Veckan som var och helgen.

Den verkligen svischar förbi den där tiden. Så var det måndag igen och imorgonkväll flyger jag upp till norr igen.
Men först några ord om veckan som var och helgen.
 
En hel del jobbande framför datorn, eller skrivande på examensarbetet. Ja jag har ju redovisat arbetet och gjort min opponering som jag fick godkänt på, men har haft (som så många andra) en del småfix att justera.
Jag hade ju tänkt skriva om det hela egentligen men ska jag vara ärlig har det hela stört mig en smula.
En hel del strul redan från start egentligen, jag har fått olika direktiv och en massa annat som krånglat och dragit ut på tiden. Så jag har helt enkelt inte orkat när man är mitt i det hela. Men nu så, snart så. Lite kvar bara och snart väntar jag på godkännande och publicering. Kanske skriver jag mer om detta lite längre fram, kanske inte. 
 
Promenerat och varje gång, ja varenda en har jag kommit hem med en blombukttet. Jag kan liksom inte låta bli. De kallar på mig de där blomstren. Man får liksom passa på denna ljuva tid som bara är nu. Lagat lax i ugn med timjan och hemmagjorda potatisklyftor, och när man har den där extra tiden utan stress då är det roligt att laga mat.
Och så helgen då. Fredag och lagade bananpannkaka för första gången, har varit bra sugen på att testa länge nu. Tittade på Sommar med Ernst på tv4play. Äntligen, jag som längtat och undrat när programmet skulle sändas i år! Jag hade nästan gett upp för inte har jag sett reklam för Ernst en enda gång. Men tacka vet jag bloggarna jag läser för där minsann såg jag flera som tittat på programmet. Puh, sommaren är räddad för mig:) En middag ute i Östhammar blev det visst i lördags, gott på Sjökrogen med förrätt och varmrätt. Söndagen spenderades i Gränby med lite reashopping och pastamiddag när magen kurrade sedan. Väl hemma bakade jag en hallon och jordgubbspaj för jag hade nämligen ÄNTLIGEN fått tag på svenska jordgubbar, det första för i år. 
Så det var veckan som var och helgen och imorgonkväll flyger jag hem igen. 
 

En fikadate, och en lunchdate som slutade med en sminklektion.

 
Denna vecka har verkligen gått i ett nafs, jag förstår inte! Snabbaste veckan på jag vet inte när...
Idag har jag äntligen haft en ledig dag och pustat ut, tagit en promenad och njutit av lite, lite sol.
Skönt med helg och bara vara.
 
För några veckor sedan, när jag var uppe i norr sist så hann jag ju faktiskt träffa lite vänner.
Tyvärr blev det inte många bilder tagna, jag har glömt av mig på sistone och ibland har jag hellre velat umgås än att fixa med kameran för en bra bild.
Nåväl. En måndag för drygt två veckor sedan träffade jag upp Rebecka i stan. Vi styrde stegen direkt till Waynes för lite efterlängtat prat och fika. Avhandlade det senaste, delade tankar, förargades lite och pratade om att lägga energi på det som är värt att läggas på. En bra mix i vanlig ordning.
Och grattis igen min vän du som har födelsedag idag! Snart kommer jag upp och firar dig i efterhand.
 
Dagen därpå, på tisdag, mötte jag Lina och Ester för en lunch på det relativt nyöppnade stället Uni:k i stan. Uni:k finns ju även nära där jag bor och jag har bara positivt att säga om stället.
Snicksnackade om än det ena, än det andra samtidigt som vi intog lunchen i en härlig miljö. Tyvärr var Ester tvungen att gå sedan då jobbet kallade. Jag och Lina fortsatte dagen med en tur på stan och sedan hem till henne för en sminklektion. Ja, ni hörde rätt. Jag har aldrig varit mycket för smink, aldrig varit riktigt intresserad, eller kunnig för den delen. Men ibland kan det vara trevligt med lite färg på ögonlocken, och ett visst intresse har kommit på senare år även om jag är otålig. Så efter att vi båda fyndat lite ögonskuggor som var på rea begav vi oss hem till henne för att pröva. Lina som är så duktig, och dessutom utbildad makeupartist sminkade mig, och sedan guidade hon mig pedagogiskt och jag fick prova sminka henne. Lite klurigt och spännande och det blev visst inte så tokigt ändå.
Jag kommer nog inte byta bransch men däremot om andan faller på kanske pröva att fixa lite med fejjan framöver:) Ovan bild på mig och Lina tillsammans, och mig som hon sminkat. Så ovanligt att se sig själv på bild, jag är ju mest van att fota andra. Men nu har jag nog bjudit på mig själv tillräckligt för ett tag, att få se bloggerskan i bild såhär ofta kan man ju tro att hon bara vill fota sig själv:) Så är inte fallet. Nästa gången blir det blommor. I massor. Promise.
 
 
 

Midsommarhelgen 2014.

Så var det måndag och ny vecka och nya tag.
En produktiv sådan hoppas jag på och att få mycket gjort och äntligen kunna bocka av på listan.
Men först vill jag ju orda lite om helgen som nyss passerat, ja det var ju faktiskt självaste midsommarhelgen.
 
Fredag och midsommarafton, gråa moln men med lite solglimtar emelllanåt på förmiddagen.
De senaste åren har vi åkt till Forsmark och spanat in midsommarfirande men detta år stannade vi hemma.
En kort promenad och så kom det några regndroppar, sedan hem och grilla gott.
Fläskfilé och egengjord potatissallad, champinjoner och grönsallad. 
Och så efterrätt, en enkel kombonerad sak lite improviserat då jordgubbarna var helt alut på ica och jag var så besviken. Färska hallon och blåbär var mögliga och jag var förargad hur de kunde få stå där i kyldisken i affären.
Så det blev frysta hallon, som ju gick minst lika bra, kaksmulor och hallonkvarg i olika lager. 
Man tager vad man haver och gott blev det ju ändå. 
 
Midsommardagen och vi tog buss och tåg till Stockholm. Miljöombyte.
Låg i hotellets utomhuspool och kopplade av liksom flera av de andra hotellgästerna. 
Bastade, duschade och bytte sedan om för en tur ute på stan.
Gamla stan och tre rätters middag, på Michelangelo, där jag ätit med pappa en gång i tiden.
Det blev till och med en cappuccino, jag som inte druckit kaffe på ett år. 
Så god mat och fullsatt hela kvällen, ett gäng italienare som pratade högt och gestikulerade med händerna, och rödvitrutiga dukar på varje bord.
 
Söndag och hotellfrukost och packa sig tillbaka till Gimo igen.
En promenad på kvällen och givetvis en blombukett som växte för varje steg jag tog.
Det var den midsommarhelgen det, och det blev till och med några bilder på bloggerskan för en gång skull:)

Glad midsommar!

Tittar in såhär denna förmiddag till midsommarafton.
Jag var nästan pirrig när jag skulle lägga mig igårkväll, min bästa högtid.
Himlen är täckt av moln men en liten sol vill spricka igenom då och då.
Jordgubbarna på ica var slut igår så jag tänkte göra ett nytt försök idag, för en midsommar utan jordgubbar det går minsann inte för sig.
Jag önskar er den finaste av midsommar med blommor, sång och dans, jordgubbar och god mat ute i gröngräset någonstans. 
Glad midsommar till er!

Nu har det börjat, alla blommor att plocka vid dikesrenen.

Jag tittade just igenom mobilen och oj så mycket bilder jag glömt att jag tagit.
Så jag tänkte att vi skulle kika på några styckna.
 
Grått, mulet och lite regn här i Gimo. Visserligen igen skada skedd då jag mest jobbar framför datorn. Men ändå. Den där sommaren, vart tog du vägen? Och tänk att snart är det midsommar! På fredag närmare bestämt. Min bästa högtid och allt. Varför? Jo för att det är ljust ute, det finns massor av sommarblommor att plocka i dikesrenen, man kan fira med jordgubbar med gott samvete och sitta i gräset på en filt och äta sin medhavda picknick.
Dock är midsommarplanerna inte alls spikade i skrivande stund. Vi får se vart det lutar, eller snarare vart vädret lutar...
Tills dess visar jag bilder från söndagens promenad där jag i vanlig ordning inte kunde hålla mig från att plocka en blomma, nej två, nej tre, nej fyra... Ja det blev visst ett helt härligt fång. Nu har det börjat minsann. Alla blommar att plocka i dikesrenen, nedböjd vinkande till någon cyklist som undrar om man tappat något där nere i gräset. Jag kan aldirg plocka en allena, fastän jag bestämmer mig för en. Nej, blommor ska plockas många, buketten ska helst vara lite yvig och sättas i en genomskinlig vas väl hemma och inse att några blommor visst slokar redan för att jag dröjde så på promenaden.
Och så en tur till vattnet blev det förstås, bara stå och titta och förundras över det stora blå.
 
Efter några dagar av ont i foten och sovit dåligt och inte alls kunnat få ut på papper det jag behövt, nu lossnade det äntligen. Vilken befrielse, tack kära flow! Plötsligt vänder det eller hur är det?
Nu väntar några dagar av gediget skrivande, sedan tar vi midsommar, med eller utan regn.
 
 

Försenade födelsedagsbilder och inte min vecka.

Hej på er!
 
Så är jag i Gimo igen, sedan i onsdags.
I väntan på bussen i Uppsala såg jag glada studenter på flak och blev lite nostalgisk och drömde mig bort.
Tänk så åren går...
 
Idag har vi varit på marknad i Östhammar och strosat runt. Sol och blå himmel, men rackarns så det blåste. Vi har också hunnit förbi Marcus föräldrar, och ätit god somrig kycklingsallad och baguetter här hemma och en kvällspromenad har jag hunnit med och konstaterat att nu har syrenen blommat över här nere.
Nu hoppas jag vädret vänder för det har inte varit någon höjdare och jag har funderat om jag packat till fel årstid. 
Ovan bilder som jag inte hunnit visa ännu, från sist jag var nere då Marcus fyllde år, 31/5. Regn mot rutan och presentöppning. Och så födelsedagstårta hos hans föräldrar som jag dock aldrig förevigade. 
 
Inte min vecka denna vecka, inte alls. Min fot värker och vill inte alls samarbeta, men jag tröstar mig med att det var länge sedan jag känt såhär nu. Sovit dåligt. En del plugg i veckan som gått långsamt och irritation över sådant som krånglat. Men nu är det juni, sommarblommor vart än jag vänder blicken och vi har fina dagar att se fram emot. Och det är ju inte dumt alls, inte det minsta. 

Att känna efter och pusta ut efter en tuff vecka.

Nämen oj, det var inte alls meningen att det skulle dröja så med ett blogginlägg.
Jag har varit helt slut efter förra veckan då jag gick upp med examensarbetet plus att jag haft ont i min fot till och från drygt två veckor nu, jag kunde knappt sova inatt för att den värkte så. Nåja.
Examensarbetet och opponeringen ja, jag har tänkt orda lite om det men jag tror jag väntar lite till då jag behövt smälta allt först. Men rapportering kommer.
 
För lite drygt en vecka sedan kom jag ju hem igen, till ett fullständigt grönskande landskap. Så mycket som hänt på den korta tiden jag varit borta. Underbart. Det blir dock ingen långvarig sväng här uppe, imorgonbitti åker jag ner till Marcus i Gimo igen, ja det var ett evigt flängande. 
 
Ligger lite efter på uppdateringsfronten känner jag. Jag har ju hunnit göra en del trevligt också sedan jag sist skrev, som att träffa Rebecka för en måndagsfika, och ta lunch med Ester och Lina idag och få en sminklektion. Bildbevis kommer. För först tänkte jag börja med helgen, den som var.
 
En lugn -pusta ut efter den stenhårda veckan med examensarbete och opponering och magen som krånglat -helg. Välbehövlig. Och jag hann ju få smått tråkigt på kuppen när jag beordrat mig själv att bara ta det lugnt men hjärnan fortfarande var på högvarv. Så jag passade på att i godan ro laga mat och improvisera i egen takt, storstäda och njuta av ett rent hem och pioner som doftade gott, tog en långpromenad på 3 timmar i lördagens solsken, hittade violer som alltid påminner mig om mormor som inte längre finns med oss, letat reda på mina sommarklänningar, letat musik och komponerat dansstycken, köpt en och annan blomma och varit på graven i söndags.
Och det var så fint att få plantera min medhavda rosa miniros på graven till dig som skulle fyllt år i förra veckan. Få pyssla och göra fint. Och fastän det är självklart numer kommer det alltid att vara en konstig känsla av att besöka graven istället för att ha dig här i egen hög person och samtala, och jag gissar att det är väl så när döden kom allt för snabbt. 
En matsäck ute i det fria som mamma tagit med, björkarna stod så ståtliga och löven var alldeles gröna, solen sken och knappt ett moln på himlen och kyrkogråden kändes alldeles fridfull. Prata i bilen om än det ena och det andra. Grått och regnmoln väl hemma, tända ljusslingan, göra en kopp te, titta på gamla avsnittet på svt-play och känna efter och pusta ut efter en tuff vecka.  

Grattis till dig, vartän du än är.

Datum som dessa gör livet lite mer påtagligt. 
Hade du varit här nu hade vi firat din födelsedag med jordgubbstårta och sång, dukat med det fina vita porslinet och de små skedarna som du varsamt hade tagit fram ur sin ask. 
Kaffedoft, paket och nyplockade blommor av barnhänder. 
Så hade du suttit där i din stol och betraktat alla andra och fastän du inte sagt så mycket hade du glatt dig vid att alla var samlade. Och du hade muttrat något när kaffekoppen vällt och kaffet runnit ut på de förstora jeansen och sagt att det var ett riktigt rackel. Sedan hade du fällt någon kvick underfundig kommentar som bara du kunde göra och gett ett snett leende, som bara du kunde och alla skulle skattat med. Både skrattat hjärtligt för att det var dräpande roligt, och sedan skrattat för att du kunde ta ännu en situation med en klackspark och ibland är det det ända man kan göra i en sådan situation bland sjukdomar. 
Och jag hade berättat för dig om hur redovisningen av mitt examensarbete hade gått och vi hade skålat i saft med förtjockningsmedel och sugrör att nu var det gjort och glada barn hade sprungit i ett virrvarr bland presentpapper, grönska, katter och fotbollar, och frågat om det inte var badsäsong snart. 
 
Utan jordgubbstårta och saftkalas och utan en present med ännu en slips i så säger jag grattis på din dag fastän du inte är här hos mig och hoppas på att du har det bra vartän du än är i himlen. 

RSS 2.0