elephantzoul

dans är livet

Att känna efter och pusta ut efter en tuff vecka.

Nämen oj, det var inte alls meningen att det skulle dröja så med ett blogginlägg.

Jag har varit helt slut efter förra veckan då jag gick upp med examensarbetet plus att jag haft ont i min fot till och från drygt två veckor nu, jag kunde knappt sova inatt för att den värkte så. Nåja.

Examensarbetet och opponeringen ja, jag har tänkt orda lite om det men jag tror jag väntar lite till då jag behövt smälta allt först. Men rapportering kommer.

 

För lite drygt en vecka sedan kom jag ju hem igen, till ett fullständigt grönskande landskap. Så mycket som hänt på den korta tiden jag varit borta. Underbart. Det blir dock ingen långvarig sväng här uppe, imorgonbitti åker jag ner till Marcus i Gimo igen, ja det var ett evigt flängande. 

 

Ligger lite efter på uppdateringsfronten känner jag. Jag har ju hunnit göra en del trevligt också sedan jag sist skrev, som att träffa Rebecka för en måndagsfika, och ta lunch med Ester och Lina idag och få en sminklektion. Bildbevis kommer. För först tänkte jag börja med helgen, den som var.

 

En lugn -pusta ut efter den stenhårda veckan med examensarbete och opponering och magen som krånglat -helg. Välbehövlig. Och jag hann ju få smått tråkigt på kuppen när jag beordrat mig själv att bara ta det lugnt men hjärnan fortfarande var på högvarv. Så jag passade på att i godan ro laga mat och improvisera i egen takt, storstäda och njuta av ett rent hem och pioner som doftade gott, tog en långpromenad på 3 timmar i lördagens solsken, hittade violer som alltid påminner mig om mormor som inte längre finns med oss, letat reda på mina sommarklänningar, letat musik och komponerat dansstycken, köpt en och annan blomma och varit på graven i söndags.

Och det var så fint att få plantera min medhavda rosa miniros på graven till dig som skulle fyllt år i förra veckan. Få pyssla och göra fint. Och fastän det är självklart numer kommer det alltid att vara en konstig känsla av att besöka graven istället för att ha dig här i egen hög person och samtala, och jag gissar att det är väl så när döden kom allt för snabbt. 

En matsäck ute i det fria som mamma tagit med, björkarna stod så ståtliga och löven var alldeles gröna, solen sken och knappt ett moln på himlen och kyrkogråden kändes alldeles fridfull. Prata i bilen om än det ena och det andra. Grått och regnmoln väl hemma, tända ljusslingan, göra en kopp te, titta på gamla avsnittet på svt-play och känna efter och pusta ut efter en tuff vecka.  

Vilka underbara bilder. Ser så gott och mysigt ut!
Kram Ann

Så mycket god mat! Och jättefin
ljusslinga. Och skönt att din
examen är avklarad, grattis till det.
Kramar/AM

Ja, ljuvliga bilder, så fint du skriver och du gör mig varm inombords.

Så skönt att det är över nu, opponeringen och att du kan återhämta dig. Magen och foten…det där som kan krångla. Bra att du tar det lugnt och tar hand om dig!

KRAM!

Gott ☺

Fina bilder och underbara pioner!

Du är så duktig gumman som håller igång! Själv känner jag mig väldigt osocial vad gäller bloggen min, hinner inte med nått, men ska försöka bli bättre! :)

Ha en bra fredag & helg! Kramis

Jätte härliga och inspirerande bilder!