elephantzoul

 

Istället tog jag med kameran under söndagen när vi satt och solade på Marcus föräldrars nya altan och åt sedan middag tillsammans. Jag passade på att fota alla fina blommor från trädgården som kan skådas här ovan.

 

Denna vecka har sommarkänslan flygit sin kos och vädret har varit kyligt. Jag kom in huttrande från kvällspromenaden i förrgår och idag har det regnat hela långa dagen. 

Nu är det verkligen sista rycket. Jag talar om förberedelserna för examensrabetet och opponeringen.

Det har varit blandade känslor och jag kämpar på in i det sista. Jag är lite nervös och även om jag är ambitiös och jobbar flitigt så är jag alltid lika rädd att det inte ska räcka till. Jag har drömt om examensarbetet flera nätter i rad nu, senast imorse vaknade jag upp av att tårarna sprutade. Drömde att jag totalt misslyckades med min presentation och sjabblade bort det och nu fanns ingen mer chans. Jag kunde inte ens komma ihåg titeln på mitt eget arbete...

Så ja, det är nog lite fjärilar i magen och tankar som går hit och dit. För mig är det en stor och viktig dag och jag trodde nog aldrig dagen skulle komma efter allt som hänt under min studietid. Nu blir det att jobba järnet med det sista fast jag är så trött att jag knappt vet vart jag ska ta vägen om dagarna. Aldrig att jag skulle komma på tanken att ge upp, nej sista rycket nu.

Imorgon fyller Marcus år så det vankas födelsedagsmiddag, och på söndag flyger jag hem igen. Så jag gissar på att jag inte hinner skriva något mer förrän examensabetet och opponeringen är redovisad på måndag.

 

Jag har suttit precis hela dagen idag och skrev nyss sista orden för ikväll.

Sliter som ett djur just nu, men snart, snart är jag i mål och vilken glädje.

Bloggenvärlden hinner jag knappt alls med, när arbetet är klart sedan ska jag läsa ikapp. 

 

I onsdags åkte jag så ner till Marcus i Gimo. Vilken sommarvärme vi har här, ja jag skriver faktiskt sommarvärme. Linne och kjol och ljumma vindar, fryser inte ett dugg. Blommor och grönska överrallt. Fantastikt!

 

Ovan bilder från min promenad förra söndagen där hemma. Pustade ut bland naturstråket efter dansföreställningar och en hektiskt vecka. Naturen är läkande och skänker så mycket glädje. Jag kan förstå min morfar som alltid kan se glädjen i att följa hur årstiderna har sin gång. 

 

Imorgon åker vi till Uppsala för att titta på karneval och pausa i examensskrivandet. Vädret ska bli varmt och jag ser fram emot att strosa i Botaniska trädgården och få sitta på en uteservering och njuta och stanna upp.

Trevlig helg!

Nu går allt i rask takt och jag hinner ju knappt med lilla bloggen känns det som.

Jag har hunnit landa lite sedan förra veckan och helgen med dansföreställningar, men intrycken är förstås många. 

Imorgon åker jag ner till Marcus i Gimo och stannar till 1 juni innan jag ska gå upp med mitt examensarbete.

 

Men förra veckan då, den vill jag ju orda lite om.

Genrep, skolföreställningar och offentliga föreställningar onsdag-lördag som sagt.

Vilken vecka, ja inte konstigt att jag fortfarande är alldeles slut.

En del krångel i vanlig ordning men som ordnade sig på sitt sätt och beslut fick fattas. Det som sker bakom kulissen vet inte publiken om. Och bra blev det ju ändå,

 

Pirriga och förväntansfulla elever som gör sitt bästa, glittrande ögon på scenen, rörelser och estetik, ljus, ljud, och en hejjande publik, extra kramar och nerver och bara så mycket glädje.

Som danslärare kan jag inte annat än känna mig stolt och rörd över alla fina elever. 

Det är svårt att summera allt i ett par ord, speciellt när det handlar om dans, något som måste upplevas!

 

Och jag vill säga tack. Tack till alla fantastiska elever som gör det möjligt att genomföra dessa föreställningar, som lär sig danser och gör sitt yttersta! Tack säger jag också för alla vackra blommor jag fick under helgen, choklad och fina kort, kramar från föräldrar och barn och hjälpflickor, och tusen tack för alla värmande ord.

Jag är mållös. 

Ovan en del av mitt blomsterhav jag fick. Då jag åker bort imorgon har mamma fått två rejäla buketter att njuta av, vilket ju passar bra när det snart är Mors Dag.

På söndagen var jag totalt utpumpad, och jag kan säga att jag fortfarande är trött haha. Men en långpromenad på 1 ½ timme blev det ändå. Gick till mitt hemliga ställe, satt och filosoferade och bara tänkte och kände en stund. Så många intryck, kände mig alldeles rörd och skör så jag var tvungen att smälta allt ett tag. Jag hade även brottningsmatch med mitt dåliga samvete då jag bestämt mig för att plugga men ögonen gick i kors och orden bara fastnade. Så jag köpte en glass och belönade mig själv istället för att stånga pannan blodig. Och på fredagen lagade jag tacos till mig själv, istället för att tänka nej äsch det är ju bara till mig...

Och hur det än är så hade jag haft en underbar helg med dansande barn som gjort sitt bästa, och det är ändå den bästa belöningen av allt. 

 

När jag kom hem i eftermiddags var jag så trött att jag somnade på sängen, totalt slut.

Det ekar lite tomt här ja, allt mitt fokus är på barnen och danssagan såklart.

Jag tänkte att jag skulle skriva mer om det senare, men tills dess har vi två härliga föreställningar kvar imorgon.

Rackarns trött, men glad, peppad och tacksam och stolt över fina elever som är så duktiga och alla gör sitt bästa.

Hejja oss imorgon!

 

Så istället visar jag ljuslyktorna jag beställde från Marie för ett tag sedan och fick hem i början på maj.

Två rosa och en genomskinlig som lyser så fint.

I det varsamt packade paketet hade hon även lagt i några överraskningar.

Vackra vykort och en tvål, tack snälla!

 

Ibland behövs det bara en lugn kväll, en kopp te, och tända ljus i glimmande ljuslyktor för att axlarna ska sjunka ner och för att andningen ska bli lugnare. 

Det var allt några pirriga magar och stora ögon som det sig bör.

Under den här dagen så visar varje grupp upp sin dans och vi övar övergångar mellan numren.

Det är så spännande att se när ens elever börjar förstå att vår dansgrupp är en del av en större produktion och att vi är många som ska medverka i danssagan.

Överlag gick det bra och jag är så glad över mina elever som gör sitt bästa trots lite nerver. 

Sedan blev det en snabb mathandling och tillhörande inköp av mörkrosa rosor och sedan hem efter en lång dag för att äta middag för att sedan åka hem till Ester och Gustav några timmar senare.

 

Ester alltså, denna härliga tjej som jag lärde känna i gymnasiet. Den person som jag faktiskt minns allra bäst från den första lite pirriga gymnasiedagen den där hösten. Och som sedan säger vid köksbordet när jag kom dit på lördagkvällen att jag också var en av de hon mindes mest, se där.

Med sitt orangeröda hår som jag alltid älskat, den finaste färgen, som pratar snabbt och fäller kvicka kommentarer så jag måste släppa min tekopp med det goda jordgubbs- och chiliteet och ställa ner koppen för att hon är så rolig. Och fast vi inte ses särskilt ofta då vi båda är buzy women tar vi vid där vi slutade och det är inget konstigt med det.

Men inte en enda bild tog jag visst från vår kväll fast jag hade systemkameran i väskan.

Så kan det gå när man har trevligt!

 

Söndagen gick i skrivandets tecken, som i skrivande av examensarbetet. Cyklade till mamma för att gå igenom resterande av det hon korrekturläst och åt en god middag med fisksoppa och färskt bröd. Utanför fönstret yrde snöflingor om vartannat, aprilväder ja, vi är visst många som sett dessa nu.

Pälsade på mig och cyklade hem i nollgradigt väder, och ja vi är ju faktiskt bara i början på maj. 

 

 

Här skrivs det flitigt på examensarbetet, ibland flyter det på bra och jag får mycket gjort och andra dagar som i eftermiddags ville jag slita mitt hår. Det är väl processen antar jag.

I det stora hela är jag nöjd, och jag påminner mig själv om målet ifall att jag skulle glömma: min examen. 

Sakta men säkert...

 

Valborgsmässoafton då.

Plugg, städning och promenerande, och sedan bar det av hem till Olga och Johan på grillkväll. Lina och Micke var också där och vi hade en härlig kväll tillsammans.

Det kändes så skönt att få bryta av mitt i plugget med god mat och umgänge utan att behöva titta på klockan var och varannan minut. 

Vi tjejer gick ner och kollade in den lilla majbrasan som fanns i området, och sedan tillbaka för att grilla. 

Alla hade bidragit med mat och det blev lax, kött, korv, paprika och champinjoner som grillades.

Till det en krämigt god potatisgratäng, härlig sallad och en aubergineröra. Micke och Lina hade med en god pannacotta till efterrätt som blev ett bra avslut.

Vi spelade spel, tjuv och polis, pratade, och skrattade i många långa timmar till klockan blev alldeles sent och det var ljust ute.

 

Igår var det jobb trots röd dag och första maj. Och imorgon väntar helgrep med mina danselever! Alltid lika spännande. Tänk att jag fått vara med om detta i tre år nu.

En intressant dag stundar och jag hoppas att så många som möjligt kommer.

Idag när jag som bäst ville slita mitt hår mitt i examensskrivandet plingade det till i telefonen och ett paket fanns att hämta på affären och jag tog den första cykelturen dit.

Jag blev alldeles glad och pirrig väl hemma när jag öppnade det fastän jag visste vad det innehöll. 

Vad det var visar jag nog nästa gång, tack Marie.