I eftermiddags kom jag hem från några dagar i mammas stuga. Njuta av naturen och bara vara. Men lika skönt som det var att få vistas borta var det att få komma hem. För hemma är ju alltid hemma. Dock blir det inte så långvarigt på hemmaplan denna gång då jag redan på fredag tar flyget ner till Marcus. Men först en torsdag av fix och ärenden innan väskan packas om.
Tillbaka till mammas stuga. Måndag till onsdag, flera dagar att få andas friskluft och natur. Förra året kändes det faktiskt lite snopet då jag inte en endaste gång lyckades klämma in en sova-i-stugan-dag. Men nu så. Mamma fyllde år igår tisdag och bjöd på sedvanlig jordgubbstårta utomhus i stugan. Lite grått och några regnstänk på morgonen men sedan kom solen fram, jag visste väl det dagen till ära. Mammas syskon kom förbi, och så morfar såklart, 90år ung, med blommor plockade från den egna trädgården och ett rött band runt om, och några av mina kusiner. Och vi pratade, skrattade och åt gott. På kvällen när all disk var gjord öppnades det presenter, så som vi brukar göra, när det bara är jag och mamma. När alla har gått och lugnet infunnit sig och vi pustar ut i soffan och konstaterar att det varit en bra dag. Då är det presentöppning för mamma enligt vår tradition i stugan.
Och jag har hälsat på morfar och samtalat, åkt förbi några av kusinerna och tittat på deras nya bygge och hur det tar fart, plockat smultron med mamma och fått trä upp på strå så där idylliskt och somrigt ni vet, löst korsord och läst en bok, varit rädd för spindlar i vanlig ordning, ätit jordgubbar med mjölk till frukost, plockat födelsedagsblommor och pratat länge, länge i lugn och ro med mamma tills ögonen nästan gått i kors och vi varit så trötta och sedan somnat till en sommarnatt som smygit in lite mörker, ett stilla hav och en tystnad som får en att stanna upp.
På eftermiddagen innan bussen skulle avgå tog vi en sen lunch, en god laxsmörgås, och strosade sedan i gallerian en stund. Så länge sedan vi gick på stan jag och mamma slog det mig, flera år sedan sist. Mysigt att få gå tillsammans och bara titta. Men det blev visst mer än bara titta för jag hittade mig två (!) par skor. Va?! Jamenvisst jag som nästan aldrig köper skor för att det knappt är någon idé. Med en kronisk krånglande fot är det oftast ingen bra idé, bara några få märken som funkar. Men nu minsann hittade jag två par, varav det ena paret som jag tittat på så länge och tänkt köpa nere i Gränby sist men det var slut, och som jag nu fann här i Kalix på 50% rea. Jag velade som vanligt, speciellt då foten gjort sig till känna några dagar, men sen blev det hurra för såklart att jag skulle unna mig två par skor när jag äntligen hittade några. Bäst man passar på. Och sedan vinkade vi hejdå och jag hoppade på min buss och suckade lyckligt och tänkte att det här var några fina dagar.
