Efterlängtat besök från söder.

Hejsan!
 
Så börjar detta påsklov lida mot sitt slut. Trött har jag ju varit men känns lite bättre nu, även om det tar tid att återhämta sig.
 
I fredags stod lunch på restaurangen Nygatan 11 på agendan. Jag, William, Ture, Algot, Myra och mamma. Hann avhandla både politik, ev. karriärbyten och presenter. Knappt 2 timmar av familjetid, men lika fint för det. Igår åkte de tillbaka igen. Hoppas vi syns till sommaren!
Och i lördags. Besök av min faster som jag inte sett på snart 7 (!) år tror jag. Vart tar tiden vägen?! Hon och mamma kom förbi hemma hos mig på förmiddagsfika.Vi hade nog kunnat hålla låda än. Ja, tänk så mycket saker som hinner hända och som man vill berätta om. Kontakt har vi ju såklart haft genom åren, men setts, ja det var som sagt länge sedan. Blev så glad att du ville titta förbi faster! Fantastiskt roligt att få umgås och prata ikapp. Jag fick även så fina rosor av henne. Verkligen långa och ståtliga. Tack!
 
Lördagkväll och åkte hem till några vänner. Gick sedan förbi en bekant till dem för att titta på lägenheten han köpt och renoverar. Sedan följde en stökig kväll tyvärr... Jag mår bra, så ingen oro. Men ibland blir det lite too much.
Söndag idag och en riktig slappardag, skönt på sista lovdagen. Lite elevkontakt men annars lugnt. Tvtittande, vattnar blommor, tvättat håret. That´s it. Länge sedan en söndag var så lugn tror jag. Välbehövligt att samla kraft för veckan och kommande danssaga.
Dags att återgå till Wallander!

Att bli överraskad och omge sig med människor man tycker om.

 
Hej!
 
Påsklov här och jag njuter av lediga dagar. Sitter visserligen hemma med mailen mellan varven och ringer elever som ska hjälpa mig inför vår danssaga. Men det kan jag ta i min egen takt och göra andra roliga saker däremellan.
Mår bättre, men är fortfarande ganska trött. Sover ganska dåligt, men inatt fick jag i alla fall sova bra vilket var guldvärt. Det tar tid att smälta, och när jag tänker efter har jag ju slitit ganska rejält med en del grupper sedan i höstas. Tröttheten kommer ikapp. Nåja.
 
Ovan en bild från påskaftonen sköna ispromenad. Och den nedersta bilden sedan! Rebecka kom förbi mig en liten sväng igår eftermiddag. Jag hade dukat upp med smörgås, fika och te. Och hon, hon kom med presenter. Trots att jag redan fyllt år. "För att du haft det tufft och jag vill hjälpa våren på traven" var hennes svar på varför, och påminde mig om att jag ju brukar göra likadant för henne. Fint att kunna hjälpa och stötta varandra!
En tekopp, servetter, en engelsk pelargon, två olika tesorter, ett doftljus och choklad (!) fick jag. Allt i våriga toner.Vi brukar ju citera en viss morfar; "Det kommer en vår!", när livet är tungt ibland eller våren dröjer. För hur det än är så kommer det en vår. Med ljus och grönska. Alltid. Var så säker.
 
William och en del av familjen är uppe här nu. Så han och yngsta brorsbarnet tittade förbi som hastigast hos mig igår på kvällsvisten. För att se hur jag bor, för de hade de ju inte gjort tidigare. Fint. Och imorgon ses vi igen men med fler i skaran för lunch på stan.
Att omge sig med människor man tycker om är viktigt tror jag.
Så imorgon ser jag fram emot tillsammanstid med familjen.

Orkeslöshet och försöka fira lite påsk.

Hej!
 
Äntligen påsklov, kunde inte kommit lägligare. Ja veckan blev väl inte riktigt som jag tänkt mig...
Som jag nämnde tidigare så har det varit tuffa dagar på jobbet. Behöver verkligen paus från det dessa lediga dagar så kommer inte gå in på det så djupt. Skärtorsdag och sista jobbdagen denna vecka, jobbade endast dagtid på kontoret och hade inga klasser på kvällen skönt nog. Jag, min chef och närmsta kollega pratade om det som hänt och bollade formuleringar. Sedan skrev jag ihop ett svar tillbaka till föräldern som skickade det långa mailet. Mina arbetskollegor fick läsa igenom det och gav gav tummen upp så jag skickade iväg det. Det kändes bra. Jag är väl medveten om att det säkert är flera som fått motta liknande mail och kritik, men när det var första gången för mig och jag verkligen lagt ner hjärta och själ och analyserat allt, legat sömnlös och grubblat och funderat lite till, ja då var det inte det lättaste. Vi kommer låta gruppen medverka ändå för ett framträdande, dock med hjälp av föräldrarna. Det tar emot lite, då jag egentligen tycker att det känns oproffsigt att utsätta barnen för något de inte som grupp är mogna för, men ibland får man bita i det sura äpplet och rida ut stormen. Och det gör jag.
Gick en sväng på stan efter jobbet och åkte sedan till Blomsterlandet och bunkrade upp med blommor. Ja, det var ju trots allt påsk! Flera buketter med tulpaner och en påsklilja fick det bli.
När jag kom hem och kollade jobbmailen såg jag att jag fått svar från föräldern. Med flera ursäkter. Tack! Har inte svarat ännu, men kommer göra det efter dessa röda dagar. Blev lite lättare att andas då.
 
Sedan, efter allt, var det som om luften gick ur mig. Har varit och är fullständigt slut. Färdig. Mobilen på ljudlös flera dagar, och kan inte med för höga ljud. Jag har sovit dåligt en längre tid nu och haft huvudvärk var och varannan dag så är rejält trött ska jag erkänna. Känns som om någon slagit mig hårt i huvudet och jag inte riktigt har kraft att vakna till. Sist jag kände så här var nog när jag gick in i väggen. Dags att inse att ta saker och ting på allvar fastän en annan tror att "äsch, det är väl inte så farligt..."
 
Vill fokusera på lite positiva saker så lämnar detta för nu. Långfredag, lite frisk luft, träna och sedan middag hos mamma på kvällen. Picknickmat tror jag vi kallade det. Pastasallad, bröd, paprika i ugn och halloumi. Gott.
Påskafton och en promenad på isen. Ska erkänna att jag fått släpa mig ut dessa dagar p.g.a. orkeslöshet men tror det är viktigt att få komma ut lite också. Hoppade över middagen hemma hos Olle och Jimmy men åkte till de senare på kvällen. Där var även Henke, Savannah, Fernanda, Peter, John och Ludwig. En riktigt trevlig kväll! Några gick till Clarion och jag, Ludwig, Henke och Olle begav oss till Bishop. Tack för skratt, intressanta diskussioner och pratstunder!
En lugn dag idag, Påskdagen, mest skrotat runt här hemma och sett film.
Tänk att jag får vara ledig en vecka till, skönt. Ska jobba hemifrån dock, ringa samtal och sitta med mailen, men that´s it. Har så ont i vänstra axeln, måste spänt mig efter allt. Även foten har gjort sin påmind de senaste veckorna. Förlåt för klagovisan, inte min bästa vecka. Ska tvätta håret nu och hoppas på bra sömn!
Glad Påsk såhär i efterhand!

En träff med Ester och tuffa dagar på jobbet.

Jag och Ester under en blåsig ispromenad.
 
Hej!
 
Oj, vet inte vart jag ska börja. Är trött och slut av vissa händelser som ägt rum denna vecka. Men börjar iaf att orda lite om helgen.
Det blev en lugn sådan. I lördags träffade jag upp Ester på stan efter hennes jobb. Vi gick och fikade på Trend Café (tror jag det heter?) och avhandlade det senaste i solskenet. Efter det gick vi förbi mitt jobb en snabbis och hon fick kolla in lokalerna då det var så länge sedan hon varit där. Sedan tog vi en halkig promenad på isvägen och vädret var så skönt. Så fint att ses!
 
Denna vecka då. Kommer inte gå in på detaljer men berättar lite. Igår och idag alltså, ja jösses.
Gårdagen innehöll en väldigt kaosartad lektion (min värsta någonsin), ett beslut, och ifrågasättande från föräldrar. Jag har gjort mitt allra yttersta men ändå kommer anklagelser, armar i kors, himlande med ögonen trots flertalet dialoger och möten om den specifika situationen. Ibland förvånas man över vissa föräldrars beteende.
Efter mina klasser tog sig en man in på vårt jobb som jag tror var drogpåverkad. Mina elever blev livrädda, grät och gick och gömde sig, och andra äldre elever upplevde händelsen väldigt obehaglig de med. Tvekade inte en sekund, på gott och ont kanske, och tog tag i situationen. Jag fick ut mannen som sedan kom tillbaka, men efter många om och men fick jag tillslut ut mannen igen. Tack även till dig som ringde polisen!
I omgångar gick jag sedan ut med mina elever för att lämna de till de väntande föräldrarna. Tyckte så synd om mina stackars elever! Men trots allt slutade det bra.
 
Och idag. Efterskalv från gårdagen kan man säga... Jag har mottagit ett låångt välformulerat mail fullt med kritik där avsändaren lustigt nog avslutar mailet med att skriva "Det här är ingen kritik". Märkligt kan tyckas, för enligt min mening är det precis vad det är. Även föreningen fick samma mail. Det har blivit flera samtal idag och möte med min chef. Jag har henne och hela ledningen bakom mig vilket känns så skönt naturligtvis. Och folk har tappat hakan av det som står. Min chef har svarat personen och imorgon ska jag också tillsammans med mina närmsta kollegor svara. Känns bra, men tungt. Att några vuxna föräldrar kan få en att må så dåligt trots att jag VET att jag gjort allt i min makt och lite till för att lösa den berörda situationen tillsammans med min chef. Oftast handlar det om den enskilda individen som inte är nöjd och även om okunskap, jag vet ju det. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men väljer att inte göra det med respekt för alla inblanadade och mig själv, det känns oproffsigt. Men behövde skriva av mig för att kunna släppa och gå vidare. Tror inte allt är över ännu men tids nog så måste det ordna sig. Sov så dåligt inatt och har haft huvudvärk hela dagen idag så nu blir det alvedon och en varm dusch innan sängen och jobb imorgonbitti.
Om människor skulle ta sig tiden att tänka efter ett slag till tror jag världen skulle se annorlunda ut.

7 april 2017.

 Oj vilken helg detta varit, så många känslor.
I fredags när jag kom hem efter jobbet slog jag på tvn och gjorde en smörgås. När jag satte mig ner i soffan slogs jag av den fruktansvärda nyheten.  Min mun var öppen och jag bara gapade. Var detta på riktigt? Terrordåd i Stockholm, i vår huvudstad. En lastbil som mejat ner oskyldiga människor längs Drottninggatan innan den slutligen kraschade in i Åhlénshuset. En svart dag i Sveriges historia 7 april 2017. Jag bara rös.
Blev, som så många andra, så fruktansvärt berörd såklart och tvn har varit på hela helgen i stort sett. Kontaktade vänner för att höra att de var ok och har följt varenda nyhet tror jag.
Är så ledsen för alla som fått sätta livet till, oskylda barn bl.a., så många som blivit skadade och traumatiserade. Fy fasen, hur kan man leva med sig själv att ha utfört denna gärning?
Samtidigt, så mycket värme och kärlek som spridits genom detta. Människor som öppnat sina hem för okända utsatta. Helt otroligt! Och alla poliser, räddningstjänst och vårdpersonal, vilken insats. Vilka hjältar!
 
Senast förra lördagen, när vi hade födelsedagsmiddag hemma hos mamma, satt vi och pratade om allt ont i världen, Trump och politik. Och sa att snart är det väl bara en tidsfråga till ett tredje världskrig...
Och ena sidan blev jag förvånad när nu detta inträffade, och samtidigt som så många andra säger, det var bara en tidsfråga för att det också skulle drabba lilla Sverige.
 
En lite mer helgrapportering gör jag senare under veckan då jag ville ägna detta inlägg till det som hänt. Har känt mig trött, ledsen och tagen. Men livet måste ju gå vidare, så är det. Tänker även på det som nu också hänt i I Oslo där en 17-åring bar på en sprängladdning, samt explosionerna i Tanto och Alexandria i Egypten av IS. På riktigt, vart är världen på väg? Det räcker nu. Nu måste allt vända. Det onda ska besegras av det goda. Tillsammans.

En mindre bra vecka och inte världens bästa födelsedag.

Hej där på söndagskvällen, andra helgen i rad utan Wallander. Vad ska man nu sysselsätta sig med haha? Blogga såklart.
Bra start på veckan när man vaknar och verkligen känner sig utvilad! Mer sånt tack. Tisdagen däremot bestod bl.a. av möte där jag samlat föräldrarna till en av mina grupper. Saker som inte fungerar trots upprepade påminnelser, kan man kortfattat summera det. Nu hoppas jag verkligen på skärpning, för allas skull!
 
I torsdags fyllde jag år. Men blev inte den bästa födelsedagen direkt... Sov så fruktansvärt dåligt, vaknade yr och med huvudvärk. Tog alvedon och åkte och jobbade. Fick skynda i mig middagen. Mitt högra öga var rött och gjorde ont och kunde bara ha i ena linsen. Haha, efter några timmars undervisande var man lagom dizzy... Nej verkligen ingen höjdare till dag. Längtade mest till det blev kväll och jag fick gå och lägga mig igen. Å andra sidan, för att vara lite positiv, så var ju förra årets födelsedag väldigt svår att slå när det fylldes jämt!:)
Till något roligt förresten! Har fått två olika jobbförfrågningar på en vecka. Att hålla i en danslektion på ett konfiramtionsläget och ordna en dansworkshop på en möhippa i sommar. Vet dock inte hur det blir ännu, väntar på datum och har ev. fullt upp. Men vi får se, kul va?!
 
Då det är rätt lugnt på kontoret så jobbade jag hemifrån i fredags. Ganska skönt det då jag sov dåligt igen och hade huvudvärk. Svarade på mail, tvättade och dammsög och försökte ladda för kvällen. Jag hade nämligen bokat bord kl. 18.15 på Clarion där jag och Rebecka skulle äta middag. Så fint att äntligen hinna få ses på tu man hand! God mat och sedan hann vi med ett glas vin i baren. Men klockan gick ju rackarns för fort! Vi har ju hur mycket som helst att avhandla, då vi faktiskt inte träffats så mycket på senaste. Bejjan skulle upp tidigt dagen efter så vi avrundade vid 21 efter 3 härliga timmar.
 
Lördag och ännu en natt av att sova dåligt. Jag var lagom trött nu ja. Tog det så piano som det bara gick då huvudvärken fortfarande var närvarande. Alvedon och vila i sängen. Sedan hoppade jag in i duschen och svidade om, då mamma skulle bjuda på födelsedagsmiddag hemma hos sig. Alltid lika fint hos mamsen! Vegetarisk plankstek, spännande och gott. Och Budapestbakelse med vaniljglass, hallon, åkerbär och jordgubbar. Samtalsämnena avlöste varandra i vanlig ordning, högt och lågt i en salig blandning as we like it. En hel del politik, bröllopsminnen och skvaller, framtidsplaner m.m. Lite bubbel och presentöppning fick avrunda en fin kväll. Tack!
Söndag och en lugn dag. Fick äntligen sova bättre! Inte helt bra, men klart bättre iaf, och ingen huvudvärk. Har promenerat, vilat på soffan och gjort matlådor för veckan. Lyssnat på musik och försökt komma på en till koreografi till på torsdag, men det gick bara inte. Och försökt att inte stressa över det.
Jag har känt mig helt slut och mosig denna helg. Hoppas nu på mer och bättre sömn och mindre funderande! Vi bestämmer det, klart slut.
 

RSS 2.0