Dessa dagar.
Att se sin pappa död
liggandes i den kista
som jag själv valt ut
2 dagar före julafton
vit svepskjorta och nedbäddad
och du svarar inte när jag ropar, och du blundar när jag tittar på dej
Någon annanstans
är du
och vi kanske syns någon annanstans, någon annan gång.
Kistöppning onsdag 21/1.
Begravning fredag 23/1.
Gravsättning måndag 26/1.
Och läste spontant den egenskrivna dikten ett inlägg ned på minnesstunden.
Nu är det över.
Några jobbiga dagar.
Och en massa andra krångel och tjafs, en del fortfarande oklara.
Bouppteckning väntar dock, i nästa vecka troligtvis.
Till pappas hus och gå igenom alla saker.
Ingen större längtan om ärligheten ska krypa fram nåväl.
Jag har nog aldrig varit så nervös som jag varit dagen innan och på själva begravningen.
Och foten gjorde ont, ont. Ryggen krånglade.
Behandling igår, nu är jag mer rörlig igen.
Och tack för att du fångade upp mej trots alla men
för att du följde med på begravningen
höll min hand
tog hand om mina tårar
du inte gick för du stannade
och du sa glöm inte bort att du är vacker.
Tack Marcus, tack.
