Påsken 2018 och vi ses när vi ses!

Påskriset som nu slagit ut.
 
Hej!
Det blev en ofrivillig bloggpaus, inte alls meningen faktiskt. Skulle tittat in förra torsdagen för att önska Glad Påsk! men det glömde jag alldeles bort. 
Förra torsdagen, skärtorsdag. Min fina vän Mari med sin lilla familj skulle bila upp från Umeå. Så när de kom till min stad passade vi på att ta en snabb lunch på Storheden, på Arons födelsedag och allt. Har nog inte setts på 2 år? Sedan fick jag snällt nog lift av dem en bit på vägen då jag skulle till min mamma, och de brummade vidare norrut till Maris pappa. Så fint att ses verkligen även om det var kort.
 
Har varit hos mamma skärtorsdag till igår, blev länge denna gång men passade på då det var påsklov.
långfredagen fyllde jag år, men det var väl ingen höjdardag direkt. Sov dåligt och hade mycket smärta, men mamma gjorde allt hon kunde för att det skulle bli fint. Tack! 
Under påskafton åkte vi till morfar och gräddade våfflor, så glad han blev. Och jag tänker alltid på mormor när jag tänker på våfflor. Tänk att det redan gått snart 6 år sedan du lämnade jordelivet.
Annandag Påsk var vi bjudna till Britt och Elisabet, då sistnämnda fyllde år. Trevligt och gott i vanlig ordning!Jenny, brorsans fru, fyllde även hon år samma dag. Och min morbrors fru likaså fast i onsdags och bjöd på kalas. Tyvärr var jag i för dåligt skick så bara mamma åkte.
Och hockeyn får vi inte glömma. Suttit bänkad, följt varenda minut. Herregud så bra de är. 
GRATTIS till SM-guldet Luleå MSSK, så välförtjänt!! 
 
Det har varit lugna dagar. Gått några promenader, sett film och pratat mest. Jag har tyvärr inte varit så pigg. Haft flera attacker i revbenen, mått illa, haft sådan yrsel att jag höll på att svimma mitt på Ica, tur att mamma var med. Det har tillkommit en del nya symtom de senaste månaderna... Dels är det yrseln, och sedan domningar i armarna och skakningar i händer, svårt att greppa saker ibland. Så i onsdags, dagen innan jag åkte till mamma, så var jag på vårdcentralen. Fick tyvärr inte träffa den bra lyhörda läkaren. Bad om sömntabletter fastän det tog emot, står inte ut längre, jag får ju inte sova normalt och har fortfarande inte fått någon tid på smärtenheten. Medicinen jag äter ska ju snart slutas tillverkas. Dock visste jag inte att det beror på att flera som ätit den under längre tid blivit förgiftade (!) av den! Bra att få den lilla upplysningen alltså... Fick mitt recept förnyat (med den giftiga medicinen) och äter den ännu, men ja man börjar ju undra hur nyttigt det här är? Provade sömntabletterna som jag hört så bra om. Funkade inte ett dugg! Blev så besviken. Efter 5 nätters försök så får dessa nu vara. När ska jag få sova?
Har i alla fall fått en ny tid hos den lyhörda läkaren under v.16, tack för det. 
 
Och så har jag funderat lite. Jag vet inte om jag ska fortsätta att blogga. Kanske inte just nu. Det känns så tråkigt, negativt och enformigt att skriva om mitt mående och smärtan. Dessvärre är det ju så livet ser ut just nu med onda revben och svanskota, och det verkar inte vilja sluta. Tvingas att tacka nej till så mycket då detta hindrar mig, vilket är jättetråkigt. Känner mig så fast i min egen kropp, så maktlös! Jag kan bara vänta och tiden får utvisa hur det blir med allt. Det har nu gått ett halvår sedan allt startade. Kanske kommer jag inte alls att kunna gå tillbaka till mina danslärarjobb. Vi får se. 
Jag är ju en ganska glad och posivit prick som försöker se det ljusa den större delen av tiden. Men när man skriver såhär rakt upp och ner ärligt så blir det inte alltid så kul läsning. 
Så vi får se när och om vi hörs. Om andan faller på kanske det blir ett inägg här och var lite sporadiskt, om fina stunder som förgyller, och någon enstaka uppdatering om sjukdomsläget. Vi ses när ni ses!
 

Helvetesdagar och 1 god natts sömn och allt är glömt.

 
Hej såhär på söndagskvällen! 
Jag ska erkänna att jag först tänkt skippa mitt sedvanliga inlägg efter många tuffa dagar, men ändrade mig.
De senaste veckorna har inte varit roliga ska jag säga. Fått vara hemma från jobbet flera dagar p.g.a. ett väldigt jobbigt illamående och smärta. Helvetesdagar rent ut sagt. Men jag kommer igen, långsamt, för detta tar sin tid. Det är svårt att planera saker för jag vet ju aldrig hur nästa dag, eller timme ibland, kommer bli. Trots att jag planerar och försöker ta det så lugnt jag bara kan om jag ska göra något särskilt dagen efter så kan jag ändå tvingas att ställa in. Igen och igen och igen... Så tråkigt. Livet blir lite tome emellanåt.
 
Jag har i alla fall lyckats vara på jobbet två gånger denna vecka, onsdag och fredag. Hurra! Och kom mig iväg till fysioterapeuten även det i fredags. Det var länge sedan jag var där nu. Eftersom jag har så ont och väntar tid på smärtenheten beslutade vi att pausa lite. Inga nya tider inbokad alltså. Jag ska fortsätta med mina övningar och göra de när jag kan och sedan kontakta fysioterapeuten när jag varit på smärtenheten. Så får vi se hur vi går vidare. Just nu är det ju väldigt svårt eftersom att jag har så ont och det inte går framåt tyvärr. Sedan i februari känns det som om all utveckling stannat upp och jag går bakåt och smärtan har ökat...
Och på tal om tråkigheter. En väns barn har legat på sjukhus i en vecka. Det var något på lungan. Stackars, stackars liten!<3
 
Min kompis Anton hörde av sig, så glad jag blev! Bjöd in till tårtkalas och vin igår lördags då John fyllt jämt tidigare. Ville verkligen gå! Sov en fruktansvärt dålig natt, var yr hela dagen, så ja det var ju inte att tänka på. Bara att tacka nej. Igen.
Snöoväder igår, och blå himmel och sol som värmer idag. Kontraster. Och som av ett mirakel fick jag sova en bra natt inatt. Halleluja! Sömn gör så otroligt mycket för kroppen och knoppen. Var så lättad att jag kunnat börja gråta nästan. Mamma kom hit och hjälpte mig, så tacksam för det! Handlade mat, köpte påskliljor och tulpaner på Blomsterlandet och städade. Vad hade jag gjort utan henne? 
Hann även grädda våfflor tillsammans och äta en sen lunch våffeldagen till ära. Sommartid har det också blivit. Och idag, för exakt ett år sedan gifte sig mina nära vänner R och S, grattis!
 
Smärtan består ändå i både revben och svanskota, men glad över 1 natts normal sömn, - då är allt det onda glömt! Nästan. 
 
 
 
 
 

Fruktansvärt illamående, en första kontakt med smärtenheten och umgåstid med vänner.

 Hej!
 
Tittar in här med några trötta knappa krafter. Jag har tänkt skriva flera gånger, men veckan har varit allt annat än bra...
Onsdag och torsdag bland de sämsta av dagar. Jag har mått så FRUKTAANSVÄRT ILLA att det inte är klokt. Varför? Jo för att smärtan gör så ont. Det känns som om någon tar toppen av en kniv och vrider om i revbenen. Ibland sticker det och andra gånger är det en huggande känsla. Svanskotan säger stopp så fort jag böjer mig för långt ner. Ja, roligare kan man ju faktiskt ha det.
I torsdagsmorse skulle jag åka till jobbet, sedan direkt till fysioterapeuten och sedan handla mat. Kan avslöja att inget av det blev av. Var för övrigt första gången jag fick avboka tiden hos fysioterapeuten. Hon tyckte dock att jag skulle komma ändå. Men ville inte rikskera att kräkas på henne om vi säger så... Fy alltså på detta oberäkneliga måendet. Finns ju ingen logik. 
I fredags blev jag uppringd av en psykologsmärteneheten. Blir kanske inte riktigt som jag hoppats på, men jag ska ge det en ärlig chans. Om cirkus en månad ska jag få komma dit och träffa läkare och psykolog som ska göra en bedömning för att se vad vi har att jobba med så att säga. Sedan väntar gruppträffar med andra som lever med långvarig smärta och coachning. Bra visserligen, jag är för att samtala kring mitt mående, men känner väl först och främst att jag vill ha hjälp med smärtlindring. Så att jag slipper att ha så rackarns ont 24 timmar om dygnet. Så att jag kan åka till jobbet som vem som helst. Så att jag kan åka till fysioterapeuten utan att behöva avboka min tid för att jag mår så *pip* illa p.g.a. smärtorna. 
Nåja. En sak i taget. Och vi ska hoppas att jag ändå får ut någonting av det smärtenheten erbjuder mig. 
 
Till något fint. En av mina nära vänner har blivit mamma för andra gången. Stort grattis!
Till något tråkigt. Någon jag känner vars mamma har fått bröstcaner. Ytterligare en. Vad är det med denna sjukdom alltså... Så orättvist. 
 
Idag söndags vaknade jag trött men med ett mående som var rätt okej. Träffade upp Lina på stan, så roligt, och första dagen detta år med plusgrader! Varje gång jag orkar är en seger för mig ska jag säga. Och så sprang vi på Ester och Gustav, och vi bestämde att luncha ihop på Friends. Trevligt och gott! Skönt att få känna sig lite mer som vanligt. Sedan gick jag och Lina hem till henne för en tekopp. Hon har ju två katter som bekant, och jag hade inte tagit någon allergitablett innan, men chansade. Det kliade lite i ögonen och blev snorig, men gick ändå bättre än väntat!
Så kom jag hem efter flera timmar av umgåstid med fina vänner. 1 timme senare kom illamåendet och ännu mera smärta som ett brev på posten naturligtvis. Suck. Ingen kontroll av kroppen. Jag är i alla fall glad att vi fick tid att ses och att jag orkade med det, helt klart värt det trots allt. Håll tummarna för att jag får sova, hade tänkt försöka ta mig til jobbet imorgonbitti!

Lite mer klarhet i MR-svaret fast ändå inte, och remiss till smärtenheten.

 
Hej!
 
Så har det blivit mars! Jag kom hem från mamma i söndags och har sedan dess hunnit vara hos fysioterapeuten och pratat med den lyhörda läkaren. 
 
Hos fysioterapeuten G bara samtalade vi. Berättade om hur det gått sedan sist vi sågs och visade brevet från röntgenavdelningen och läkaren som jag fått i måndags samma dag som jag var hos G. Och vi kom ihop oss lite, kanske man kan säga. Hon ville ju att jag skulle gå med en lärare för att kunna undervisa och hålla i varannan övning. För att göra det måste man FÖRBEREDA undervisningen. Det vet alla som undervisar. Hon menade dock på att jag bara skulle gå in direkt och undervisa och ropa ut termer så skulle barnen förstå. Hur eleverna ska få ett sammanhang av en övning och i vilket tempo de ska göra övningen, ja det verkade tydligen vara en annan fråga...? I alla fall så utmanade jag mig ju lite mer rörelsemässigt hemma för att kunna instruera och visa övningarna sedan. Och det gick ju sådär som vi alla vet.... Fick världens smärta! Fysioterapeuten blev INTE glad åt att jag förberedde mig och skällde nästan ut mig. Hursom löste vi det och kommunikationen blev sedan bättre oss emellan. Jag tycker hon är bra och hon vet vad hon gör på många punkter. Men håller inte med henne i allt, och ja låt oss stanna där.
 
Idag har jag pratat med den lyhörda läkaren. Fått lite mer förklarat av vad min MR visade. Jag vet dock inte om jag blev så mycket klokare. Kände mig mest tom och matt efteråt. Kommer nog vänta med att ev dela med mig av resultatet. Är egentligen så trött och less på att prata sjukdomar. Känner mig så MAKTLÖS. Bara tittar på medan livet pågår och kan egentligen inte göra mer än vad jag redan gör. Nåja.
Jag fick i alla fall en remiss till smärtenheten. Och diskussion om jag ska få kortisoninjektioner i revbenen ska påbörjas. Min puls är dessutom förhöjd igen och hjärtat slår orytmiskt p.g.a. smärtan. Känner mig på riktigt som 100år, hu.
Nu har jag meddelat alla lärare som vikarierar för mig och mina dansgrupper att jag tyvärr inte kommer tillbaka denna termin heller. Det tog emot. Långt inne satt det. Har ju hoppats in i det sista att det ska gå!
Som Ester sa i telefon; "2018 skulle ju bli ett bra år, nä nu får det skärpa sig". 
 

Att få svar på magnetkameraröntgen.

Hej!
 
Tittar in ännu en kväll. Ont i revbenen hela dagen idag och lika trött.
Imorgon är det sista dagen på denna månad och sedan är det mars. Trots att vårdprocessen går så långsamt går ju tiden så fort! Hur hänger det ihop egentligen?
 
Jag stod inte ut med allt grubbleri, oro och magont. Att vänta är att våndas just nu. 
Så jag ringde vårdcentralen imorse med hopp om att få svar på min MR.
Och det fick jag, en del saker kunde urskiljas. 
Fick prata med en sköterska och nästa onsdag är ett möte bokat med den bra, lyhörda läkaren. 
Vad som visades väljer jag att hålla för mig själv just nu. Innan jag vet mer och fått fråga.
Det blir inget jobb för mig den här veckan, inte på själva arbetsplatsen.
Imorgon åker jag till min mamma och blir där till på söndag.
Ska försöka låta bli att googla och undra för mycket. Andas och bara få vara trots all smärta. Blir skönt att få byta miljö.
Nästa gång vi hörs är det mars, ett steg närmare våren!
 
 

Helgen som slutade i kaos...

 
Hej!
 
Ja, vart börjar jag? Blir tyvärr inget muntert inlägg här. Det mesta handlar om revbenen och svanskotan nuförtiden. Känns så tråkigt att låta negativ och beklagande, samtidigt som det är hur sanningen ser ut just nu. Typiskt bara att just denna helg blev som den blev, så kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv.
 
Var på MR-undersökning i onsdags som ni vet, har inte fått svar ännu. Dagen innan, hos fysioterapeuten, kände jag en våg av stress som sköljde över mig. Tanken var ju att gå med en lärare denna vecka och försöka undervisa och hålla varannan övning ungefär. Så väl hemma började jag utmana mig att röra mig lite mer och ta till lite svårare rörelser under onsdagskvällen. Det skulle jag ALDRIG gjort... Sedan har smärtan eskalerat i revbenen dag för dag. Torsdagen spenderades hemma och försökte andas igenom det.
I fredags efter jobbet kände jag hur jag fick mer och mer ont. Försökte hålla modet uppe och planen var att äntligen få träffa min bror med fru (och syskonbarnen) som var här och hälsade på, och som jag inte sett på nästan 1 år. Men det gick bara inte. Hade så ont att jag nästan kräktes. 
Lördagen var ännu värre och sedan åkte de hem. Och jag hann inte träffa dem.
Natten till söndag, bland det värsta av smärtor. Fy så dåligt jag mådde! Funderade på att ringa ambulansen flera gånger. Pratade med mamma hundra gånger och med släktingar som jobbat på 1177 och är sjukvårdsutbildade.
Min mage har dessutom spårat ut rejält (flashback till när jag var tvungen att åka in på akuten 2014) och jag tror det är all oro och stress över situationen. Vad kommer min röntgen att visa? Kommer Försäkringskassan ställa krav att jag måste söka ett annat nytt? Kommer de utförsäkra mig? Ja ni vet, inte frågor man vill ligga sömnlös till direkt.
 
Är helt slut. UTPUMPAD. Sover ju fortfarande så dåligt och medicinen hjälper knappt. 
Jag missar min bror som jag inte träffat på nästan 1 år, min kompis Ida som är här och hälsar på samt en bekant från Stockholm. Missar Det känns som att smärtans styr, livet är på paus och jag har ingen kontroll över kroppen, trots att jag ironiskt nog är danslärare... 
Kan i alla fall meddela att jag INTE kommer att undervisa den här veckan. Och förmodligen inte på ett bra tag. Kroppen är helt enkelt inte redo. Det är som det är. Men tillslut ska det väl ändå komma en vår som morfar brukar säga.

Magnetkameraröntgen check och syskonbarn.

Hej!
 
Oj så oroligt jag sov inatt. Vaknade upp helt svettig med ett ryck. Drömde all världens mardrömmar känns det som. Och ändå hade jag en helt underbar gårdagskväll. Mina brorsbarn är uppe och hälsar på! Och den yngsta i skaran fyllde 11 dagen till ära igår och det bjöds på födesedagskalas och spelkväll hos deras farmor. Så jag och min kusin Eva åkte dit. God tårta och fika och tre olika spel hann vi med. Finemang! Imorgon kommer visst brorsan och Jenny upp. Hoppas vi hinner ses något!
 
Men så till idag. Ja idag var dagen för magnetkameraröntgen kommen. Äntligen! Kände mig inte nervös faktiskt, är ju 3:e gången gillt jag gör just en sådan här typ av röntgen. Totalt sett har jag hunnit med 6 olika i mitt liv hittills om jag räknat rätt. Mycket? Ja men ändå ett gäng gånger ju. Nåja. 
De var lite försenade så fick sitta och vänta ett tag. Men sedan var det dags i en hel timme. Det låter ju som bekant ganska högt när bilderna tas, men så här högt har jag nog inte varit med om tidigare. Vad togs då? Bröstryggen, ländryggen och sidorna om svanskotan. D.v.s. hela ryggen, - bra! Känns skönt att de scannar av allt.
Svaret på röntgen får jag troligtvis ganska snabbt. Hoppas, hoppas. 
 
Igår tisdags var jag hos fysioterapeuten. Vi pratade fram och tillbaka och planen är att jag ska gå med en lärare och försöka undervisa några övningar och se om det är möjligt. Känns både ock. Men är ganska stressad över situationen i ärlighehetens namn. Tänk om jag förvärrar allt? Jag vet ju inte vad/om det finns något fel i svanskotan ännu. Och ont har jag ju dagligen. Vågar jag? Och hur mycket? Prestationskrav go away. Samtidigt måste jag ju testa någon gång hur mycket jag faktiskt klarar av. Det kan ju även vara en fördel att prova så att Försäkringskassan ser att jag försöker, för snart kommer de börja ställa krav...
 
En annan sak även och dåliga odds. Danslärarjobb växer INTE på träd. Är svårt att få fast jobb och många har ofta flera olika som de åker emellan, även jag. Så vad händer? Sedan december har jag fått 3 (!) förfrågningar om lite större danslärartjänster att börja jobba omgående! Bara det lilla kruxet att jag knappt kan röra mig. Rackarns otur, ja. 
Håll tummarna för att jag får svar från röntgen snart! Detta grubbleri är så frustrerande och skapar ev. onödig oro.

Besök hos ortopeden, fysioterapeuten och läkaren och börjat jobba så smått.

Hej och glad fredag!
 
Här är en lugn sådan. Är oftast så slut om kvällarna och energin brukar ta slut kring kl 18. Tända ljus, en mysig pläd inlindad runt mig och någon serie på Netflix löser det mesta.
Tänkte att en lägesrapport kan vara på sin plats.
 
Måndag och tisdag var riktiga skitdagar rent ut sagt. 3 1/1 timmes sömn (för övrigt det jag snittat per natt den här veckan) och en dipp kan man säga. Inget kändes kul och svårt att se det fina i vardagen när smärtan pockar på. Efter att ha dammtorkat och försökt städa fick jag ett bryt och tappade humöret, vilket händer extremt sällan. Det gjorde (och gör) så ont att böja sig ner och komma upp om vartannat. Fick ge upp städandet, svälja stoltheten och ringa och fråga om mamma kunde komma och hjälpa mig.
Jag har även sedan en vecka tillbaka haft mer ont i bröstbenet och smärtan har spridit sig uppåt. 
 
I onsdags (efter lika lite sömn) hade jag en tidig tid bokad hos ortopedenHermelinen, något jag tagit tag i själv. Ville få ett till utlåtande från en specialist. Blev undersökt och han kunde konstatera: Tietzes syndrom i revbenen. Skönt, för nu släpper jag alla andra teorier och de som avfärdat denna diagnos. 2 läkare och 1 ortoped har ställt den och jag väljer att tro på dem. Angående svanskotan så trodde ortopeden att det inte hängde ihop med revbenen utan var något helt annat. Bad inte om någon remiss till Norrlandskliniken utan avvaktar till efter min MR 21/2. 
Direkt efter mitt besök hos ortopeden gick jag till jobbet. Japp, det var dagen jag skulle börja arbeta administrativt på 25%! Kändes kul att få komma tillbaka och vara igång trots att jag var tvungen att ta fram pillerburken och knapra medicin haha. 
I torsdags hade jag tid hos fysioterapeuten. Hon tryckte på några ömmande punkter och gav behandling. Tog bort en övning som framkallat smärta samt utvecklade en annan övning. Längsamt, långsamt framåt. Sedan kom mamma till min räddning och hjälpte mig att städa lägenheten. Vi åkte även och handlade mat och jag bunkrade upp haha. Jag kan knappt bära en matkasse utan att det framkallar smärta ju. Köpte även nya mattor från Rusta, blev så fint i hallen! Och ett nytt fluffigt täcke från Jysk. Är man sjuk så ska det i alla fall kännas skönt att krypa ner i sängen tänker jag, även om jag knappt kan sova.
Fredag och läkarbesök. Den 8:e läkaren tror jag att det var? Eh, ingen idé att förvånas längre. Han undersökte mig och känner mig ganska öm i kroppen efter tre dagar på rad av ortoped, fysioterapeut och läkare som grejat med kroppen. Fick i alla fall sjukskrivningen förlängd en månad fram och medicin att hämta ut. Han tyckte jag varit hemma ganska länge och upplyste mig om att jag kanske får tänka i andra banor angående yrkeslivet. I april har det gått 180 dagar sedan jag blev sjukskriven och om jag inte kan gå tillbaka till mitt arbete så menar ju Försäkringskassan att jag måste söka något annat jobb. 
Så, jag försöker att inte stressa upp mig över ytterligare ett bekymmer och andas in fredagskvällen. Enorm trötthet och smärta och inser att jag nog kommer behöva ta maxdos av medicinen (som tydligen snart ska sluta produceras och den enda jag tål i princip) innan dagens slut. Nästa vecka tänkte jag belöna mig själv med något fint som pepp för att jag behöver det. De små sakerna är viktiga för att resten ska fungera.
Trevlig helg!

-20, att inte kunna ha kontroll över sin kropp och tacksamhet.

Hej!
 
Kallt var det här, runt -20 i flera dagar. Bilden är från någon vecka sedan men skulle kunna vara från idag. Vintrigt vackert, soligt och rosa himmel. Ljuvligt, men kallt ja. 
Är trött som få ikväll, råkade somna i soffan och fick tvinga mig upp och göra middag. Sover fortfarande inget vidare, så är ju inte så konstigt faktiskt. Fick ett erbjudande om ett reklamjobb den här veckan! Funderade fram och tillbaka men tackade nej tillslut. Trött och med smärta är inte världens bästa kombo för att fotograferas. Men tack för förfrågan, fint!
Höll för övrigt på att få ett bryt här idag haha. Ibland alltså... Planerade att storstäda redan i torsdags men har fått skjuta på det p.g.a. smärtan. Så idag tänkte iag äntligen ta tag i det. Men, var ju lättare sagt än gjort. Att böja sig ner om vartannat när man dammtorkar, fy... Så fick ge mig helt enkelt. Att inte ens kunna städa själv, så frustrerande ska jag tala om. Att inte ha kontroll över sin egen kropp. Vissa dagar blir jag less fastän jag försöker hålla humöret uppe. Håller tummarna för att mamma kommer hit i veckan och hjälper mig!
 
I helgen har jag träffat lite vänner! Gäller att planera så jag inte tar ut mig för mycket så jag inte tvingas ställa in mina träffar när jag äntligen lyckas boka in några. 
Under lördags eftermiddag träffade jag upp Lina på stan och gick en kort sväng innan vi promenerade hem till henne och katterna. Drack te, myste med Ines och Lasse och pratade en massa. 
I söndags kom Rebecka förbi mig. Så efterlängtat, vi har inte setts på 2 månader. Verkligen fint! Tyvärr hann vi bara ses drygt en timme. Haha skulle behöva ses en hel vecka för att hinna uppdatera varandra om allt som händer i livet. Vi hoppas på att få till en date snart igen!
 
Januari är visst förbi, med clementiner och varma bad. Verkar vara återkommande inslag varje års första månad. Februari alltså, och på onsdag ska jag börja jobba på 25%. Heja, heja. En vecka med en hel del på schemat. 
Är så glad och tacksam för alla fina som hört av sig till mig och undrar hur jag mår. Ingen nämnd, ingen glömt!
Tack.
 
 
 
 

Vardagsrumsuppdateringar, rackarns smärta och en lättnadens nyhet.

Hej!
 
Här kommer som utlovat bilder på hemmet. Visserligen lite suddiga och tagna för någon vecka sedan, har hunnit byta ut det gröna kuddfodralet till ett grått haha. Men på ett ungefär i alla fall, så ser vardagsrummet ut nu.
Alltid roligt att plocka och byta ut lite saker och skapa stilleben tycker jag. 
Min mobilkamera strular och jag kan inte ta några bilder förutom att ta selfies! Ja, selfies som jag ju tar så ofta haha... Alltså vad är det med mig och tenik? Ska jag skratta eller gråta?
 
Hade en relativt bra förmiddag smärtmässigt idag. Åkte till fysioterapeuten, gick igenom hur läget varit sedan sist vi sågs (trött med en hel del smärta sen en vecka tillbaka). Provade lite nya övningar, kul med lite nytt. Men så mitt i en av övningarna ramlar jag bara ihop mot golvet. Provar igen. Samma sak händer. Och envis som jag är ett sista försök, men jaha. Det gick inte alls. Men blev helt chockad att kroppen reagerade som den gjorde, var inte alls beredd! Fick lite andra nya övningar i alla fall. 
Gick förbi jobbet i vanlig ordning, så kul att hälsa på! Pratade ikapp och bestämde att jag ska starta arbeta administrativt 7/2 på 25%. Skönt att ha ett mål i sikte! Fick även tag i min handläggare på Försäkringskassan och ska nu bara skicka in ytterligare en blankett. Kommer vara sjukskriven resten av tiden och kan av förklarliga skäl inte undervisa fortfarande. Det är vad det är. Men en start.
När jag kom hem efter lite korta ärenden på stan och mathandling fick jag så himla ont i bröstbenet dock. Kan inte beskriva. Har hållit i sig hela kvällen, och gör mig om än mer trött. Så jag hoppar över dagens övningar och försöker att inte ha dåligt samvete fastän det skaver. Rackarns. Inte bli besviken för det som du inte orkar. Inte klandra dig för att du knappt orkar bära en matkasse. Det kommer andra dagar.
 
En lättnadens nyhet dock! Jag har fått tid för en magnetkameraröntgen!! Kan inte beskriva hur skönt det känns. 21/2 är det dags. Fick dock ingen remiss till Norrlandskliniken för att göra en funktions-MR då de bedömde att en vanlig MR skulle ge samma resultat. Men, nu finns en plan med andra ord. Blev också uppringd av den läkare som gjort mest hittills, och som verkar både lyhörd och duktig. Han frågade hur jag mådde och tyckte att det var trevligare att föra en dialog med patienten istället för att bara skicka ut ett papper med information kring min MR. Tack! Det är precis sådana människor som ska vara läkare. 
 
 
 
 

Sjukdomsuppdatering v.3.

Hej!
 
Här kommer en uppdatering på sjukdomsstatusen just nu.
Ja smärtan sitter i, ibland i revbenen, ibland i svanskotan, ibland i båda samtidigt om jag har otur. Det känns som om, vad det nu än är, har ett järngrepp om mig. Jag gör mina övningar varje dag, tänker på hur jag står, sitter och går, men det går så långsamt framåt. Jag har svårt att bära saker, problem att böja mig ner och det är fortfarande väldigt problematiskt att vända mig i sängen. Kortfattat:
 
Måndag: snöstorm och jag hade helst velat stanna inomhus hela dagen. Åkte i alla fall till jobbet och hälsade på, vilket alltid är fint! Efter att ha uppdaterat mina närmsta kollegor om vad som hänt sedan sist så gick jag till fysioterapeuten. Fick nya övningar vilket kändes kul! Kan erkänna att det är en anings tradigt att göra samma övningar varje dag 7 dagar i veckan, så lite nytt satt fint. Hon hade velat ge mig ytterligare lite mer, men tyvärr är jag inte riktigt där ännu. 
 
Tisdag: ringde vårdcentralen ang att höra om jag kan få en remiss från ortopeden till Norrlandskliniken. De skulle undersöka saken och ringa upp onsdag eller torsdag.
Hade för övrigt världens sämsta natt sömnmässigt och sådan smärta i både revben och svanskota HELA dagen. Mobilen på ljudlös. Oh joy. Eller inte. Tack och lov att jag slapp lämna lägenheten i alla fall. 
 
Onsdag: ännu en natt av att sova dåligt. Pratade med min chef i telefon angående en blankett från Försäkringskassan där de undrar om jag kan börja jobba m.m. Mamma kom hit en snabb sväng, vi åkte och handla mat på Ica Maxi och köpte en micro. Tack för hjälpen! Jag hade aldrig kunnat bära det jag köpte. Så knepigt verkligen när man knappt är kapabel att lyfta någonting.
 
Torsdag idag: Var förbi jobbet och fyllde i blanketten från Försäkringskassan med min chef. Jag kan inte undervisa och mitt arbete kan inte erbjuda mig några andra arbetsuppgifter. Däremot ska jag försöka börja jobba administrativt och med det pedagogiska arbetet/fortbildning med start i februari om jag orkar. Det är planen.Tankarna har snurrat ska jag säga. Har försökt att inte få dåligt samvete och bli orolig för att jag faktiskt inte orkar vissa timmar/dagar. Känns så tråkigt att inte kunna undervisa, som om en del av min identitet har försvunnit. Tråkigt också att liksom "förlora" sina grupper, även om det säkerligen har de bra med sina vikarier. Allt jag byggt upp, allt jag jobbat så hårt för med mina grupper... och sedan poff, så snopet, bara bli sjukskriven. Konstig känsla. Inte ta ut något i förskott, men troligtvis kommer jag inte kunna undervisa denna termin. Jag vet att det inte är mitt fel, men ibland känns det ändå värdelöst. Hur lång tid ska detta behöva ta? Förlåt för gnället, gillar inte att vara negativ. Skulle nog kunna skriva hur mycket som helst kring detta men stannar här kring alla känslor.
Det positiva är att om jag börjar jobba så kan jag lägga upp arbetet ganska fritt. Om jag har en dag med jättemycket smärta så kan jag jobba hemifrån istället. Bra.
Om någon ringt upp angående remissen? Svar nej. Suck. Att jaga folk återigen, är inte kul. Fortsättning följer...
För övrigt fick jag reda på ytterligare en person som fått samma diagnos som jag. Vad är oddsen för det?
 
Nästa gång blir det roligare uppdatering, för att blanda upp med det mer allvarliga som sagt. Håll tillgodo.

Städa bort julen och färgklickar i vardagsrummet, och den vanliga lägesrapport.

Hej!
 
Här kommer en uppdatering om det senaste. Ja, fortsätter visst blogga i alla fall ett litet tag till.
I lördags städade jag bort julen. Skönt. Och lite mer luft. Har inte riktigt kommit underfund med hur jag vill ha det i vardagsrummet just nu. Men såhär fick det bli så länge. Lite färgklickar. Och tulpaner! Ja ser ni? Där är mina årets första. Blekt orangea. Har verkligen längtat efter tulpaner. 
 
På tal om att städa. Äntligen har jag kunnat ta tag i städandet efter att dammsugarslangen gått sönder. Och det gick... Långsamt. När man böjer sig ner för att torka golvet under soffan ni vet. Då kommer jag inte riktigt upp. Måste ligga kvar där på mattan ett tag innan jag kan ta mig upp. Så är läget.
Var på vårdcentralen och tog fler prover i tisdags. De förra som togs i december visade på att mina levervärden inte var normala. "Va?" tänkte jag och tusen tankar har snurrat. Fick i alla fall veta att mina levervärden nu var som de skulle. Kan ev vara en av medicinerna jag ätit tidigare som påverkat. 
Minskade på medicineringen innan jag tog de sista proverna, men fick mer ont. Och har fått fler utskriva då dessa tagit slut. Känns så konstigt, jag som knappt brukade ta en Alvedon tidigare.
Det har varit sådant tjorv när det gäller sjukvården. Läkaren skulle ringa upp mig tidigare men gjorde inte det så har fått jaga honom. Jag har även kontaktat Norrlandskliniken i Umeå för att höra mig för om en funktions-MR som min fysioterapeupt tyckte var bättre att göra än en vanlig MR, och den finns bara att göra där. Endast en veckas kötid dessutom, jippie! Men då behövs en remiss från läkaren, och inga läkare på vårdcentralen kan skriva en. Ev att en ortoped kan, men då behövs en remiss dit och det tar 3 månader... Återigen, man måste vara frisk för att vara sjuk. Fortsättning följer till veckan, önska mig lycka till!
 
Sovit bra några nätter, så skönt. Och mindre bra några andra med 3-4timmars sömn.
Var förbi jobbet och hälsade på och har varit hos min fysioterapeupt. Jobbar på, men det går lååångsamt. 
Jag vet ju om att jag är överrörlig sedan tidigare. Har nu fått göra några tester hos både läkare och fysioterapeut och toppar tydligen listan på hur överrörlig man kan vara. Inte så bra i detta fallet nej.
Förstår om detta är tråkig läsning för er. Om orken finns ska jag försöka få till andra inlägg som inte innehåller en massa sjukdom. 

Lite roligheter, lite tråkigheter och en vacker vintervärld.

Hej!
 
Ja se, det blev i alla fall ett inlägg till! 
Och det här är nog första gången jag skriver från mobilen dessutom. Det har hänt något med min dator. Hela displayen ser annorlunda ut, appar har försvunnit och bilder går inte att infoga. Jahaja. Låt oss hoppas att jag hittar en lösning på problemet! 
 
Sedan sist. Jag har varit på sjukhuset för att göra en datortomografi, DT, på lungorna förra onsdagen. Det såg bra ut! Förväntade mig faktiskt inget annat. Är mer nyfiken på magnetkameraröntgen på ländryggen som jag väntar på att få göra. Jag har även varit hos läkaren (den sjunde, inget att bli förvånad över längre) och fått igen lite provsvar som såg mindre bra ut... Så imorgon ska jag dit igen för att ta ytterligare några prover, och sedan se hur vi går vidare. 
Och så sjukskrev läkaren mig 1 månad till. Jag som skulle börjat undervisa idag... 
Har träffat fysioterapeuten och jag jobbar på med mina övningar. Dock vet hon inte riktigt hur vi ska gå vidare, och hur hon ska kunna hjälpa mig. Jag har även försökt minska på medicineringen ganska mycket med tanke på provsvaren jag fick. Det gick först bättre än vad jag trodde och jag började hoppas på att sluta helt. Önsketänkande kanske? Men sedan har jag haft mer ont och fått inse mina begränsningar just nu.
 
I fredags gjorde jag äntligen något roligt! Höll på att backa ur en timme innan p.g.a. den enorma tröttheten, men ryckte upp mig. Åt sushi med Ester och Lena. Och sedan blev det kaffe på Hemmagastronomi dit även Katta kom. Tack för en fin kväll med mycket skratt och härliga minnen, det behövde jag!
Lina har fyllt år och bjudit på födelsedagsfika. Revbenen började dock krångla och jag tog mig inte till fikat förrän ett dygn senare. Men det är en annan historia. 
 
Kallt, men vintrigt och vackert ute nu. 
Har varit yr och lite illamående några dagar. Kanske är anledningen vad provresultatet visade. Vi får se helt enkelt. 
Till helgen tar jag nog bort allt julpynt. Vill ha tulpaner och färg här hemma!

Julen 2017.

God fortsättning!
 
Jag brukar ju oftast titta in och önska god jul på julafton, men det blev inte i år. Orkade inte ta med datorn till mamma. Ja jag kom iväg, tillslut... Vilken jul, inget blev som det skulle. Jag ska ta det från början.
 
Försökte åka redan i torsdags men p.g.a. revbenen så gick det inte alls. Gjorde nytt försök på fredagen. På förmiddagen och eftermiddagen men det ville sig inte, men till kvällen gick det i alla fall.
Vi klädde granen i sedvanlig ordning, och det blev ju även första gången i nya huset. Så mysigt.
Så blev det julafton och vi åkte till morfar där vi skulle fira. Jag och mamma förberedde maten på förmiddagen, men redan efter en halvtimme mådde jag så illa och hade så ont i revbenen att det inte gick.
Så jag gick upp på övervåningen och gick och la mig. Och där blev jag kvar... I flera timmar.
Missade hela julbordet och alltet. Orkade tillsist komma ner och hälsa på gästerna och kolla lite halvhjärtat på Kalle Anka och peta i mig lite bär och glass.
Väl hemma hos mamma åt jag middag och var så trött så trött. Vi delade ut julklapparna och försökte mysa till det så gott det gick.
Juldagen och sov som en kratta. På kvällen när vi ligger i varsin soffa och kollar på film får jag världens attack i revbenen som hugger till och inte släpper. Hade så ont att kag inte kunde prata. Stackars mamma som blev så rädd och tog telefonen och tänkte ringa ambulansen. Efter 30-45min gick smärtan över så vi åkte aldrig in till akuten. Var svettig av all smärta och adrenalin, tog en dusch på skakiga ben och sov som en kratta igen.
Snittat 4 timmar per dygn och jag är helt slut! Färdig. Och har så ont. Känt mig som en blöt fläck. Hu. 
Fick iaf sova en hyfsat bra natt inatt (förutom att jag knappt kan vända mig i sängen). 
Hann med en fin, kall och vintrig promenad i dagarna med runt -15 ute. Annars har jag mest legat på soffan. Och i eftermiddags åkte jag hem. Nyårsafton? Väldigt oklart. Hade sett fram emot lite fest och flärd, men det lär ju inte inträffa. 
 
Andra tråkiga saker. En kompis storebror dog ju för lite drygt en vecka sedan, 35 år gammal.
Och så på julaftonskvällen, en våldsam bilolycka inträffar där en 31-årig kvinna dog. Det var Elin. Som jag gått i samma klass med i flera år. Som har två små barn som miste sin mamma. Världen är grym och det finns inga ord! När ska allt det tragiska ta slut? Det här året tar nog alla priser för sjukdomar och död. 
Påminner mig om Esters ord tidigare: "tur att vi får vända blad snart. 2018 ska bli vårt år!"
Ja, så måste det bli.
 
 
 

Juligt (nåja) här hemma och obeskrivlig trötthet.

Hej!
 
Här kommer några bilder från hemmets vrå. Julen 2017. Vitt, grått och lite röda inslag.
Blev inte lika många foton som jag hoppats på. Har i ärlighetens namn NOLL ork. Känner mig helt dränerad på energi tråkigt nog. När klockan är runt 18-19 på kvällen är jag så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Ser ni min orkidé där ovan förresten? Den bara växer och växer. 16 blommor och knoppar. Alltså!
 
Jag har inte haft någon vidare vecka. Dessa bakslag kommer titt som tätt. Sovit dåligt igen, haft SÅ ont och varit obeskrivligt trött. Ju mer aktiv jag är, desto mer ont och trött blir jag.
Fick ett nytt svar angående 24-timmars EKG:et jag gjorde av en annan läkare. De kunde se att hjärtat slår i orytm ibland (tack för att ni tror mig!), men ingen åtgärd behövdes just nu. Skönt att veta i alla fall att det inte är inbillning, och att få det utrett och konstaterat. 
 
Igår onsdag var jag förbi jobbet och hälsade på. Alltid fint att få sitta ner och prata med sina närmsta kollegor! Sjukskrivningen sträcker sig ju till den 5/1, och tanken är att jag ska börja undervisa 8/1. Hoppas det är möjligt! Vi bestämde att jag ska höra av mig 2 januari för att ta beslut om jag kan jobba eller inte.
Hade tid hos fysioterapeuten efter lunch. Men hon trodde inte alls på den diagnos jag fått av läkaren. Ja, vem ska man tro på? Skissa och gissa... 
På eftermiddagen var jag tillbaka på jobbet igen för att titta på julavslutningen med en av mina moderna dansgrupper. Så roligt! 
 
Jag har lyckats fixa alla julklappar. Orkar knappt gå på stan längre ju, helt slut. Nåja, nog om det.
Så ikväll slås det in paket, stryks skjortor och skriver listor. Imorgon åker jag till mamma och blir där några dagar. Julen firas hos bästa morfar med en del av släkten.
Min dammsugarslang gick ju sönder. Gick inte att få tag på reservdelar på Elgiganten så jag fick beställa från en annan sida. Hämtade ut paketet idag och gissa vad, den passar inte! Men. Just precis snyggt va. Jag har aldrig haft det ostädat en jul tror jag. Någon gång ska väl vara den första, värre saker finns ju, men visst tar det emot lite:) 
Får se när vi hörs, har inte bestämt om jag tar med datorn eller inte till mamma. Och vet inte när jag kommer hem. Sprang på Anna på stan som är uppe från Stockholm nu. Hade önskat att jag hade ork och gå ut i juldagarna, men vi får se. En dag i taget. 
 

En diagnos är satt, julkonsert och träffa Ester och Lina.

Hej och glad tredje advent!
 
Jag kan inte förstå att det är julafton om prick en vecka. Kan ni? Ofattbart hur fort tiden gått på senaste haha.
Ikväll kom Lina förbi mig efter hon slutat jobbet och jag bjöd henne på middag. Asiatiskt fick det bli. Nudlar med stekta champinjoner, grönsaker och sötsur sås. Så roligt att ses äntligen! Pratade ikapp massor. 
 
Här hemma har det kommit upp lite fler adventsstjärnor. Nu ni!:) Varpå en stjärna får agera taklampa i hallen. Ja, varför inte liksom? Jag har även bytt till juliga kökshanddukar och matta i köket. Så den där julkänslan ska väl snart infinna sig.
 
I måndags var jag på vårdcentralen, mötet jag laddat så inför. Fick träffa den 6:e läkaren. Jajamän, här bara ökar antalet läkare jag träffat. Nåja. En vänlig och tillmötesgående person som verkligen lyssnade. Tack! 
Han undersökte mig, fick remiss för en MR, jag fick lämna flera prover för att utesluta reumatiska sjukdomar, fått utskriven starkare Alvedon, förlängde sjukskrivningen till 5/1 OCH ställde en diagnos. Tietzes syndrom. En slags inflammation i övergången mellan brosk och revben. Det som jag själv misstänkte för flera veckor sedan, och som ytterligare en annan läkare funderat kring! Och det känns så SKÖNT! Jag är så lättad att ha fått en diagnos. Undersökningen gjorde dock ont och jag skrek rakt ut och hoppade till. Förlåt. Men nu är det konstaterat efter 10 veckor av smärta. Det kan visserligen ev. ta lång tid innan det läker, om man har otur upp till 1 (!) år. Men fortfarande, en diagnos, och lättare att bli trodd av både försäkringskassan och diverse andra läkare som bara tror att en annan är orolig och stressad.
 
Har fått sova bra 2 nätter, tisdag och onsdag. Det kändes ju som om jag nästan var frisk. Men sedan har jag haft bakslag igen tyvärr, vilket det kunde bli en del av som läkaren upplyste mig om.
En bra vecka ändå måste jag säga då jag orkat göra lite roliga saker.
Och provsvaren kring hjärtat har kommit och det ser bra ut!
Bunkrade upp med fler julblommor på Blomsterlandet i onsdags. Gjorde min egna juIgrupp och bytte gardiner i vardagsrummet. I torsdags var jag och mamma på julkonsert på Musikhögskolan. Stämningshöjare och så vackert! Och kul att springa på bekanta.
På eftermiddagen träffade jag Ester väl hemma på en fika i stan, kul! Och i fredags blev jag bjuden på lunch på Friends med min chef och närmsta kollega. Gick en sväng på stan och köpte de första julklapparna, och var visserligen rätt slut sedan och hade ont, men glad att jag orkat med. 
Jag har pratat med storebror i veckan, det var fint! Nu är de i Togo i Afrika och kommer hem 30/12.
Dammsugaren har gått sönder, eller rättare sagt dammsugarslangen ( bra timing lagom till julstädandet) och jag har kollat klart på samtliga avsnitt av Skärgårdsdoktorn haha.
Ska försöka fota lite bilder här hemma på julblommor och hur hemmet ser ut nu i juleskrud. Håll tillgodo!
 
Några väldigt tråkiga saker har också hänt. Kan inte föreställa mig hur det känns. Missfall. Livets grymhet.
Och en vän vars storebror dog, endast 35 år gammal. Hjärtat i tusen bitar. Jag tänker så på er!<3
2017, ett av de sämre åren.
 
 

Hos kardiologen, frisörbesök, avslutningsmiddag och efterlängtat besök av Rebecka.

Hej!
 
Jag som hade tänkt titta in här tidigare i veckan ju. Men har varit så fruktansvärt trött och lusten har inte heller infunnit sig, så nu gör jag ett ryck.
 
Veckan har bjudit på både kyla och krispigt vitt på träden och varmt och blötsnö. 
I tisdags och onsdags var jag på sjukhuset hos kardiologen (det var ju inte alls i måndags som jag trodde!) för att kolla upp hjärtat. Har fått ha elektroder fästa på mig i ett dygn som mätt min puls. Detta har nu skickats på analys och jag får svar om 2-3veckor.
I torsdags var jag hos fysioterapeuten, fick nya övningar vilket kändes kul. Vi strök tiden jag har nästa vecka och har först tid den 22/12 igen, den sista för i år. Och äntligen gick det i lås, var hos frisören i torsdags eftermiddag.
Toppade och klippte upp, så skönt! Tyvärr blev bilderna både suddiga och mörka som jag tog så inga bildbevis finns haha.
Sjukskrivningen sträckte sig till i fredags och jag ringde för att få en tid på vårdcentralen. Men då de bara hade 2 tillgängliga läkare gick tiderna snabbare än jag hann lyfta telefonluren, så jag fick ingen tid. Ska ringa imorgonbitti igen! 
 
I fredagskväll så hade vi avslutningsmiddag med jobbet. De hade italiensk buffé på Friend´s och jag var så glad att jag orkade gå. Vi blev elva stycken totalt och det var så trevligt att få bara vara och umgås.
Och i lördags, då äntligen fick jag träffa Rebecka! Så efterlängtat så att jag inte kan beskriva det. Vi har inte setts sedan hon hade examensfika i slutet på oktober. Har för övrigt inte träffat en enda vän sedan dess. Så ni må tro att det var fint att få ses! Hon hjälpte mig inför det kommande läkarbesöket och vi gick igenom mina journaler med allt som gjorts och inte gjorts och spaltade upp allt i kronologisk ordning. Utredning och diagnos var det, ja nu får läkarna allt lägga manken till och hjälpa mig. TACK Rebecka!<3
 
Idag söndag var jag på jobbet då vi hade möte med alla lärare. Vi gick igenom manus inför danssagan nästa år. Sedan åkte jag till Blomsterlandet och köpte fler hyacinter och en snittamaryllis. Fick äntligen upp en av mina adventsstjärnor i helgen, bytt duk i köket och tagit fram andra detaljer. Lite mer julkänsla.
Ska återgå till Maria Wern, sedan väntar sängen och samla kraft inför morgondagen.
 
 

Bakslag, hälsa på mamma och 1:a advent.

Hej!
 
Tittar in som hastigast denna afton, är så trött. Slut. Jag har haft ett bakslag denna vecka och mått sämre.
Haft mer ont (d.v.s. smärta nästan hela dygnet) trots medicin ja, de flesta övningar jag fått av fysioterapeupten har gjort ont, har sovit dåligt och lite (hej 4 timmar upphackat), svårt att hitta en sovställning som fungerar.
 
I tisdags hade jag frisörtid som jag längtat SÅ efter. Men frisören hade blivit sjuk och vi fick omboka. Rackarns otur alltså, ni skulle bara veta hur många gånger jag/vi fått omboka under denna tid jag varit sjuk. Håll tummarna för att vi får det att gå i lås på torsdageftermiddag!
 
I fredags var jag hos fysioterapeuten. Hade ett väldigt bra samtal! Kändes som om hon förstod mig bättre nu. Hon tycker att jag borde få göra en MR (som jag ju faktiskt redan påpekat för två olika läkare redan men fått avslag ifrån), då hon börjar tro att det är något annat än hon först trott.
Hon tyckte även att jag kunde ringa universitetssjukhuset i Umeå och höra om jag kunde få komma och göra en MR privat och därmed betala den själv. 
Jag har fått ta bort flera av övningarna då jag får ont av dem dessvärre. Så vi jobbar på för att hitta lösningar.
Imorgonbitti ska jag i alla fall till kardiologen på sjukhuset för att ordentligt kolla upp hjärtat.
 
December är här, och 1:a advent har vi idag! Har inte firat nämnvärt kan jag påstå. Såhär ser årets adventsljusstake ut! Ja, jag gör ju olika varje år. Hade egentligen tänkt att den skulle se ut på ett annat sätt, men det får bli nästa år haha:) Ska försöka ta bättre bilder än dessa! Ljusen är ljusblå, siffrorna guld och sedan har jag sprinklat guldstjärnor.
Helgen. Jag har hälsat på mamma, fredag-söndag. Äntligen blev det av! Hon har flyttat. Men det är en helt annan historia som vi kanske tar en annan dag. Ett hus i 2 plan som är jättefint och trivsamt! 
Var också på vegetarisk middag hos Britt och Elisabet. Gott och trevligt!
Och såg världens mest finaste film som berörde i alla kroppens organ. The Theory Of Everything. Och den påminde bara om dig däruppe, som jag för övrigt drömmer om var och varannan natt.
 

Livet just nu.

Hej!
 
Här blev det visst lite tyst en vecka. Ingen direkt inspiration och inget att skriva om är svaret.
Hjärtat har även slagit för snabbt och i orytm och jag har känt mig rätt slut.
I ärlighetens namn börjar jag bli trött på att skriva och prata om allt vad revben och svanskota heter.
Men med tanke på att det inte händer så värst mycket annat spännande just nu så haha...
 
I torsdags var jag hos fysioterapeuten som läst ortopedi. Jag fick övningar som jag ska göra dagligen, vilket är bra! Sedan vet jag faktiskt inte om hon förstod mig helt. 
Gick sedan för att hälsa på jobbet. Kom precis innan några av lärarna skulle ha möte, så roligt det var att få socialisera och träffa er! Oj vad man blir isolerad av att vara hemma alltså... 
I fredagsmorse ringde jag vårdcentralen och fick en tid på förmiddagen. Fick träffa en ny läkare. Ny, ja. Den 5:e i raden nu och dra samma information igen....
Han förlängde sjukskrivningen med 2 veckor, men upplyste om att jag troligtvis kan få problem med försäkringskassan då jag snart uppnått gränsen för vad man tydligen får vara sjukskriven? Låt mig tilläga: Jag skulle gladeligen arbeta om bara kroppen kunde. Och jag skulle gladeligen slippa att springa hos läkarna då jag har en viss sjukhusskräck... Så ja, vi får se hur det blir här då ja.
Läkaren tyckte även att jag skulle fortsätta äta den medicin jag äter nu men också gå tillbaka till att äta morfintabletterna som jag mår så illa av, för att få en så maximal smärtlindring som möjligt. Känner mig ytterst tveksam till det då jag mått SÅ dåligt av dessa. Samtidigt som han sa att tabletterna jag äter nu och egentligen inte tål kommer troligtvis göra mig sämre om någon vecka då magen snart inte kommer orka med det. Han undrade även om det kanske var dags att byta yrke. Ja ni, vad säger man... Bara att kriga vidare.
 
Imorgon tänkte jag kontakta en annan vårdcentral och se om jag kan få bättre hjälp. 
Så, så är läget just nu.
Klass 2 varning, mycket snö och halka är något som också veckan innehållit.
Igår tvättade jag för första gången på 5-6 veckor, välbehövligt. Det är som bekant en ganska lång sträcka att ta sig till tvättstugan, men det gick bra. När jag äntligen var klar och bara några meter från att vara hemma, vad händer? Jag halkar till på isen med grus på och ramlar. Gick bra ändå tyckte jag. Men idag har jag haft ont nästan hela dagen trots värktabletter. Typiskt. Förlåt för gnälligt inlägg ikväll! Livet just nu.
Nästa vecka blir i alla fall lite mer händelserik. 
Och tack för att du ringde igår Peter, -det gjorde min dag!
 
 

Läkarbesök, förlängd sjukskrivning, att bli knäckt i ryggen och lite vintrigt på det.

 
 
Godkväll!
 
Känns så tråkigt och tjatigt att uppdatera om dessa krämpor som jag bråttas med (hej Agda 95!). Men å andra sidan, det är så mitt liv ser ut just nu. Ja, vad har hänt sedan sist då?
 
Jag har slutat med den starka morfinmedicinen, vilket faktiskt känns då jag har mycket mer ont i revbenen. 
Var tablettfri ett dygn och sedan fick jag världens abstinens. Fy, kände mig som en narkoman ju! Det pirrade i benen och armarna något fruktansvärt och jag låg vaken flera timmar:(
 
I måndags hade jag tid hos sjukgymnasten för första gången. Hon undersökte mig grundligare än vad någon av de tidigare läkarna gjort, vilket kändes bra. Men då jag inte fått någon diagnos så ville hon inte gå in och trigga igång revben och svanskota då jag inte vad vad det är ännu, vilket ju var klokt. Det jag fick med mig var att djupandas trots att det gör ont i revbenen, vilket jag visserligen vet hur man gör sedan förut.
Direkt efter mötet hos sjukgymnasten hade jag sedan tid hos läkaren. En ny. Den fjärde. Fick dra all information igen och suckade djupt inombords. Det gäller verkligen att komma ihåg att säga allt viktigt och tiden är ju begränsad. Blev lite irriterad dock då läkaren började prata om en massa annat som kanske inte riktigt hörde till det vi skulle prata om. Han tyckte i alla fall att jag var sne i ryggen och borde gå till någon som kan mobilisera bäckenet. Och fick sedan ett väldigt bra tips om en person! Läkaren förlängde även sjukskrivningen två veckor till 24/11 och jag fick andra tabletter som jag ska äta. Tabletterna har jag dock ätit för några veckor sedan och gav inget resultat, men ska nu ta högsta dosen. Kruxet är att jag inte tål tabletterna i vanlig ordning men får då äta dessa tillsammans med omeprazol som ger ett skydd för magen förhoppningsvis.
Väl på apoteket för att hämta ut tabletterna så hade han bara skrivit ut det ena paret... Jaha?
 
Idag onsdag fick jag tag på specialisten läkaren rekommenderade för att mobilisera bäckenet. Hon hade precis fått en avbokning och undrade om jag kunde komma kl 10. Perfekt! 
Kvinnan var fysioterapeut och hade läst ortopedi och hade alltså sin egen klinik. Trevlig, proffsig och kunnig. Kändes bra. Blev ordentligt undersökt, fick testa lite övningar, hon knäckte ryggen och förklarade hela tiden vad hon gjorde. Dessutom hade hon själv dansat som ung och jobbat med professionella dansare på operan i Oslo! Tack, här har vi någon som både är kunnig och FÖRSTÅR vad olika danser och tekniker innebär! 
Blev dock yr vilket ju är vanligt och såg alldeles suddigt och fick sitta ner ett tag, men sedan släppte det. Jag känner mig lite rörligare nu, om än jag har ont. Tänk om detta kan vara något? Jag ska tillbaka nästa torsdag.
Har även pratat med vårdcentralen idag då läkaren glömde skriva ut ena receptet, så nu ska det vara gjort!
Jag hade dock kvar tabletter sedan jag åt de för några veckor sedan så jag kunde iaf påbörja medicineringen igår. Idag är hela dagen då jag ätit full högsta dos och ja, magen är inte så glad nej. Haha så vi får se hur detta artar sig...
Gick även förbi jobbet och stannade några timmar i förmiddags. Kliniken ligger faktiskt bara ett stenkast därifrån. Kul att få socialisera och få uppdateringar även om jag var lite trött. Hoppade dock över manusmötet och åkte hem och sov 2 timmar på soffan. 
Mamma har även varit här och sovit över från måndagkväll till imorse. Tack för all hjälp!
Bilderna har ingenting med det ovan skrivna. Förutom att det idag var vintrigt vitt, soligt och så fint väder. Bäst att passa på att föreviga!
Grattis om ni orkade läsa kvällens novell, tackhej!

Tidigare inlägg
RSS 2.0