midsommar, midsommarafton. Idag.
Åkte ut till sjukhuset på förmiddagen. Hälsade på dej. Hade bytt sal, låg snett emot den gamla. En vas med rosor och prästkragar i plast för att pigga upp. Man får inte ta med sej riktiga, inga starka dofter står det tydligt. Men de var fina, på bordet där de fick stå.
Och vi pratade. Skrattade en del, skämtade lite. Det var bra.
Du blev sommarfin i den randiga t-shirten jag tog med. Du blev glad. Kämpade tappert mellan orden.
Middag dukades upp hos modern. Lax, färskpotatis, gräddfil, bröd, ägg, skinka, grönsaker....
Och efterrätt på balkongen när molntäcket lättat och solen log vackert. Gröna blad mot den blåa himlen.
Jordgubbar och vaniljvisp som var ovispad. Gott.
Lugn midsommar, inget speciellt planerat. Men det är okej ändå. Skönt. Orkar ändå inte planera och flänga runt. Bara vara och finnas till. Det räcker. Det är fint det med.
Onsdag och torsdag.
Hann aldrig uppdatera igår. Too much to do. Och idag, ja idag sedan. Jag är helt slut. Helt alldeles slut, slut.
Men först börjar vi med onsdagen. Känns redan som en evighet sedan igår. Händer massor jämt & ständigt att gårdagen redan känns bortblåst för idag är nu och då har nya saker tagit fart. Anyway.
Onsdag.
Krångel, krångel. Väcktes av ett telefonsamtal. Ett extra möte skull äga rum kl 14. Ringa runt, informera. Återkomma, meddela. Och sedan. Nähä, jaha, jaha, då kan ändå inte alla komma. Säg, varför ska vi då ha mötet? Detta skulle bara innebära repris från tisdagen. Så det blev inget möte. I korta drag är detta. Orkar inte skriva det detaljerade efter alla påringningar. Och dessutom, som sagt, är det redan en evighets sedan det hände.
Efter viss försening cyklade jag in till stan. Fika med Ester (numera dublinbo) som jag inte träffat på (?) 3 år! Oh lord. Och tillhörande Gustav :) Och en Stina. Stället är Roasters uteservering. Äntligen invigning! Hinner just slå mej ner, hör bekanta röster intill. Sussi & Miriam sitter vid bordet bredvid. Hallåja! Och sedan, ytterliggare en minut senare, Peter. Åh, Peter! Hade visst transporterat sej upp hit. Lovely. Det var länge sen nu. Och jag som tänkt på dej & tänkt senast dagen före att jag skulle slå en pling. Ja, se där ja. In Luleå you are. Na-na-najs!
Går en sväng på stan med förstnämnda gänget. Trevligt. Snicksnackar & tar en tur till Dagobert. Blir en kycklingmacka där. Sitta ute i solen. Verkligen roligt att se dej Ester! Verkligen. Hoppas vi hinner ses i nästa vecka oxå! =)
En vän tyckte sej se Den snälla killen vid Smedjan. OJ! Se där ja. Har ju ingen kontakt numer tråkigt nog. Men ibland blir det som det blir. What to say.
Och det blev Torsdag.
Idag. Vaknade mitt i natten av ett telefonsamtal. Kl visade 02.30. Blev långprat till kl visade 05. Har pratat mer ikväll.
Trött, jag är trött. Sovit lite, lite. Hann sova 4½ timme. Ett sms plingade till, vaknade. Och sedan. Kl visade 09.30, då ringde nästa person. Pratade 2 timmar. Men det var fint, välbehövligt.
Men. Ja, men. Jag måste tänka på mej själv. Ja faktiskt. Jag orkar inte, hinner inte. Måste få ta hand om mej själv, jag har nog med mitt. Inget illa menat mot någon givetvis. Men nu orkar jag faktiskt inte. Jag behöver oxå sömn & ro i själen.
Men det ordnar sej, jag ska säga till. Det måste jag. För jag orkar inte (förlåt) höra mer. Inte i sådana mängder. Too much.
Efter ett x antal timmar kommer man ingen vart när man ältat sakerna trasiga. Ibland får man bara släppa de. Lämna det åt sidan, några sekunder bara, för att sedan ta upp det om man vill. Ingen orkar höra om allt jämt.
Och. Det känns tråkigt, tråkigt i hjärtat, när man dessutom måste upprepa allt man sagt dagen efter för att minnet svek en person i ett tillstånd. Gång efter gång. Då känns det man själv sagt bortkastat, bortblåst. Hur mkt betydde de 2 ½ timmarna egentligen?
Jag vill inte lämna ute. Inte någon. Inte alls! Men måste få skriva av mej. Ta hand om mej. För vem ska ta hand om mej om inte jag själv.
I telefon hela dagen. Trött i rösten (+ förkyldning), trött i kroppen. Fixa, dona, greja. Enough. Kan inte beskriva hur slut jag är. Men nu är alla telefonsamtal ringda. Meddelade. Och alla de som ringt mej & informerat, ständigt uppdaterat. Det är oxå gjort. Avbockat. För idag iaf.
Sjukhusvistelser och allt det andra.
Strax efter kl 9 infann jag mej på sjukhuset i Sunderbyn. Remiss från ortopeden. Att högra foten skulle undersökas igen stod högst upp på agendan denna dag.
Vred, vände, tittade, granskade mer, kollade på de gamla röntgenbilderna..... Kunde inget speciellt konstatera. Nähä, jaha. Typiskt. Fast inte så förvånande ändå. Det brukar oftast inte bli så märkvärdigt, inget man direkt kan se. Men lite spänd var jag ju, för man kan ju aldrig så noga veta. Ny läkare, ny avdelning. You never know....
Fick ännu en ny remiss iaf. Alltid nåt! Denna gång till magnetröntgen. OCH, det kan nog vara lite mer lovande I hope. Ja, faktiskt. Varför denna optimism kan frågas? Ja, precis. Förvånar mej själv lite, lite, efter alla om & men. Men. På magnetröntgen syns alla sk mjukdelar, dvs ledband & sånt. På vanlig röntgen syns "bara" skelett. Och i skelettet fast det ju inga förändringar. Så, nu e det väl bara & vänta & vänta tills nästa tid.
Denna jobbiga, eviga, väntan though.
En våning ovanför. Hälsa på dej. Det var fint. Finaste stunden på länge. Åh. Det ska jag komma ihåg. Jag vill komma ihåg. Och så glömde jag allt det andra och det var så skönt, så skönt, och du frågade och jag svarade och berättade och du verkligen lyssnade och allt det andra kändes så långt borta och avlägset.
Möte kl 11 som var försenat. Alla dök inte upp. Frågetecken, frågetecken. Vad hände? Onödigt, ganska onödigt möte kan jag tycka. Men visst, det gick an. Tråkigt att du bara tittade mej i ögonen en gång & resten av tiden pratade och tittade på alla andra. Jag kunde inte förmå mej att tänka; vad är det som är så svårt med att möta människor. Jag kan, jag kan.
En halv varmkorvburk senare, bildöverföring, sophantering, disk, plock, klädrensning.
Skönt, bra. Fort gick det med din hjälp på det sistnämnda. Tack! Men vissa ord måste inte alltid sägas. Vad är det, återigen. Varför alltid yttra. Alright.
I övrigt; fick nästan en strykbräda över mej idag. Jag hann ducka! Välte ut en blomma så jord täckte golvet. Mmm, alltid lika fint. Yeah. Not.
Det gick bra, det gjorde det. Men vissa korta sekvenser kändes lite.... udda. Speciella. En förblick i det som komma skall....
Tröja efter tröja. En gammal randig en från en annan tid. En hatt. Några klumpiga skor. En kvarglömd näsduk i en kavajficka. Och alla de för stora byxorna.....
Imorgon.
Imorgon ska jag och min högra fot på undersökning kl 9.20 på Sunderby sjukhus igen. Äntligen!
Konstigt att längta till en sjukhusvistelse kanse....
Men efter alla om, och men, och kanske, vi får se...
Spänning!
Sedan ska jag hälsa på dej också. Bara en våning ovanför mej.
Ett möte kl 11. Dessa speciella möten som är en del av det vardagliga.
Ständiga, krångliga, nödvändiga.
Vi får se hur det går. Det känns okej, för engångsskull.
Inte lika tungt, inte lika jobbigt, som det annars brukar kännas.
Vi får se, vi får se hur det går. Imorgon.
Jag såg något du kände.
Hörde att du hälsade till mej. Vad fint. Jag hälsar tillbaka!
Fick höra det ifrån en vän idag.
Inget speciellt. Nä, inte egentligen. Men ändå.
Det är känslan. Ja, känslan. Vad är det?
Jag såg något du kände.
Hörde något du sa.
Kanske. Kanske?
Det behöver inte vara något speciellt. Bara en vän som är vänlig.
Men.
Vi har ju haft vår historia.
Därför.
Kan vissa ögonblick uppenbara sej igen.
Personen vid namn Någon.
För jag har sett hur du tittar på mej. För jag har sett det.
Inte egoistiskt, inte för att jag vill se. För att jag har sett det utifrån.
Hur du tittar mej i ögonen och menar vartendaste ord. När du skrattar åt mej, fast med mej.
Och när du kramar om mej och håller världen på min ryggrad.
Fast.
Jag kan ha fel, det kan jag.
Det kanske är det som har varit. Det gångna som spelar spratt.
Och nu.
Nu är vänskap. Bara vänlighet, omtänksamhet.
Men samtidigt.
Vi trivs så bra med varann.
Naturligt.
Som om orden aldrig tar slut.
Samtalar djupt och det känns inte konstigt.
Alls.
Äsch jag vet inte, jag spekulerar.
Men baserar på det jag ser.
Jag såg något du kände.
Lördagsstrapatser.
Hurra, hurra för Mari som fyller år! (14/6) Hoppas du hade en underbar dag.
En sväng förbi sjukhuset. Det är fint väder, vi sitter på balkongen. Det är fint.
Är lite smått förkyld, usch & blä. Tar mej i kragen på kvällen & efter om & men, & beger mej på äventyr, det blir mer spännnade då.
P-fly har fest i sin lya. Dock vänder jag nästan i dörren. Hinner sitta ner i 15min cirkus. Kl är efter 21, mot nästa partaj. Mike har festligheter på gång! 10 personer i en lägenhet. Helt okej. Men intriger skapas senare. Tjejsnack på toan. Deeptalk på balkongen. Häng vid tv:n. Och lite Nirvana på det. Kompott: blandad.
Utgång, Grace, vid 00.30 snåret. Fotar en trasig vit plaststol som någon kastat på vägen. Hur tänkte vi där?
Kul på terassen men som vanligt, vad är väl en kväll utan tjafs, dramatik, tappa bort folk & krångel. Ja, säg. S u c k . Ingen nämnd, ingen glömd.
Springer på bekant folk från förr i tiden. Trevligt! Och några killbekanta & en Lina.
Efter något som känns som en evighet lämnar vi så byggnaden efter allt krångel. Sedan blir allt konstigt igen. En killkompis drar, säger att han måste gå, vet inte om vi ska skylla på fylla. <----Och rim på det, ja det var inte meningen. Blev besviken. Och fick höra något från någon. Frågan är vem som sa vad. Var det riktigt? Mindre kul iaf, inte schysst av dej. Säg inte en sak för att sedan gå i nästa.
I övrigt, skrotade ev planerna på denna person, vill inte ha någon repris som av en annan. Och du framstår inte som ett läckert byte anyhow. Alright. Haha. Då: Planer=
Ensam lämnade jag skaran. Sprang på P-fly, stannade & pratade. Less & irriterade var vi på det motsatta könet. Tack för pratstunden though! :)
Sedan kom två snubbar till P-fly. Min telefon ringde varm flera ggr om. Bad om att få ringa upp. Sprang på en gammal klasskompis. Hej, hallå! Och sedan! Vänder mej om, hör en bekant röst, ser ett leende & två utsträckta armar.
Personen som jag kallar Någon står framför mej. Jaha, se där ja! Hade med sina vapendragare oxå. Pratade. Lämnade P-fly & sällskapade med Någons gäng, skulle åt samma håll.
Pratade allmänt, flöt på bra. Fast det gör det ju när vi pratar med några centimeters avstånd till varann.
Micke, en utav hans kompisar, frågade mej hur tjejer tänker. Jag svarade så gott jag kunde. Haha, det var roligt! Och skor, skor pratade vi oxå om. Varför tjejer oftast har högklackat när de ska gå ut på krogen. Ännu roligare!
Detta kom för övrigt på tal när jag tagit av mina klackisar för att traska i gräset med strumpisar. Yes.
Micke lyssnade & var frågvis. Personen vid namn Någon skrattade & kommenterade i bakgrunden. Och jag babblade & viftade med armarna. Fint i natten. Finfint.
Någon frågade sedan om vi skulle ta en fika någon dag. Jag sa "javisst, det e bara att ringa".
Det e konstigt det där. Bra- konstigt, lustigt undrande konstigt. Efter allt & men. Men med så mkt gemensamt. Som om det kändes som en evighets vänskap. Det är bra, det är det, naturligt. Men samtidigt.... Kan inte sätta fingret på det. Vad är det?
Några fina kommentarer i bakgrunden. Hjärtligt skratt. En arm om ryggen, handen som stryker varsamt.
I dont´ know.
Utan någon speciell nämnvärd irritation, bara, "bara". Hur tänker du?
Några ord.
Jag har skrivit några ord.
Du ska få dem när du inte längre är
här hos mej.
Jag tror bestämt det.
Har filat på några toner också,
jag tror jag skänker dem till dej med.
Ständigt.
Fram. Och tillbaka. Alltid något nytt. Aldrig en säkerhet. Varje vecka, varje dag.
Att aldrig veta säkert. Inte exakt, inte precis.
Ambulans & sjukhus en tisdagförmiddag. Oväntat, men ändå väntat. Så fort, så fort det går....
Städa, fixa, dona, tvätta, slänga, springa, leta. Tisdageftermiddag & kväll.
Onsdageftermiddag var tisdagens repris. Ta reda på gårdagens händelser.
Men så.
En hemgång torsdag eller fredag.
Ett ljus, en öppning.
Torsdag: hemgång blir på fredag vid 13-tiden. Bra! Bestämt, klaffat.
Fredag, idag. Ett samtal.
Ljuset släcktes.
Förlängt. Ingen hemgång. Ingen riktig mat. Förmodligen aldrig mer. Ny planering. Fort, fort går det....
Det var som du sa. Jag visste det. Också. Men ändå. Ändå.
Rösten lät trött i andra änden. Hade hoppats så. Nu blev det inte så. Klart man låter trött.
Ständigt. Något ständigt. Hur lång tid?
En dag. Snart, en dag. Snart är en dag snart.
Förkyld?
Känner mej lite smått hängig. Trött, snuvig. Har hållt i sej sedan igår.
Förkyldning? Vill inte.
Ikväll blir det hemmahäng för att kurera mej. Imorrn.... Ev en festlighet + tillhörande utgång.
Maybe.
We´ll see.
Idag.
Följande har jag sysselsatt dagen med:
nästan cyklat på en person. ätit pim pim klubba. haft o n t i foten. sms:at.
provat en prickig klänning. ännu en gång KONSTATERAT att jag har 6 röda naglar och 4 omålade naglar.
sovit dåligt. pratat med william. funderat på att ändå trots allt gå ut i helgen.
s p e l a t piano. gett ett leende till n å g o n jag inte känner.
fått saker gjorda. p r a t a t med en sjuksköterska. druckit juice.
slängt en KAKTUS som vissnat (!). nyst många g å n g e r idag. strosat på Röda Korset.
fått lite skvaller. tänkt på dej en aning. köpt ett frimärke. fått såpbubblor blåsta på mej.
lagat mat med mamma. och blivit sugen på coka cola som jag annars i n t e brukar bli.
Ja, se där. Det var min dag i några meningar.
So long!
Stanna kvar.
Så, så blev det!
Den räckte inte till. Min blogg på ett community. Not enough.
För mycket på hjärtat, för många ord, så mycket att säga.
Så, så var det. Så blev det.
Och här är jag nu.
Det är underbart.
Ett första hallå.
DANS. R ö r e l s e r. Musik. cannonball.
Damien Rice. Havet. poesi. grubblare. sommaren gillar jag bäst.
indiska. 50-tal. d r ö m m a r e. just me. barcelona vill jag åka till.
blower´s daughter. sommarregn. o r d.
RÖTT. te. v i n t e r v i t t. frost p å fönstret.
g i t a r r e n. josé gonzález. a k u s t i s k t. elefanter. m o l n.
s n ö d r o p p a r. Eldregn.
- hej det är jag som är gabriella.
