I en suddig värld är det svårt att se klart.
080827
En tråkig sömnig datalektion som var otydlig och alldles för långrandig. Fixat bibliotekskort och gått rundtur bland böckernas världar. Skådat drama och lärt oss om bankettetikett.
Ringt kiropraktorn imorse och avbokade tiden den 1/9. Lång väntetid på ny tid.
29/9 var närmsta ledigaste dag, och 6/10 närmsta ledigaste uppföljningstid. Bokat!
Hoppas, hoppas, hoppas, att det funkar med schemat nu då. 1 månads väntan e jobbig.
Orkar inte vänta ännu längre. Aj.
Ska kolla andra kliniker och se om det inte finns andra lediga tider. Håll tummarna va!
Capsfinal kl 19 på Stuk och pyjamasparty kl 22 ikväll.
Dessvärre är jag hemma. Dumma, dumma fot, jag missar ju nästan allt.
Har letat kläder med delar av klassen på Myrorna idag. Imorrn är Trollphaesten i ljusgården.
En utomhussittning med mat och underhållning. Och med ett filmtema! Vår klass fick Xena- krigarprinsessan. Haha. Spännande!
Och om jag inte hinner informera de följande dagarna....
På fredag flyttar jag och på kvällen är det brädspelsbar. På lördag ska det lekas på Storheden på dagen för att ätas välkomstmiddag på Stuk på kvällen. Söndagen består av nollefrukost och tipspromenad och senare på kvällen filmvisning.
Okejtjohej!
En fin helg.
Helgen.
Skippade alla nolleaktiviteter, tvekamp, stå up kvällen med kändisen, hajken och allt det andra som utspelade sej.
Denna han skulle ju komma. Transportera sej upp och vara här hela helgen. Finfint värre.
Fredagkväll.
Köpte med mej mat som vi tillagade på kvällskvisten klockan 20.30 någonting. Kyckling, nudlar och wokade grönsaker.
Hallon och vaniljglass till efterrätt. Film på det. Mysigt.
Lördag.
Frukost á la rostat bröd med ost och marmelad, apelsinjuice, flingor med mjölk och en kopp te.
En sväng på stan. Ekiperade kläder till honom, en jacka på rea och en väska, jamenvisst.
Lunch lyxades till på Max drive in, mums.
Svängde förbi och köpte en blombukett, senare på kvällen var vi bjudna på middag hos hans föräldrar.
Promenerade vid vattnet. Gul bil!- tävlingen vann jag haha.
Efter klyftpotatis, kotletter, päron och melon och en hjortronparfait var vi mätta. Pratade nära med hans mor i soffan när grabbarna var ute och skruvade i bilen. Fick se det söta babyportättet även om vissa var lagomt roade =)
Brummade sedan hem i en trång lastbil.
Söndag.
Slappdagen och hemresedagen för honom senare på kvällen.
En fin helg med fina ord och förfrågningar.
Han frågade om en utlandsresa nästa sommar lockade. Och en bal på slottet i januari. Åh.
Vi tackar ödmjukast och längtar ivrigt tills nästa helg.
Nolleperioden och onda foten.
Blir inte lika mycket uppdaterande som förut. Förlåt. Tiden är svår att få att räcka till, till allt.
Men så blir det ibland. Desto mer update att komma med sen.
Nolleperioden pågår just nu för fullt.
En del inspirerande föreläsningar blandat med bad och rutschbaneåk på Nordpoolen i Boden har bl.a. hunnits med.
Har dessvärre hunnit med att bli halvsjuk, men det är på bättringsvägen!
Min skadade fot har protesterat och trilskat en del. Är nästan tillbaka på noll igen. En rak sträcka och ett trappsteg är svårt att gå. Betungande. Frågor om en dansframtid dyker upp.
Försöker ta en sak i taget. Har kiropraktortid på mån 1/9 men måste nog dessvärre boka om den, är mitt i lektionstiden
som jag måste gå på. Kvällskurserna i dans på Dansmagasinet börjar också den 1/9, och som det ser ut nu... ja vi får se om jag ens kan dansa då.
Vid 16.30 idag har det varit dansträning på skolan för att sedan ikväll ha bjudits upp till dans i Centrumrestaurangen till diverse foxtrot och bugg. Dessvärre kunde jag och mina fötter inte vara med så vi åkte hem och bloggade i stället.
Tråkiga, jobbiga tankar. Dumma timing och ledsen mun. Suck.
Men jag ska. Jag vill. Vill. Vill. D a n s a .
En sak i taget som sagt, andas. Nu är nu och sen är sen.
Och däremellan kan hända massor (I hope).
.Små fjärilar i magen längtar ut.
Imorgon
inte ens ett dygn kvar
små fjärilar i magen längtar ut.
Du sa
jag längtar väldigt mycket till dej just nu
drömde om dej hela natten
en dag kvar bara
sover redan men skulle vara trevligt
att höra din röst
och imorgon sover vi gott tillsammans.
Skoltider!
Tillbaka i skolbänken idag!
Idag, första skoldagen i klass PED-A. Helt okej måste jag säga. En blandad kompott med 32 individer, trevlisch.
En kille och resten tjejer dock. Men det ska nog gå bra.
Ska snart tillbaka igen, vi ska nämligen ha förfest med klassen. Bara hem snabbt, äta middag och byta om till något festligare hade jag tänkt och sedan iväg igen.
Frågan är vad man ska ha på sej....? Hade ju inte räknat med att jag skulle hinna hem och byta kläder. Men där fick jag i mitt ansikte. Beslutsångest!!
Och. Nedräkning! Nu är det bara två dagar kvar tills du kommer hit. 2 dagar. Till helgen blir det till att intensivumgås. Jag längtar. Du längtar. Snart ses vi.
Tjohejsvejs!
Uppdatering!
Angående förra inlägget, om de sårande orden....
Jag ringde upp personen i fråga och vi pratade igen. Bråkade ännu mer, tjafsade, ordade, fick höra tråkiga ord men efter några om och men förstod vi oss på varandra bättre. Du förstod lite lättare hur jag tänkte och jag fick säga det jag hade på hjärtat.
Efteråt kändes det bra. Skönt. Som en lättnad.
Jag ska ge dej en chans. Nu är vi medvetna, nu kan vi påverka och vara uppmärksamma.
Så jag hoppas du respekterar mej hädanefter istället för att skrika på mej och komma med onödiga ord.
Sårande ord.
Det är sårande. Efter alla hjälpinsatser som jag gjort för din skull, efter allt och alla men, när andra stått bredvid och tittat på, pekat, och undrat. Vet du att en del av våra vänner har tyckt synd om mej för att jag jämt ska behöva ta hand om dej. De säger; har du det alltid såhär? Jag tycker synd om dej.
Men jag vill inte lämna, jag vill inte dra. Jag ställer upp och hjälper.
Och det borde du tänkt på innan du vräkte ur dej det du sa.
Nästa gång kanske jag inte finns där, nästan gång kanske dina chanser är förbrukade.
Vi har redan pratat, vi har rett ut det. Men såhär i efterhand sjönk dina ord in och sårade.
Jag hade tänkt säga dej ett par sanningens ord, men valde, för din skull, att avstå. Jag ville inte sjunka till en låg nivå, det är onödigt. Och du, du som är äldre än mej, ja du borde kanske tänkt ett steg längre.
För nästa gång som sagt, ja nästa gång....
Jag har tänkt så många gånger, men jag har fortfarande fortsatt att ställa upp för dej.
Tyvärr börjar jag bli less på att det inte sker någon förändring.
Vem har funnits där mellan klockan 03-05 när du behövt prata?
Vem har tröstat, fått dej på andra tankar?
Vem har burit dej när du låg raklång på asfalten?
Ibland börjar jag fundera om det är värt det.
Självklart finns det bra sidor, vi har haft och har kul också.
Men det är inte rätt att du ska kalla mej dum i huvudet när jag för en gångs skull valde att göra något annat. Du valde faktiskt att gå, det var du som gick.
Tänk på alla de gånger då jag ställt upp. Tänk sedan på om jag inte hade gjort det. T ä n k .
Jag vill inte berätta konkret, jag vill inte lämna ute dej eller mej.
T o m att jag får dåligt samvete nu när jag skriver detta. Jag vill inte såra dej som du sårat mej.
Men jag måste få skriva av mej. Dina ord ekar i mitt huvud.
För varför ska du få uttrycka dej och inte jag.
Enough.
En chans till, jag hoppas du tar den.
Annars går nog vänskapens bäst före datum ut tyvärr.....
Kvällspromenad och eftermiddagsfika.
Träffade Peter på eftermiddagen idag, hängde på Roasters uteservering ett bra tag.
Fint i sensommarsolen.
Skymtade den snälla killen på andra sidan gatan. Konstigt. Men inget mer.
Och en mjukglass med tuttifrutti strössel på hemvägen.
Igår, torsdag.
Kvällspromenad vid 21-tiden.
En liten vemodig känsla.
Saknad.
Och lite regn.
Sprang på Mario på hemvägen. Kom fram till att det var nog 2 år sedan vi sist sågs!
Tiden går minsann i mej.
Knäppte några bilder på promenaden, men oj vad mörkt det börjar bli även här kl 22 på kvällen.
See, saw, seen.
Jag pratade med den snälla killen, den fd, för en 2 veckor sedan nu precis.
Har inte hunnit uppdatera om ovannämda.
Vi hade inte pratat sedan slutet på april.
Läget var lågt och dystert.
Mycket hade hänt sen sist och fortfarande fanns den där, den envisa mystiken. Går inte in på något dock!
Men, jag fick sagt det jag grubblat på. Talade om att jag inte var arg längre, det är glömt nu.
Kändes skönt.
Då, var jag mycket arg och besviken, men som sagt det är passé nu.
Ingen idé att älta och hålla fast vid.
Ville inte att han skulle tro att jag fortfarande var arg.
Han sa att det trodde han inte att jag var.
Bra!
Han blev trött, jag blev trött. Avslutades kort och underligt.
Han sa att vi gärna kunde fortsätta konversationen en annan gång, om han levde då.
Lämnades med en konstig vemodig känsla. Har inte hörts av sen dess.
Men faktiskt. Jag har sagt det jag ville och jag hoppas han tar tag i sitt för det är bara han som kan forma sitt liv.
Efter allt och alla, alla, men, som han gjorde och sa. Ja, då känns det bra.
Jag fick se något, jag tittade, och nu har jag sett klart.
Och för att du är här stannade världen, stannade världen för att du är här?
Bröllop och sista natten på en ny morgon
Jag ska ta och berätta den sista dagen och kvällen och följande tidiga morgon.
Han har rest nu. Men ett litet skimmer av paljetter i havet har letat sej in.
Fredag; bröllop.
I förd sin mörka kostym och blåa skjorta med tillhörande randiga slips kom han. Matchade gjorde jag i min lilablå spetsklänning, pärlarmband, de ljusblå örhängena, vita koftan och den vita blomman i håret.
Träffade min mamma en kort sväng, en kvart eller så, för andra gången nu.
Iväg för att sedan träffa hans föräldrar och sina vovvar som visst alltid brukar skälla så förskräckligt på folk men tydligen inte på mej (!).
Hans föräldrar, härliga, vänliga föräldrar. Hans pappa sträckte ut sin hand för att hälsa men utropade glad i hågen:
- Äsch, varför skaka hand, en kram, en kram vill jag ha och vad tjusig du är!
Fint. Jättefint.
Och mousserande vin på det. Ett kort till brudparet skulle skrivas, och mamman frågade genast om inte jag kunde skriva det. Javisst sa jag, varför inte.
Jag drog tydligen ett roligt skämt sedan, var inte menat som ett skämt, mer som några halvlustiga glada ord, men fadern i huset skrattade högt i bakgrunden och ville visst rama in mina roliga ord, för de skulle han komma ihåg. Se där!
Kyrkan och bröllopet.
I Nederluleå församling. Fint och trevligt och en del tårfyllda ögon. Och kloka ord av prästen.
Kramkalas och kasta ris på brudparet. Och en hel del kort fyrades av. Knäppte tyvärr inga egna, men andra gjorde, och tråkigt nog kommer jag inte publicera de bilder som togs på mej och honom, de får bli bildlöst. Hemligt ni vet :P
Middag och underhållning.
Åter igen öppnade han bildörren för mej och sin mamma, stängde den varsamt.
Modern sa nöjt ; visst har jag en artig son, det kan man inte säga nåt annat om va?
Jag svarade: absolut, jag ska inte klaga det minsta.
En välkomstdrink och sedan förätt, middag och efterrätt. Brudgummen hade gjort all mat själv, det ni! Och musikunderhållning. T o m kändisbesök fick vi!
När klockan visade 22 någonting beslöt vi oss för att lämna det drömska. Han skulle upp kl 05.30 för att flytta dagen efter.
Tackade brud och brudgum för festen.
Brudgummen viskade till mej; han är en bra kille han. Du ska få höra en hemlighet, han är min idol.
Stannade förbi Kvantum för inhandling av en vetelängd och 1 liter mjölk. Förbi mej en kort sväng, hade glömt några grejer. Hans pappa och han satt kvar i bilen. När jag kom ner igen och klev in i bilen hörde jag pappan säga till sin son:
- Ja... Fast 3 år är inte så mycket, det kan gå ganska snabbt ibland.
De kunde ha pratat om vad som helst. Men jag antog att de pratade om mej, om oss. Kanske.
Jag tackade för skjutsen och trevligt sällskap och sedan brummade hans far iväg tillbaka till festen igen.
Sista natten hos honom, med honom.
Sov gjorde vi inte särskilt mycket. Pratade och önskade att tiden gick att förlänga.
Och det var nu det skulle ta slut, här skulle vi stoppa. För han skulle flytta, han skulle börja något nytt, någon annanstans. Men.
När blir någonting som det ska vara?
Han sa: ja, hur gör vi nu? Nu vet jag inte.... Jag vet inte om jag vill att det ska ta slut här.
Pratade, pratade, pratade.
Han erkände något.
Vetelängden och mjölken från Kvantum var till mej. I fall han skulle göra mej upprörd så kunde han trösta mej med någonting.
Muta? sa jag.
Skratt.
Killen hade ju tanke bakom i alla fall. Fint.
Prästens ord i kyrkan kom upp.
Att älska och tycka om någon på avstånd.
Och jag tror, jag tror faktiskt att efter prästens ord, då fick han sej en tankeställare kind of.
Han hade lyssnat, mycket hade han tagit till sej visade det sej.
Och han sa, ja han sa att han ville fortsätta. Så vi bestämde att vi fortsätter. Tar det som det kommer och löser resten på vägen. Nu är nu och sedan är sedan.
Ibland är det svårt att komma honom nära, nära, på livet.
Kort men intensivt har det varit. Men oj vad mycket vi hittat på.
Och han sa, ja han sa några saker som kändes tunga, några stenar lättades och han berättade två saker som ytterst få människor som han känner vet om. Hemligheter.
F i n t .
Men också märkligt skrämmande. Jag har varit med om det förr. Med den snälla killen (använder samma smeknamn som i den förra bloggen) och personen som jag kallar Någon (påhittat smeknamn här också). Skrämmande; vill inte vara med om det igen.
Faktiskt måste jag erkänna, att det kändes bra ändå. Och efteråt, för det är då det har visat sej med honom. Inte med de andra. Så jag andas lite lugnare, tänker lite mindre. Bra.
Och.
De få personer som vet, familj och vänner, de har sagt. Jag har sagt emot, talat om att det är skillnad på att tycka om någon och att vara kär i någon. Men alla har sagt att du tycker om mej för dina ögon säger det så tydligt. Att du är kär i mej för vem skulle annars tindra så och köpa klänning och örhängen till mej till bröllopet där jag inte kände någon.
Och, ja. Jag kanske är en del förtjust i dej också minsann.
Morgonen.
Så kom den, dagen efter den sista.
Det var bra kan jag bara säga.
Inte lika tungt som väntat.
Och inte den sista.
När du vaknat och jag tittat på dej ett tag frågade jag om du hade sovit gott.
Du sa; jag har sovit på dina ögon.
Kvällen före hade jag snott med mej två stycken små röda hjärtan ifrån bröllopsmiddagen.
På det ena hjärtat hade jag skrivit G. Och på det andra hade jag skrivit första bokstaven i hans namn.
Lite töntigt gulligt rosa moln, jag vet suck. Men ändå.
Så innan han skulle åka, klockan var sisådär 6 på morgonen, då räckte jag fram hjärtat där det stod G på.
-Här, här, får du mitt hjärta sa jag.
Sedan åkte han med flyget och jag stannade kvar i hans lägenhet, för det sa han att jag skulle.
Några timmar senare låste jag med extranyckeln som jag fått och kastade in den genom brevinkastet.
Och jag tänkte: vi syns kanske snart igen.
Jag drömde en dröm.
Igår natt drömde jag. Då hade jag en sådan dröm igen. En hemsk sådan.
Jag drömde att hela världen hade samlats, med alla sina krafter, för att tillsammans brotta ned din sjukdom.
Men så vaknade jag.
Och allt var ett påhitt insåg jag. Det var bara en dröm.
Du och jag och vi och kanske men kanske inte....
Jag vill bara berätta. Lite grann vill jag orda om.
Det finns någonting som upptar min uppmärksamhet just nu. Min dåliga uppdatering har en anledning.
En skojig anledning. Spännande. Men lite hemlig. Eller mycket hemlig förresten.
Det är en han.
Vi hade bestämt att vi skulle vara vänner. Men det blir aldrig som man tänkt sej va!
Efter att jag kom tillbaka ifrån William och pappa och han kom tillbaka ifrån sin tripp, ja då har vi i stort sett tillbringat varenda dag ihop. Nästan varenda timme på dygnet som gått.
Därför har jag endast varit hemma max 3 timmar i rad.
Och vi har gjort roliga saker må ni tro. Oj, vad mycket kul som hänt.
Gick på spontanbio (han bjöd mej!) i förrgår kväll, Batman. Beställde kinamat idag. Vandrat i skogen. Långprat i natten.
Provat kläder och gått på stan. Lagat middag. Hyrt film en sen kväll. Lyssnat på en massa bra musik.
Och säkert en hel del annat som huvudet inte kommer ihåg just nu.
För någon dag sedan eller tre så frågade han mej vad jag ska göra på fredag. Inte mycket sa jag.
Vill du följa med på bröllop? sa han.
Chockat tystnade jag oj visste knappt vad ord var. Men så tackade ja jag.
Letade klänning i två dagar, spanade i affärer. Troget följde han med.
Igår fanns den underbara blålila framför mej, så jag slog till. Och matchande örhängen hittade jag också. Lycka!
Och just som jag skulle till att betala, ja då tar han fram sitt kort, stoppar mej vänligast och säger kommer inte på frågan, han skulle minsann betala, det minsta han kunde göra, efter min ångest för att jag inte hade någon klänning.
Bara sådär.
Så han betalade.
Jag som har så svårt att ta emot, trotsade. Men jag har ju lärt mej med åren, för mycket kan man inte säga emot, då blir han kanske sårad. Ja. Faktiskt! Så jag lät han betala, blev oerhört glad och tacksam. Och lika glad verkade han för det fast några pengar försvann ifrån hans plånbok.
Vi och våra ord och uttryck.
Roligt med någon som gillar ord lika mycket som jag också gör.
Fancy!
In your face !
Just a mortal with potential of a superman.
Run, run, run.
Be good for goodness sake!
De tre sistnämnda kommer hämtade ifrån några låtar sjungna av Maia Hirasawa, vår favorit.
Och förresten. Denna han och denna jag är hemligt som skrivet ovan med undantag ifrån några få som vet.
Vi råkar nämligen ha väldigt många gemensamma vänner som vi inte orkar berätta detta för av många anledningar.
Och just som det var, kom vi på det. Maias låt You and me and everyone we knows, den är så oss. Vi och alla runt ikring oss som vi känner träffande. Poff bara! Folk har en tendens att prata....
"I´ve heard that Sarah said to Maria that Oskar
and Fredrik found out that Julia
And Tommy was trying to see through that Josefine and Annika
Don´t remember exactly but I
think it was Sarah that said to Maria...."
// You and me and everyone we knows/ Maia Hirasawa.
Så. Imorgon är det bröllop.
Men nu kommer det sorgliga. För det tar nog slut där.
Tidigt, tidigt, på lördagmorgon tar han flyget och flyttar. 3år blir han borta.
Och vi kommer nog avsluta det då. Troligtvis.
Han ville inte ha något förhållande, det sa han förut. Men gjorde något helt annat. Och det blev som det blev.
Nästa gång jag skriver har han förmodligen åkt.
Nu är nu och sen är sen.
Och det som händer sedan får vi se.
Till dess kan man leva i det som kallas nuet, i det som är.
.Sweet Mari.
Förlåt för dålig update, förlåt! Jag är aldrig hemma nuförtiden, ständigt på springande språng.
Är hemma ca 3 timmar per dag, så ser det ut i dagsläget. Kom hem kl 19 ikväll och ska iväg 20.45 igen.... Puh! So, I´m sorry!
Började detta inlägg igår egentligen, men hann, surprise!, inte skriva hela. Så here we go:
Mari har ju varit på besök här!
Har blivit en del intensivumgåsdagar. Trevlisch värrisch!
Förutom en spontan övernattning när hemmanyckeln gått och gömt sej och en frukost på stranden har vi hunnit med
Luleåkalaset i fredagskväll och fest hos Martin. Sex and the city bio i söndags. Och en dag i strålande sol cyklade vi till stranden, med varsin lunchlåda i handen och la oss på playan. Na-na-najs värre va!
Jag säger det med bilder:
Fina dagar i idyllen
Torsdag-Lördag 24-26/7 i Nora.
Faster Britta och Hans var också där! Spikade upp tavlor, satte upp gardiner, fixade garderober. Umgås med pappa och William och hans fina familj.
Vad för strapatser utspelade sej egentligen, vad upptog tiden? Jo, jag har:
fikat på ett trädgårdscafé. kikat på loppisprylar. sovit på ett bollhav. doppat fötterna i sjön.
varit på en inflyttningsfest i solsken. fotograferat och videofilmat.
gått på stan. sett en dansande älg. upptäckt att det visst var mörkt om kvällarna.
ätit gott. tittat på ett bilbanerace. träffat omtänksamma människor.
beskådat en alldeles särskild stol.
inte hört av mej till dej. glömt min tandkräm hemma. klättrat i träd.
tänkt en massa. konstaterat att det var allt bra trevligt.
Efter många om och men tog jag mej tillslut hem. Höll på att missa flyget med 10min denna gång (!)
Sprang på Claes Malmberg och en Magnus Uggla mitt i allt. Hittade inte min hemmanyckel, ingen granne var hemma. Maten i icakassen höll på att smälta bort. Mobiltelefonen la av. Hade bråttom till en avskedsfest.
Men så!
Fick sova hos Mari som höll på att transportera sej upp hit ifrån Umeå. TACK!
Åt en himla massa god mat och en drack en god vattenmelondrink. Sedan avskedsfest med tillhörande utgång.
Nästa dag frukost på stranden. Och bara vara. En igelkott på språng. Laxmiddag och jordgubbar. Tjohej!
Mot Nora!
Och här kommer fortsättningen på the update, blev för bråttom efter gårdagens spelning så nu kör vi igen:
Packningen. Onsdag 23/7 var det. Efter några ynka timmars sömn och packning på 21minuter. Ompackning! 2 ggr. För liten väska. Men fick ändå inte med keyboarden som jag skulle ge i present till killen som fyllt år. Typiskt.
Bråttom, bråttom, ont om tid. Hann inte checka in, hade stängt. Anlände 15min innan planet skule avgå. Panik! Stress genom säkerhetskontrollen, skynda uppför trappan, springa till gaten. Men nej! Stop! Där fick jag inte komma in, väskan var nämligen för stor, den skulle jag ju checkat in. Yeah well.... Efter ett intensivt trixande (remember 15min innan planet ska avgå!), jag kom med. Puh och tjoho, I was glader! =)
Arlanda express följt av vänta på tåg mot Örebro.
Satt på Centralen och hängde. Ringde ett samtal som jag lovat att jag skulle göra. Det var lite jobbigt. Lite jobbigt blev det. Och du sa, ja du sa att vi skulle vara vänner. För du klarade inte av att vara någonting annat än just vänner. Okej tänkte jag, då gör vi så.
Varmt tåg mot Örebro. Mobilprat som bröts, täckning ah. En hare i Bålsta. Och några timmar senare i gnällbältet.
Buss till Nora. Ja, så var det tänkt.... Busschauffören visste varken bu eller bä.... Hade kört bussträckan 2 veckor bara, hade inte hört talas om min hållplats och glömde säga till att jag skulle byta buss senare. Tyckte jag skulle stiga av vid någons gård, för annars var det bara vägstrecka och inga hus. KRÅNGEL!
Klev så av. Väntade på William som kom och hämtade mej med bil. Stackaren som fick köra några extra mil. Tack! <3
Innan, när jag stod där och väntade, öde, öde, öde. En bilväg, träd, skräp. Några enstaka bilister som verkade undra vad jag höll på med i landet ingenstans.
Jag blev orolig och ledsen.
Så äntligen framme. Den sköna idyllen. Bara vara.
Och mackmiddag klockan 22.45. Trött. Lång dag. Men nu var jag här!
Och vad är väl en dag på Selet....
Ja, nu blir det info minsann i mej! Som jag lovade. Frågan är bara hur jag ska hinna med och berätta alla många historier som har hunnit utspelas de senaste veckorna.
Och ständigt händer det saker känns det som. Ja, faktiskt. Senast i natt. Ännu en nyhet. Men den tar vi sedan. Nu kommer händelserna i någorlunda ordning. Here we go....
Det var en tisdag, en tisdag i förra veckan.
Jag och en vän hade bestämt oss, trots det envisa tårarna från himlen, att uppleva naturen. Åkte bil till Avan, tog sedan färjan över, följt av bilkörning till Selet. Så kan det gå. I regn, ja oj vad det regnade! Min vän hade tänkt på stövlar, jag hade tänkt på vita tygskor. Jag fick låna ett par 41:or med sockar i. Matsäck hade han också gjort, med varm choklad och ost- och leverpastejmackor. Bara så där. Finfint.
Och sedan naturupplevelser i det fria på det.
När vi gått vår vandringsrunda gick vi tillbaka till bilen och snicksnackade lite.
Tyvärr kan jag inte gå in på djupare information. Finns mycket att säga, men är lite hemligt i dagsläget =)
Pratade igenom en del saker, beslöt oss för att vara vänner, tog i hand på det.
Åkte hemåt och min vän frågade sedan om det gick för sej att bli bjuden på middag och film.
Efter några om och men så, javisst. Kom tomhänta ur mataffären, men sprang på en gammal bekant, trevlish!
Hyrde film och åkte till min vän och åt grillspett á la lax, bläckfisk, paprika, rödlök och potäter.
Och sedan. Ja. Vad hände sedan....? Repris kind of.
Den där -skaka hand på att vi ska vara vänner -grejen, nä.... Icket. Haha. Jag säger som vi brukar säga; in your face. Fancy!
Och sedan var det hemligt igen. Fast du har ju sagt, ja du har sagt att du inte vill ha ett förhållande. För du flyttar på 1 vecka och 1 dag nu. Men vi får se. Ja. Men nu var det hemligt igen!
Återvände hem klockan 02 på natten. Hade inte packat för morgondagens resa söderut så det var bara att lägga på den berömda remmen. 
Efter en packning på 21 minuter. Hopp i säng!
Ska fortsätta uppdateringen senare, nu; in till stan och kolla på en bekant som ska sjunga. Trevlish värrisch!
