Att ha världens bästa gäng runt sig.

Godkväll!
 
Jag är så glad och tacksam över alla som tagit sig tid att höra av sig till mig på ett eller annat sätt. Elevers föräldrar, kollegor, släktingar och nära vänner. Så omtänksamt att ni tänker på mig, genuint fint. Har ju en hel armé av hejarrop, tack!!
 
I onsdagskväll pratade jag en dryg timme med Mari i telefon. Vi som bor i olika städer och ses väldigt sällan. Men varje gång vi hörs känns det självklart, som igår. Oavsett om det dröjer ett halvår mellan gångerna. En sådan vän som alla borde ha! 
Ester ringde mig och hon överraskade med middag på Pinchos framöver! För att ha något att se fram emot. Alltså du! Tack.
Och i torsdags förmiddag pratade jag med Peter. Nu ska vi äntligen se till att ses, på onsdag, om inget annat sker. Det var så fint att hinna avhandla länge och ska bli ännu finare att umgås. 
Senare samma eftermiddag plingade det på dörren, från Bellis Blommor. Mina vänner Ida, Stina och Lina hade varit i farten igen. Alltså ni! Ville muntra upp med den ovan vackra buketten och choklad. Blev så chockad, var ju inte beredd på det igen. TACK!
Har även pratat med brorsan som ju var uppe här och som jag missade p.g.a. smärtan. Och grattat en av brorsbarnen som fyllde år i onsdags. Jag har världens bästa syskonbarn om ni inte visste det!
Min farbrors fru fyllde år igår och vi pratade en lång stund idag även. Krya på dig också!
Ja, att jag har mina vapendragare med mig när livet inte riktigt är en dans på rosor är i alla fall ett som är säkert.
<3
 
En lugn helg har det varit i vanlig ordning. Både fått en natt med ganska bra sömn, och en med lite mindre sömn... Att sitta upp för att man nästan kräks och med mycket smärta är ingen hit.
Sol och fint väder och en promenad på isen hade ju varit fint. Men då svanskotan gör ont så att det känns som om skelettet ska gå av, ja då stannar man inomhus med Netflix hela dagen istället.
Men då försöker jag påminna mig om alla fina jag har runt mig som peppar. 
Tack för att ni finns!
 
 
 

Tjugotredje januari.

Ibland saknar man orden
men kroppen minns
själen
och varenda muskel kommer ihåg hur det kändes
just då och där och allt runt i kring
det som var så länge sedan
men ändå som igår,
så nära.

Gott Nytt År 2018!

Gott Nytt År och god fortsättning! Eller vad säger man?
Ja nu är äntligen 2018 här, och det känns faktiskt bra i magen. 
 
Nyårsafton spenderas hemma själv. Japp, helt ensam. Konstig känsla. Ibland blir det som det blir. Och det får gå i alla fall. Vågade inte riskera något p.g.a. revbenen, svanskotan och hjärtat som slår för fort igen.
Njöt av mina rosor som jag köpt som pepp till mig själv några dagar tidigare. Ljuvliga. 
En varm dusch, mjukiskläder, micromat och Orange is the New Black på Netflix. Inte mer glamouröst än så. Men bra så.
Mitt brorsbarn A fyllde år på nyår som jag ringde och pratade med. Du lät så glad och vi hade ett så fint samtal! Och hann växla några ord med brodern också. De kom hem från Togo i Afrika igårnatt. 
 
Imorgon har jag tid hos fysioterapeuten. Och så ska jag ringa min chef för att meddela om arbetet. Tanken är att börja undervisa om en vecka, 8/1. Men det ser tyvärr inte så ljust ut för det...
 
Nu börjar jag vara så smått less på julen. Eh ja, jag är väl inte överförtjust i pyntet i vanliga fall heller haha. Men i alla fulla fall. Vill ha nytt och fräscht. Något annat, en förändring. Längtar efter tulpaner (what else!).
Vill göra om här hemma sedan en tid tillbaka. Ett annat vardagsrumsbord. Mörkare badrum (who am I kidding, hyresrätten), fler tavlor på väggarna och andra kulörer... Nåja, vi får väl se. Drömma får man!
 
2018 alltså. Ett oskrivet blad. Känns skönt, befriande. Vad som helst kan hända. Förhoppningsvis till det positiva!
Och bloggen ja. Hade ev. planer att sluta skriva. Inspirationen har inte varit på topp alls förra året, och jag tar färre och färre bilder. Mobilbilder. Men vi får se. Kanske blir det ändå inte så. 
Hoppas ni hade ett fint nyår!
 
 
 

Julen 2017.

God fortsättning!
 
Jag brukar ju oftast titta in och önska god jul på julafton, men det blev inte i år. Orkade inte ta med datorn till mamma. Ja jag kom iväg, tillslut... Vilken jul, inget blev som det skulle. Jag ska ta det från början.
 
Försökte åka redan i torsdags men p.g.a. revbenen så gick det inte alls. Gjorde nytt försök på fredagen. På förmiddagen och eftermiddagen men det ville sig inte, men till kvällen gick det i alla fall.
Vi klädde granen i sedvanlig ordning, och det blev ju även första gången i nya huset. Så mysigt.
Så blev det julafton och vi åkte till morfar där vi skulle fira. Jag och mamma förberedde maten på förmiddagen, men redan efter en halvtimme mådde jag så illa och hade så ont i revbenen att det inte gick.
Så jag gick upp på övervåningen och gick och la mig. Och där blev jag kvar... I flera timmar.
Missade hela julbordet och alltet. Orkade tillsist komma ner och hälsa på gästerna och kolla lite halvhjärtat på Kalle Anka och peta i mig lite bär och glass.
Väl hemma hos mamma åt jag middag och var så trött så trött. Vi delade ut julklapparna och försökte mysa till det så gott det gick.
Juldagen och sov som en kratta. På kvällen när vi ligger i varsin soffa och kollar på film får jag världens attack i revbenen som hugger till och inte släpper. Hade så ont att kag inte kunde prata. Stackars mamma som blev så rädd och tog telefonen och tänkte ringa ambulansen. Efter 30-45min gick smärtan över så vi åkte aldrig in till akuten. Var svettig av all smärta och adrenalin, tog en dusch på skakiga ben och sov som en kratta igen.
Snittat 4 timmar per dygn och jag är helt slut! Färdig. Och har så ont. Känt mig som en blöt fläck. Hu. 
Fick iaf sova en hyfsat bra natt inatt (förutom att jag knappt kan vända mig i sängen). 
Hann med en fin, kall och vintrig promenad i dagarna med runt -15 ute. Annars har jag mest legat på soffan. Och i eftermiddags åkte jag hem. Nyårsafton? Väldigt oklart. Hade sett fram emot lite fest och flärd, men det lär ju inte inträffa. 
 
Andra tråkiga saker. En kompis storebror dog ju för lite drygt en vecka sedan, 35 år gammal.
Och så på julaftonskvällen, en våldsam bilolycka inträffar där en 31-årig kvinna dog. Det var Elin. Som jag gått i samma klass med i flera år. Som har två små barn som miste sin mamma. Världen är grym och det finns inga ord! När ska allt det tragiska ta slut? Det här året tar nog alla priser för sjukdomar och död. 
Påminner mig om Esters ord tidigare: "tur att vi får vända blad snart. 2018 ska bli vårt år!"
Ja, så måste det bli.
 
 
 

19/12.

Detta datum, år efter år
samma saknad
tomhet
och
längtan
efter dig
9 långa år
som gått så fort så fort
och tänk vad mycket som hänt sedan dess

När man blir uppvaktad trots att man inte fyller år.

Hallå!
 
Jag ska erkänna att det tagit emot något att uppdatera här. Det känns så tråkigt att bara skriva om krämporna nuförtiden. Såklart är mitt liv så mycket mer än det, men ja just nu händer inte så mycket annat. 
 
I torsdags hände något roligt i alla fall! Jag fick ett blombud av sturelsen och jobbet! Blev så oerhört glad och tacksam. Så fint att få piggas upp med de vackraste av blommor. Tusen tack igen!
Kul kuriosa här är att jag sett så många bilder på just sådana här amaryllis som jag fick, och tänkt att såna måste jag köpa till första advent då jag inte fick tag på de förra julen. 
Det plingade till på mobilen även. Ett sms från Postnord. Vad nu då, jag har ju inte beställt något? Så var det mina vänner Ida, Stina och Lina som skickat ett paket. Ida hade dessutom knåpat ihop några fina tänkvärda rader som ju passade som handen i handsken till den lilla skålen jag fick med tre fåglar på. TACK!
 
Annars har det varit lugna dagar här. Sett filmer och serier, gjort frågesportsspel, letat musik och fått flera idéer till balettövningar till undervisningen. Samt fått börja träna lite utefter fysioterapeutens rekommenderande. Det går låångsamt och jag är slut. Och irriterad över att jag knappt orkar. Men jag är igång i alla fall!
 
Dags att återgå till det sista av Beck, det blir kortare formulerat ikväll.
Tjing!

Ett himla illamående, ny medicin och de små sakerna i livet.

Hej!
 
Här blev det visst några dagars paus när jag äntligen fått in lite flyt i bloggningen. Det stavas trötthet och nya mediciner. Och inte var det sista oktober sist jag skrev som jag visst påstod. Oktober har ju 31 dagar, inte 30:)
Nåja, nu är det november sedan några dagar tillbaka, och det har både snöat och regnat. Får se när snön vill lägga sig för vinter.
 
Tillbaka till sjukdomsläget. Inte så kul läsning kanske, men är väl ungefär det jag har att uppdatera om dessa dagar.
Har varit till samma läkare sedan sist ytterligare en gång på vårdcentralen. Fått lämna flera olika prover såsom för sköldkörteln, sänka, socker o.s.v. Mitt hjärta slog fortfarande för snabbt så ett EKG togs samt en remiss är skickad till radiologen på sjukhuset. Jag ska få fästa elektroder som får sitta fast i 24 h som läser av mina värden. Känns skönt att läkaren tagit saken på allvar! 
Jag har även fått en ny medicin som innehåller kodein (läs morfin) som äntligen efter flera dagar börjar kicka in. Dock har jag ändå ont (hur är det möjligt?) trots så hög dos och mår så fruktansvärt illa och är yr. Äter då Postafen, en tablett för åksjuka, för att lindra illamåendet. Men mår ändå så himla illa.  
Så dagarna är inte särskilt innehållsrika. Försöker sova mycket (när jag inte är illamående) och försöker att inte kräkas ungefär. Sedan gör båda tabletterna att man blir dåsig, och ja, jag förstår varför man inte får köra bil.
Jag har även fått en remiss hos en sjukgymnast, -hoppas det blir snart!
Är sjukskriven i 2 veckor som sagt, fram till tisdag 14/11, sedan får vi se. Men som det känns nu... Är så TRÖTT som jag inte vet vad. Hoppas naturligtvis att det ska vända och bli bättre, vill ju komma tillbaka till jobbet! Men just nu är jag så slut så jag vet inte hur jag ska orka pigga på mig tills dess.
 
De små sakerna. Ja, det gäller att se dem i allt illamående. Som en vacker himmel fångad precis utanför där jag bor. Och som vita vackra rosor mamma kom med igår som pepp. Tack!
Mamma och jag har även pratat om en resa till Grekland nästa år. Bara hon och jag. Efter detta år hade det varit behövligt... Hoppas, hoppas vi får det att bli av.
Jag har även underhållt mig med att titta på svtplay; Pippi Långstrump och Skärgårdsdoktorn. Snacka om nostalgi! Fint så. 
 
 

Lite höstigare i soffan och smärta som går över och kommer tillbaka.

Hejsan!
 
Ja ser ni, här kommer ju bara inlägg efter inlägg. Ibland så:)
Höstlov var det här och sista oktober idag även. Det vita ligger kvar och bäddar in, så fint. 
För att tänka på något annat här så bytte jag ut några kuddfordral i soffan i vardagsrummet. Jo, jag tror nog de får stanna. Lite mörkare, lite höstigare. Bra så.
 
Börjar ju bli tjatigt nu, sjukdomsläget.
Fick sova en HEL natt utan smärta inatt! Kunde vända mig och ta mig upp från sängen utan ett endaste "aj". Tog ju en tablett igårkväll innan jag skulle sova, och nu verkade det som om det äntligen vände. Kändes ju som ett mirakel efter 4 veckor av smärta! Gick upp 7.30 och tassade runt i lägenheten, provade att böja mig ner. Inte ont alls. Hurra! Funderade, gick och la mig igen för att gå upp 8.30 och göra om samma procedur. Hurra då också.
Så jag tog beslutet att inte ringa vc. Det är kanske nu det vänder och medicinen börjar göra verkan? 
 
Försökte sova lite till då jag ändå var trött. Har insett att smärta 24/7 har tagit på krafterna, hm. Ringde mamma och berättade de bra nyheternan, la på och skulle sedan äta frukost. Pang! Där kom smärtan som ett brev på posten, och håller i sig fortfarande. Tog medicinen, men då den inte gett någon effekt efter 2 timmar började jag inse att den nog inte skulle göra det den här gången. Var bara tillfällig lycka. Så fick avboka frisörtiden, den jag väntade på i flera veckor, och ringde även för att ställa in min enda lektion den här veckan, för mina vuxna i behov av särskilt stöd. Typiskt.
 
Så ja, oavsett om jag är pigg som en lärka eller har ont och knappt kommer upp ur sängen så ringer jag vc igen imorgonbitti! Det verkar ju inte riktigt vilja gå över det här.
Jag är inte den som vanligvis brukar klaga, men detta går inte längre. Att sitta, ta sig upp och klä på sig är ett större projekt, blir alldeles svettig. Har ingen ork och måste sova mitt på dagen/eftermiddagen för att ta mig igenom resten av dagen. Drar mig för att åka och handla mat då jag har NOLL energi. 
Idag när jag skulle böja mig ner fick jag så ont att jag ramlade ihop på golvet och blev liggande. Och mobilen låg utom räckhåll på sängen. Detta är ju inte normalt! Tog mig i alla fall upp tillslut, men känner mig som 100år, och inte som den 31-åriga danslärare som jag är...
Nej, vårdcentralen imorgon. Och nu måste de göra en utredning!
 
 

Sjukhus och röntgen och inställda lektioner.

Hej!
 
Vilken vecka det varit. Här kommer fortsättningen på de onda revbenen...
Började måndagsmorgonen med att ringa vårdcentralen, och fick en tid några timmar senare tack och lov. Träffade en läkare som undersökte revbenen och nämnde något om att det kanske kunde vara en blödning. Jag fick en remiss till röntgen och fick åka direkt till sjukhuset. Väl där möttes jag av en kollega som skulle utföra det hela.
Jag är ju inte vidare förtjust i sjukhus och vårdcentraler så detta lugnade mig faktiskt. Skönt!
Det posititva var att röntgenbilderna inte visade några sprickor som förra gången! Men då man endast kunde se bilder på skelettet så kunde man inte se om det var något fel på mjukdelarna. Jaha.
 
Jag har undervisat hela veckan, dock i så lugnt tempo som jag bara kunnat! Väldigt svårt, men har tvingat mig till att verkligen ta det försiktigt. 
I fredags var jag ledig. Handlade mat till jobbet som vi skulle ha under vår fortbildning och gick sedan på stan en sväng. Skulle leta present till en viss Rebecka som tar sin examen som distriktssköterska! Kände mig dock så konstig efter ett tag, lite yr och svårt att koncentrera mig och ont i revbenen så åkte hem ganska snabbt. 
Idag söndag har vi haft fortbildning i balett på jobbet för Emma Idén, kul! Hon höll en praktisk lektion följt av samtal efteråt. Jag var med såklart, men fick sedan så ont i revbenen att jag var tvungen att sitta ner resten av tiden. 
Ringde sjukvårdsupplysningen när jag kom hem på eftermiddagen som tyckte att jag borde sjukskriva mig en vecka. Och äta en starkare dos av pronaxen.
Efter VÄLDIGT många om och irriterande men. Nu har jag bestämt att jag är hemma till veckan! Känns så tråkigt och jobbigt då jag är så envis och plikttrogen. Men samtidigt nödvändigt om detta ska gå över någon gång. Vad det nu än är... Om det inte blir bättre inom en vecka så ska jag ta en ny kontakt med vårdcentralen och hoppas på att få bättre svar.
Tröstar mig med presenten jag fick av en elev i veckan (se sista bilden ovan). Alltså haha vad säger man?! Tack!:)
 
Till något annat. Här har det varit frost och minusgrader och blivit kallt. Men vackert är det fortfarande!
Nu är det verkligen babyboom överallt! Oj så många jag känner som är gravida. Nästa år blir många första- andra- och tredjebarnsföräldrar. Det ni. 
Nästa gång jag tittar in här så tänkte jag visa bilder på de blommor jag köpte senast till balkongen, och även inredningen här hemma. På återseende!
 
 
 

Sista helgen i mammas stuga för i sommar och inställd resa.

Godkväll!
 
Sista helgen i mammas stuga för i sommar, ja det har jag just haft. En lugn, skön sådan fredag till söndag.
Igår lördags fyllde mamsen år och hade tårtkalas i vanlig ordning. Jordgubbstårta med åkerbärssylt, mosad banan, jordgubssylt och grädde emellan. Tradition sedan länge. Tyvärr hann jag inte få någon bild på årets skapelse, men god var den.
Fullt hus med släktingar som kom på besök, och morfar som i vanlig ordning kom med en vacker bukett från den egna trädgården. På kvällen när alla gått lagade vi middag och hade presentöppning. Vår kväll är alltid helig. Fint så.
Jag har även hunnit med att sola på bryggan, läsa bok, ätit frukost utomhus, druckit gott rosévin och träffat morfar. 
 
Jag har också funderat och funderat. Hade ju planerat en sommartripp till Stockholm och dansa på Balettakademien. Längtat sedan i februari/mars. Om jag var velig innan är det ingenting mot hur jag varit de senaste veckorna. Ikväll bestämde jag mig efter VÄLDIGT många om och men för att ställa in min resa. Jag har grämt mig innan, varit irriterad, ledsen och besviken och riktigt missnöjd då jag insåg att jag inte kommer få ihop allt som jag tänkt. Jag hade ju behövt den där resan, fått göra något för min egen skull! Och till råga på allt verkade allt inträffa på samma vecka. Både begravning, dop och dansklasser m.m. I-landsproblem jag vet, men ändå något som kändes viktigt för mig. Tackade först nej till dopet tidigare, men ändrade mig och tackade sedan ja. Så efter att ha vridit och vänt på allt så jag nästan blivit gråhårig och känt att den här sommaren varit en riktig fiaskosommar, också av olika anledningar, där ingenting blivit som jag hoppats på. Men nu är beslutet tagit att jag inte reser iväg och det får vara så. Och det känns faktiskt okej. Dessutom känner jag mig trött av olika anledningar, så att stanna hemma är kanske det klokaste. 
Alltid lättare när man bestämt sig och man kan förhålla sig till situationen. 
Sommaren som kantats av många sjukdomsbesked och flera dödsfall och jag tänker inte gå in något djupare på det. Livet. Så kan det vara ibland. Och jag har en veckas semester kvar att fylla hemma. 
 

Livet och döden och allt däremellan.

 
Hej!
 
Jösses så trött jag är. Längtar till mammas stuga (som jag för övrigt ska åka till under nästa vecka).
Både roliga och tråkiga nyheter som hänt.
De tråkiga. Dessa sjukdomar, ständiga sjukdomar som ska tvinga sig på människor. Ta över deras kroppar. Många funderingar på livet och döden dessa dagar. För några veckor sedan var det någons pappa som föll ihop. Mitt i utomlandssemestern, mitt bland livet. Där det pågår. Men som jag hoppas är på bättringsvägen nu.
Och denna vecka. Ett sjukdomsbesked, med behandling och goda prognoser. Tack för det!
Men så fick jag ett annat besked, om ytterligare en person. Som inte klarade sig. Någon annans pappa som blev tvungen att ryckas upp, försvinna från detta jordeliv. Och jag tänker lite extra då det påminner med liknande sjukdom. Så ledsamt för de anhöriga och alla som fick lära känna dig. Fint att du kunde somna in bland de närmaste, men lika sorgligt för det.  Vila i frid.
 
Livet och döden och allt däremellan ja. 
Jag har försökt fixa fint på balkongen, och var som hastigast till Blomsterlandet. Fanns dessvärre inte allt jag hade tänkt mig. Men blev i alla fall en stäppsalvia, lavendel och prästkragar. Blir en tur till inom kort!
I måndags åt jag lunch på Mat och prats uteservering med Simon och Rebecka. Trevligt! Dit måste jag gå fler gånger. På min egen balkong har jag också hunnit njuta av solsken, härligt!
Hamnfestivalen har ägt rum här i staden i helgen. I torsdags, efter många om och trötta men, begav jag mig till Roasters som hade olika spelningar och träffade upp bl.a. Peter, Olle, John, Linnéa, Elin, Jimmie och Emil. Lyssnade till Tove Burman och Simon Trabelsi. Så bra!
I fredags blev det festivalen också. Linnéas kusin Elin spelade på Roasters uteservering, så duktig! Såklart vill man ju supporta. Sedan hann vi lyssna på sista låtarna av Zacke som spelade mot Norra hamn. Några åkte karuseller, andra beställde mat och gick mest och tittade på folk. Och det fick avsluta detta års hamnfestival.
 
 
 
 

Ännu en födelsedag utan tårtkalas

Jag har drömt om dig för några veckor sedan
flera gånger var du på besök
ibland i bakgrunden och ibland lite mer i centrum
Det är så mycket som jag inte vet om dig
och så mycket som jag vet och undrar över och vill fråga
 
Tänk att ännu ett år har passerat utan tårtkalas
tiden går så fort
4 juni och din födelsedag
och jag saknar egentligen ord idag
vet inte riktigt vad jag ska säga
mer än att jag tänker på dig, pappa

Att bli överraskad och omge sig med människor man tycker om.

 
Hej!
 
Påsklov här och jag njuter av lediga dagar. Sitter visserligen hemma med mailen mellan varven och ringer elever som ska hjälpa mig inför vår danssaga. Men det kan jag ta i min egen takt och göra andra roliga saker däremellan.
Mår bättre, men är fortfarande ganska trött. Sover ganska dåligt, men inatt fick jag i alla fall sova bra vilket var guldvärt. Det tar tid att smälta, och när jag tänker efter har jag ju slitit ganska rejält med en del grupper sedan i höstas. Tröttheten kommer ikapp. Nåja.
 
Ovan en bild från påskaftonen sköna ispromenad. Och den nedersta bilden sedan! Rebecka kom förbi mig en liten sväng igår eftermiddag. Jag hade dukat upp med smörgås, fika och te. Och hon, hon kom med presenter. Trots att jag redan fyllt år. "För att du haft det tufft och jag vill hjälpa våren på traven" var hennes svar på varför, och påminde mig om att jag ju brukar göra likadant för henne. Fint att kunna hjälpa och stötta varandra!
En tekopp, servetter, en engelsk pelargon, två olika tesorter, ett doftljus och choklad (!) fick jag. Allt i våriga toner.Vi brukar ju citera en viss morfar; "Det kommer en vår!", när livet är tungt ibland eller våren dröjer. För hur det än är så kommer det en vår. Med ljus och grönska. Alltid. Var så säker.
 
William och en del av familjen är uppe här nu. Så han och yngsta brorsbarnet tittade förbi som hastigast hos mig igår på kvällsvisten. För att se hur jag bor, för de hade de ju inte gjort tidigare. Fint. Och imorgon ses vi igen men med fler i skaran för lunch på stan.
Att omge sig med människor man tycker om är viktigt tror jag.
Så imorgon ser jag fram emot tillsammanstid med familjen.

En träff med Ester och tuffa dagar på jobbet.

Jag och Ester under en blåsig ispromenad.
 
Hej!
 
Oj, vet inte vart jag ska börja. Är trött och slut av vissa händelser som ägt rum denna vecka. Men börjar iaf att orda lite om helgen.
Det blev en lugn sådan. I lördags träffade jag upp Ester på stan efter hennes jobb. Vi gick och fikade på Trend Café (tror jag det heter?) och avhandlade det senaste i solskenet. Efter det gick vi förbi mitt jobb en snabbis och hon fick kolla in lokalerna då det var så länge sedan hon varit där. Sedan tog vi en halkig promenad på isvägen och vädret var så skönt. Så fint att ses!
 
Denna vecka då. Kommer inte gå in på detaljer men berättar lite. Igår och idag alltså, ja jösses.
Gårdagen innehöll en väldigt kaosartad lektion (min värsta någonsin), ett beslut, och ifrågasättande från föräldrar. Jag har gjort mitt allra yttersta men ändå kommer anklagelser, armar i kors, himlande med ögonen trots flertalet dialoger och möten om den specifika situationen. Ibland förvånas man över vissa föräldrars beteende.
Efter mina klasser tog sig en man in på vårt jobb som jag tror var drogpåverkad. Mina elever blev livrädda, grät och gick och gömde sig, och andra äldre elever upplevde händelsen väldigt obehaglig de med. Tvekade inte en sekund, på gott och ont kanske, och tog tag i situationen. Jag fick ut mannen som sedan kom tillbaka, men efter många om och men fick jag tillslut ut mannen igen. Tack även till dig som ringde polisen!
I omgångar gick jag sedan ut med mina elever för att lämna de till de väntande föräldrarna. Tyckte så synd om mina stackars elever! Men trots allt slutade det bra.
 
Och idag. Efterskalv från gårdagen kan man säga... Jag har mottagit ett låångt välformulerat mail fullt med kritik där avsändaren lustigt nog avslutar mailet med att skriva "Det här är ingen kritik". Märkligt kan tyckas, för enligt min mening är det precis vad det är. Även föreningen fick samma mail. Det har blivit flera samtal idag och möte med min chef. Jag har henne och hela ledningen bakom mig vilket känns så skönt naturligtvis. Och folk har tappat hakan av det som står. Min chef har svarat personen och imorgon ska jag också tillsammans med mina närmsta kollegor svara. Känns bra, men tungt. Att några vuxna föräldrar kan få en att må så dåligt trots att jag VET att jag gjort allt i min makt och lite till för att lösa den berörda situationen tillsammans med min chef. Oftast handlar det om den enskilda individen som inte är nöjd och även om okunskap, jag vet ju det. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men väljer att inte göra det med respekt för alla inblanadade och mig själv, det känns oproffsigt. Men behövde skriva av mig för att kunna släppa och gå vidare. Tror inte allt är över ännu men tids nog så måste det ordna sig. Sov så dåligt inatt och har haft huvudvärk hela dagen idag så nu blir det alvedon och en varm dusch innan sängen och jobb imorgonbitti.
Om människor skulle ta sig tiden att tänka efter ett slag till tror jag världen skulle se annorlunda ut.

7 april 2017.

 Oj vilken helg detta varit, så många känslor.
I fredags när jag kom hem efter jobbet slog jag på tvn och gjorde en smörgås. När jag satte mig ner i soffan slogs jag av den fruktansvärda nyheten.  Min mun var öppen och jag bara gapade. Var detta på riktigt? Terrordåd i Stockholm, i vår huvudstad. En lastbil som mejat ner oskyldiga människor längs Drottninggatan innan den slutligen kraschade in i Åhlénshuset. En svart dag i Sveriges historia 7 april 2017. Jag bara rös.
Blev, som så många andra, så fruktansvärt berörd såklart och tvn har varit på hela helgen i stort sett. Kontaktade vänner för att höra att de var ok och har följt varenda nyhet tror jag.
Är så ledsen för alla som fått sätta livet till, oskylda barn bl.a., så många som blivit skadade och traumatiserade. Fy fasen, hur kan man leva med sig själv att ha utfört denna gärning?
Samtidigt, så mycket värme och kärlek som spridits genom detta. Människor som öppnat sina hem för okända utsatta. Helt otroligt! Och alla poliser, räddningstjänst och vårdpersonal, vilken insats. Vilka hjältar!
 
Senast förra lördagen, när vi hade födelsedagsmiddag hemma hos mamma, satt vi och pratade om allt ont i världen, Trump och politik. Och sa att snart är det väl bara en tidsfråga till ett tredje världskrig...
Och ena sidan blev jag förvånad när nu detta inträffade, och samtidigt som så många andra säger, det var bara en tidsfråga för att det också skulle drabba lilla Sverige.
 
En lite mer helgrapportering gör jag senare under veckan då jag ville ägna detta inlägg till det som hänt. Har känt mig trött, ledsen och tagen. Men livet måste ju gå vidare, så är det. Tänker även på det som nu också hänt i I Oslo där en 17-åring bar på en sprängladdning, samt explosionerna i Tanto och Alexandria i Egypten av IS. På riktigt, vart är världen på väg? Det räcker nu. Nu måste allt vända. Det onda ska besegras av det goda. Tillsammans.

Mina vänners bröllop, 25/3 -2017.

 
Hej mitt i veckan onsdag! Soligt och härligt har det varit idag, så skönt. Jag tänkte jag skulle ge mig på att berätta om bröllopet jag var på i helgen.
Lördag 25/3 på våffeldagen som sagt, var det dags när några av mina närmsta vänner skulle ingå äktenskap. Var nervös hela dagen, som om det vore jag själv som skulle gifta mig haha. Hade haft sådana klädproblem tidigare, men äntligen hittat något som jag trivdes i. Glad i hågen var det äntligen dags att åka till kyrkan.
Vigseln.
Enkel och fin, och vilket vackert par som gjorde vigseln personlig! Smällde nästan av när de stod där bredvid varandra. Som gjorda för varann. All we need is love.
Efteråt var det kramkalas på kyrktrappen och gruppfotografering. Vädret var strålande, vilken perfekt dag! Blå himmel och strålande sol som faktiskt värmde. Åh.
De hade hyrt en buss som sedan tog oss till bröllopsfesten. Natur/skogstema. Och björkstubbar på borden som var placeringshållare som bruden och brudens far hade gjort. Briljant!
Välkomstskål, följt av bingomingel i stora salen där det serverades våfflor dagen till ära. Så fiffig idé! Ett papper med rutor med olika meningar i såsom "träffat kungen" ,"har bott umloands", och "kan tre ord på kinesiska" bl.a. Sedan skulle vi socialisera och mingla runt och den person man mött som bott utomlands t.ex. skulle man skriva in i rutan. Bra isbrytare!
I foajén fanns en systemkamera och olika attiraljer såsom olika mustascher och glasögon så att man kunde ta roliga bilder.
Det var dags för bröllopsmiddag! Fantastiskt god förrätt, den bästa jag ätit med olika primörer! Och sedan varmrätt och bröllopstårta såklart. Och däremellan olika tal från familj och vänner. Så fint! Det delades även ut uppdrag som ska utföras det kommande året. Jag blev tydligen "den hetaste" haha. Och ska ordna en värmande middag i februari. Efter några timmar blev det bröllopsvals, den jag övat med brudparet, vilken ära. Efteråt sa brudgummen "Det var så roligt!!" vilket gjorde mig så glad. Att klänningen råkade rivas upp (vilket jag inte såg) gjorde ingenting;)
Vi andra skulle också få röra på oss i ett slags dansquiz som gick rackarns fort, men var kul. Bra aktivitet! Sedan öppnade baren och det var även dags för dansgolv. Från den första låten som spelades till den sista var det folk som dansade. Imponerande! Svettigt och varmt men roligt. Vilken kväll!
Skulle kunna skriva hur mycket som helst, så många fina minnen från kvällen och härliga bordsgrannar för övrigt. Men någonstans måste man ju stoppa:) En helt FANTASTISK dag och kväll, en av de bästa bröllop jag varit på, som också råkade vara några av mina närmsta vänners. Om jag någon gång skulle få för mig att gifta mig får de gärna innehålla samma stämning.
Tog inte många bilder från dagen som sagt då jag var upptagen med att njuta av stunden, och väljer även bara några få bilder att dela med er här.
Tack än en gång för en underbar dag!
 
 

Ett barn är fött, och bröllop, -årets mest händelserikaste vecka!

Hej!
 
Vilken vecka detta varit, jag vet knappt vart jag ska börja.
Det startade i alla fall med måndag och att få vakna utvilad och pigg och glad. Undervisade fyra klasser som alla gick strålande! Sådant skönt flyt. Ja förutom en del spring in och ut för att gå på toalletten i en av barngrupperna. Eleverna jobbade så bra och vi arbetar hårt inför vår danssaga i maj.
Precis innan jag gick in för att undervisa möttes jag av den underbara nyheten att ett barn är fött! Några av mina nära vänner hade blivit föräldrar natten mot måndag. Åh!
 
Tisdagen innehöll dock mer slit. Hade en av mina sämre lektioner någonsin och det var ett fasligt spring in och ut i en av barngrupperna fastän jag tagit upp detta vid ett flertal tillfällen med elevernas föräldrar. Jag ville slita mitt hår! Skulle inte vilja byta yrke, men där och då kändes det nästan så. Ibland får man verkligen dra och dra och ingenting händer... Nytt försök till veckan där jag kommer samla föräldrarna och försöka kommunicera.
Fick avsluta med en av mina moderna klasser där eleverna är äldre och de jobbade som bara den. Min mest positivaste grupp. Vilket gäng! Ganska skönt att få ha så pass blandade grupper bland mina 12 olika, från barndans till balett och modernt, från 4-åringar till nästan 60taggare. Bra mix!:)
 
Resten av veckan har flytit på. Och avslutats på bästa möjliga vis.
Vilken gårdag! Vet inte hur jag ska formulera mig då jag fortfarande är så rörd och glad. Krävs nog ett eget inlägg.
Igår lördag, 25/3 våffeldagen till ära, gifte sig några av mina absolut närmsta vänner.
Stort fantastiskt grattis till er mina favoriter! Giftermål kl 15 följt av bröllopsfest och dans hela natten.
Tog dock inte så många bilder, gör visst inte det nuförtiden, jag vill hellre njuta av stunden, och bildar minnena i hjärtat och hjärnan istället. En och annan bild blev det ju (och film), men väntar lite med att publicera dessa.
En underbar dag fylld av så mycket kärlek var det.
Något annat som kan vara roligt att veta, som jag ju vetat läänge nu och ruvat på för att inte avslöja, är att jag hjälpt mina vänner med deras bröllopsvals. Vilken ära att få koreografiera den! Så här har det tränats flertalet gånger. Jag stannar nog här för nu så får det nog komma ett eget inlägg om bröllopet.
 
Bjuder på helgens bukett som visst blivit tradition nu haha? Rosa tulpaner och eukalyptus, bra så.
Till veckan väntar jobb som vanligt, Och så fyller visst bloggerskan år, inget märkvärdigt dock. Blir inget kalas, men middag på fredag med hon som numera är hustru. Och middag med mamma.
Inget Wallander ikväll, så tomt. Tror det får bli ett avsnitt SKAM för att jag ska gå ner i varv efter denna bröllopshelg. Sovgott!
 
 

Vissa datum etsar sig fast

Vissa datum etsar sig fast
oavsett hur många år som har gått
och det här är ett
 
En kall januaridag med många minusgrader
och alla som stod uppradade och hälsade så artigt
Jag kunde knappt gå då foten strejkade
och allt bakom kulisserna gick i kras
 
En begravning, din begravning
den jag varit med och planerat själv
och allt det andra som hände på kort tid
men som ingen visste någonting om
 
Det är passé nu, det är över, allt det andra
och du, ja du ligger under trädet och kanske räknar kottar...
Men jag kommer alltid minnas den dagen
som en dimma men samtidigt så tydlig och klar

Idag är idag och jag kommer alltid att tänka på dig.

Detta datum, alltid förknippat med dig. För alltid.
Jag har tänkt på dig mycket på sistone. Känt.
Och i år slog allt hårdare än det brukar av någon anledning.
Ibland är det väl bara så.
Åtta långa år har gått. 8.
Vart tog de åren vägen egentligen?

Livet pågår men känslorna finns alltid kvar
och det känns tryggt att ha dig på min arm, som en tröst 
även om jag inte vet hur du har det nu
hur du bor, hur du mår, vad du gör
ingenting vet jag
och jag undrar just om du vet något om mig, om den jag blivit?
 
Imorgon är en ny dag, en annan dag, en bättre dag
Men idag är idag och jag kommer alltid att tänka på dig.
 
 
 

Din födelsedag idag.

Hurra och grattis till dig på din födelsedag
saftkalas i himlen och stråkorkestern spelar
Och jag var verkligen tvungen att tänka efter, räkna på fingrarna, hur måga år du skulle ha fyllt idag
Jag hade glömt, det känns hemskt att inte komma ihåg
men det kanske blir så när man inte firar längre mer än att tänka tillbaka och minnas
Åren går, ärren består
även om det inte känns lika tungt nu som då
Och idag skulle du fyllt år och jag tänker på dig lite extra.
<3

Tidigare inlägg
RSS 2.0