elephantzoul

Så var jag hemma i norr igen, sedan i tisdagskväll.

Blå himmel och varmt i luften och några myggor surrade och trasslade i vanlig ordning in sig i mitt hår när jag satt och väntade på bussen hem från flygplatsen. Jag får alltid en speciell känsla i magen när jag varit borta en lite längre tid och ser liksom alla platser på ett nytt sätt. 

 

I onsdags öste regnet ner, fullkomligt vräkte ner och jag trotsade vädrets makter och promenerade till Blomsterlandet. Ja för det var visst rosens dag hade jag läst. Och det måste ju givetvis firas med en ros tänkte jag när jag slängde några blommor som hunnit stryka med sedan jag varit borta.

Väl i blomsteraffären gick jag länge, botaniserade, andades, tittade och kände och var alldeles lyrisk. Regnet smattrade frenetiskt mot växthusets tak medan jag lunkade runt, doftade och lyfte på blommorna och fick jord under naglarna. Det där dripp droppandet, det bekom mig inte. Att få vistas i blomsterriket gör att mina axlar sjunker ner och jag andas mjukare, blir mer medveten om här och nu.

Och hem kom jag sedan med en rosa ros och en kruka persilja som jag tänkte ha till en kommande tomatsoppa och var nöjd och glad.

Från gårdagens promenad hittade jag blåklockor, de första. Så ljuvliga och mina favoriter bland ängsblommor. 

Dessa blomster alltså som skänker så mycket glädje för alltid, alltid.