Ännu mer sjukdomsuppdatering och blommande orkidé.

Hej!
 
Ja ni, vilken helg. Jag har haft så ont och känt mig alldeles orkeslös.
Trodde knappt jag skulle orka ta mig till Rebecka som tagit sin examen som distriksköterska. 25 minuter innan fikat skulle börja tvekade jag och var så velig. Mamma kom och hämtade upp mig då jag ändå skulle sova över hos henne och så åkte vi sedan hem till Simon och Rebecka trots allt. De hade ordnat det så fint! Och många blommor och paket hade hon fått. Välförtjänt!
Så vi stannade en stund, jag och mamma. Och de hade fått det om än finare än sist! Jag kände mig dock lätt yr och vimsig och inte som världens piggaste kompis. Orkade inte stanna så länge som de andra så jag och mamma åkte hem till henne. 
Och det var faktiskt skönt att få vara hos mamma. Att ha någon där. Kommer ju knappt upp ur sängen...
Provade den nya medicinen som jag inte egentligen tål. Gick bättre än väntat då jag inte behövde bo vid toaletten i alla fall, ursäkta informationen. Men jag vet inte om den gjorde någon skillnad. I en kvart kändes det bättre ungefär. Men sedan ungefär samma läge. Sovit som en kratta, känns som ett stort skämt att bara få sova ca 4-5 timmar per dygn och då upphackat. Usch. Idag har jag dock inte haft lika ont i revbenen, men däremot i svanskotan. Skulle träffat några vänner idag, men fick ställa in tyvärr.
 
Sedan ikväll är jag hemma hos mig igen. Imorgonbitti ska jag ringa vårdcentralen igen. Ja, det var ett fasligt flängande dit. Men vad gör man när smärtan pockar på och man knappt står ut? Hatten av till alla som lever med kronisk värk 24 timmar om dygnet!
Jag har frisörtid imorgon eftermiddag även, som jag längtat, men kommer förmodligen behöva avboka tiden.
Vill säga tack till min moster och mamma speciellt och även andra vänner som hört av sig och frågat hur jag mår!
 
Försöker se det positiva i det som finns, tror det är viktigt.
Det har snöat och vägen är täckt av vitt, vitt, vitt. Världen känns lite mjukare. 
Gläds åt min orkidé som äntligen fått knoppar! Hur var det nu... Blommor, livets liv? Japp. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0