elephantzoul

Hej!

 

Oj vilken händelserik och fullspäckad vecka detta varit. Söndagkväll och nu är jag trött.

Jobbat på kontoret, hade min sista klass med balett 1 för vuxengruppen och sedan har det varit fullt fokus på dansföreställningarna. Japp, denna vecka var det alltså premiär för vår danssaga "Isdrottningen" som baseras på filmen Frost. 

Vårt första genrep skulle ägt rum i onsdags, men då sporten alltid går först fick vi tidigarelägga vårt rep till tisdag. Som sedan dessutom blev försenat... Lagomt roande för föräldrar och väntande 4-åringar. Men vi gillade läget och var tvungen att köra på ändå, utan rekvisita och scen.

På onsdagen var det basketmatch för BC Luleå, som tog SM-GULD! Hurra och grattis! Vi väntade tålmodigt i arenan timme efter timme. För vi skulle nämligen rigga scen när övriga hade efterfest. Haha höll på till mitt inatten. För att morgonen efter ha skolföreställning med allt vad det innebar, och över 1000 elever i publiken. Och några timmar efter det var det dags för genrep nummer 2 för de andra grupperna. Ett himla massa spring, flera som kom sent i sista sekund, och någon som kom till fel genrep, jag fick hoppa in i vanlig ordning och dansa på scen... Som det ska vara med andra ord;)

I fredags hade vi ännu en skolföreställning och intervjuades av pressen. Och igår lördags avslutades allt med två offentliga föreställningar kl. 11 och 14. Puh! 10 av mina grupper har medverkat (tillsammas med andra lärares grupper) och det har varit slitigt och tungt, men också roligt och glädjefyllt att få se, speciellt de små, ögons tindra.

Tack alla fantastiskt duktiga och modiga elever för ert jobb! Och tack för alla fina presenter, ord, teckningar och blommor. Känns alltid konstigt när allt är över. När alla går hem och det blir tomt. Och när allt man jobbat för hela våren plötsligt är klart efter mastodontveckan där allt är maxat.

 

Söndag och ledig dag efter jobb 7 dagar på raken. Rebecka var förbi i eftermiddags en timme. Vi gick ner mot vattnet (eller isen snarare) och satte oss på bryggan. Tänk att så mycket av isen ligger kvar fortfarande, 14 maj. Men solen värmde där vi satt och njöt och tog i-kapp-pratade. Vi hinner aldrig prata klart, kommer nog alltid vara så med oss. Ständigt något att orda om. Men sedan i höstas har vi liksom gått om varandra och bara setts någon gång då och då någon enstaka timme. Ja så är livet ibland.

Söndagkväll och nu har tröttheten kommit ikapp mig. Somnat i soffan någon timme tidigare t o m. Ska göra ett ryck och tvätta håret och försöka hålla mig vaken till Maria Wern innan sängen väntar och jobb imorgon.