I lördags var det så det stundande helgrepet, och inte alls en bra dag egentligen då min mage satte sig alldeles på tvären. Men det gick på något sätt och glad är jag för det.
Det var allt några pirriga magar och stora ögon som det sig bör.
Under den här dagen så visar varje grupp upp sin dans och vi övar övergångar mellan numren.
Det är så spännande att se när ens elever börjar förstå att vår dansgrupp är en del av en större produktion och att vi är många som ska medverka i danssagan.
Överlag gick det bra och jag är så glad över mina elever som gör sitt bästa trots lite nerver.
Sedan blev det en snabb mathandling och tillhörande inköp av mörkrosa rosor och sedan hem efter en lång dag för att äta middag för att sedan åka hem till Ester och Gustav några timmar senare.
Ester alltså, denna härliga tjej som jag lärde känna i gymnasiet. Den person som jag faktiskt minns allra bäst från den första lite pirriga gymnasiedagen den där hösten. Och som sedan säger vid köksbordet när jag kom dit på lördagkvällen att jag också var en av de hon mindes mest, se där.
Med sitt orangeröda hår som jag alltid älskat, den finaste färgen, som pratar snabbt och fäller kvicka kommentarer så jag måste släppa min tekopp med det goda jordgubbs- och chiliteet och ställa ner koppen för att hon är så rolig. Och fast vi inte ses särskilt ofta då vi båda är buzy women tar vi vid där vi slutade och det är inget konstigt med det.
Men inte en enda bild tog jag visst från vår kväll fast jag hade systemkameran i väskan.
Så kan det gå när man har trevligt!
Söndagen gick i skrivandets tecken, som i skrivande av examensarbetet. Cyklade till mamma för att gå igenom resterande av det hon korrekturläst och åt en god middag med fisksoppa och färskt bröd. Utanför fönstret yrde snöflingor om vartannat, aprilväder ja, vi är visst många som sett dessa nu.
Pälsade på mig och cyklade hem i nollgradigt väder, och ja vi är ju faktiskt bara i början på maj.
