När man blir uppvaktad trots att man inte fyller år.

Hallå!
 
Jag ska erkänna att det tagit emot något att uppdatera här. Det känns så tråkigt att bara skriva om krämporna nuförtiden. Såklart är mitt liv så mycket mer än det, men ja just nu händer inte så mycket annat. 
 
I torsdags hände något roligt i alla fall! Jag fick ett blombud av sturelsen och jobbet! Blev så oerhört glad och tacksam. Så fint att få piggas upp med de vackraste av blommor. Tusen tack igen!
Kul kuriosa här är att jag sett så många bilder på just sådana här amaryllis som jag fick, och tänkt att såna måste jag köpa till första advent då jag inte fick tag på de förra julen. 
Det plingade till på mobilen även. Ett sms från Postnord. Vad nu då, jag har ju inte beställt något? Så var det mina vänner Ida, Stina och Lina som skickat ett paket. Ida hade dessutom knåpat ihop några fina tänkvärda rader som ju passade som handen i handsken till den lilla skålen jag fick med tre fåglar på. TACK!
 
Annars har det varit lugna dagar här. Sett filmer och serier, gjort frågesportsspel, letat musik och fått flera idéer till balettövningar till undervisningen. Samt fått börja träna lite utefter fysioterapeutens rekommenderande. Det går låångsamt och jag är slut. Och irriterad över att jag knappt orkar. Men jag är igång i alla fall!
 
Dags att återgå till det sista av Beck, det blir kortare formulerat ikväll.
Tjing!

Läkarbesök, förlängd sjukskrivning, att bli knäckt i ryggen och lite vintrigt på det.

 
 
Godkväll!
 
Känns så tråkigt och tjatigt att uppdatera om dessa krämpor som jag bråttas med (hej Agda 95!). Men å andra sidan, det är så mitt liv ser ut just nu. Ja, vad har hänt sedan sist då?
 
Jag har slutat med den starka morfinmedicinen, vilket faktiskt känns då jag har mycket mer ont i revbenen. 
Var tablettfri ett dygn och sedan fick jag världens abstinens. Fy, kände mig som en narkoman ju! Det pirrade i benen och armarna något fruktansvärt och jag låg vaken flera timmar:(
 
I måndags hade jag tid hos sjukgymnasten för första gången. Hon undersökte mig grundligare än vad någon av de tidigare läkarna gjort, vilket kändes bra. Men då jag inte fått någon diagnos så ville hon inte gå in och trigga igång revben och svanskota då jag inte vad vad det är ännu, vilket ju var klokt. Det jag fick med mig var att djupandas trots att det gör ont i revbenen, vilket jag visserligen vet hur man gör sedan förut.
Direkt efter mötet hos sjukgymnasten hade jag sedan tid hos läkaren. En ny. Den fjärde. Fick dra all information igen och suckade djupt inombords. Det gäller verkligen att komma ihåg att säga allt viktigt och tiden är ju begränsad. Blev lite irriterad dock då läkaren började prata om en massa annat som kanske inte riktigt hörde till det vi skulle prata om. Han tyckte i alla fall att jag var sne i ryggen och borde gå till någon som kan mobilisera bäckenet. Och fick sedan ett väldigt bra tips om en person! Läkaren förlängde även sjukskrivningen två veckor till 24/11 och jag fick andra tabletter som jag ska äta. Tabletterna har jag dock ätit för några veckor sedan och gav inget resultat, men ska nu ta högsta dosen. Kruxet är att jag inte tål tabletterna i vanlig ordning men får då äta dessa tillsammans med omeprazol som ger ett skydd för magen förhoppningsvis.
Väl på apoteket för att hämta ut tabletterna så hade han bara skrivit ut det ena paret... Jaha?
 
Idag onsdag fick jag tag på specialisten läkaren rekommenderade för att mobilisera bäckenet. Hon hade precis fått en avbokning och undrade om jag kunde komma kl 10. Perfekt! 
Kvinnan var fysioterapeut och hade läst ortopedi och hade alltså sin egen klinik. Trevlig, proffsig och kunnig. Kändes bra. Blev ordentligt undersökt, fick testa lite övningar, hon knäckte ryggen och förklarade hela tiden vad hon gjorde. Dessutom hade hon själv dansat som ung och jobbat med professionella dansare på operan i Oslo! Tack, här har vi någon som både är kunnig och FÖRSTÅR vad olika danser och tekniker innebär! 
Blev dock yr vilket ju är vanligt och såg alldeles suddigt och fick sitta ner ett tag, men sedan släppte det. Jag känner mig lite rörligare nu, om än jag har ont. Tänk om detta kan vara något? Jag ska tillbaka nästa torsdag.
Har även pratat med vårdcentralen idag då läkaren glömde skriva ut ena receptet, så nu ska det vara gjort!
Jag hade dock kvar tabletter sedan jag åt de för några veckor sedan så jag kunde iaf påbörja medicineringen igår. Idag är hela dagen då jag ätit full högsta dos och ja, magen är inte så glad nej. Haha så vi får se hur detta artar sig...
Gick även förbi jobbet och stannade några timmar i förmiddags. Kliniken ligger faktiskt bara ett stenkast därifrån. Kul att få socialisera och få uppdateringar även om jag var lite trött. Hoppade dock över manusmötet och åkte hem och sov 2 timmar på soffan. 
Mamma har även varit här och sovit över från måndagkväll till imorse. Tack för all hjälp!
Bilderna har ingenting med det ovan skrivna. Förutom att det idag var vintrigt vitt, soligt och så fint väder. Bäst att passa på att föreviga!
Grattis om ni orkade läsa kvällens novell, tackhej!

Frikort och klagande.

Hej och glad lördag!
 
Eller nja, glad och glad vet jag inte riktigt om den är just här. Fortfarande en fruktansvärd smärta trots starka värktabeletter. När ska det vända? 
Har mått illa och haft väldigt ont under veckan som ni kanske förstår. Igår fredag hade jag egentligen tänkt ta mig till jobbet för vårt manusmöte. Jag var vaken till 05 på morgonen p.g.a. det rackarns illamåendet och smärta, så jag behöver nog inte nämna vem som fick stanna hemma.
I torsdags pratade jag med läkaren som tyckte jag skulle ringa på måndagmorgon för att få en akuttid. Planen är då att se över medicinen samt att se hur vi kan gå vidare med detta. Samma eftermiddag ringde även sjukgymnasten, och jag har fått en tid på måndag kl 13. Hurra! Äntligen går det lite framåt i alla fall.
Och, jag vet inte om jag ska bli glad eller ledsen haha. Nu har jag uppnått gränsen för att få ett frikort inom sjukvården! Alltid något.
 
Mamma hämtade upp mig tidigare i veckan så att jag kunde gå på apoteket och handla mat. Precis innan jag ska kliva in i bilen efter ärendena så halkar jag till. Det var beckmörkt och knappt någon belysning och tydligen is på marken. Ramlade dock inte men kände hur det högg till i svanskotan. Så himla otur alltså. Det som precis blivit lite bättre och jag kunnat ta mig upp ur sängen utan att det är världens projekt. Eften den lilla halkturen (trots att jag inte ramlade!) är det tio reser värre och jag kommer knappt upp igen. Typiskt!
 
Ikväll har Anton fest med salsatema. Så roligt! Men dessvärre var jag tvungen att tacka nej av förklarliga skäl. Ni skulle se mig, det ser ut som om jag är 100 gamla år. Vill skrika av smärta för att det gör så ONT. 
Förlåt för det långa gnälliga inläggen, men detta är verkligen inte kul. Ska försöka bjuda på lite mer inspirerande bloggning nästa vecka!
Har snart sett klart hela 1:a säsongen av Skärgårdsdoktorn, sådan nostalgi ja. Och gjort olika frågesportsspel på internet. Blir ju tokig av att bara vara hemma och ligga ner. Måste få aktivera hjärnan när inte kroppen vill!
Ser ni förresten min nya kategori: Revbenen och svanskotan blev den döpt till kort och gott.
Haha, nu blir det film. Hoppas er lördag är roligare än min!
 

Min vita orkidé blommor äntligen!

Godkväll!
 
Är så rackarns trött. Somnade till på soffan vid 19-tiden, kämpade men kunde icket hålla mig vaken. Det är nog inte så konstigt med tanke på hur starka tabletterna är tröstade mamma mig med. Ja, så är det nog. En annan tar ju knappt en alvedon i vanliga fall...
Har fått sova bra två nätter nu, så skönt. Men natten till måndag alltså. Var vaken till klockan slog 05 ( ja ni läste rätt!) med världens illamående. Usch det var verkligen inget vidare! Vad gör man då liksom... Står ut.
 
Igår kom mamma och hämtade upp mig och vi åkte till Storheden. Vi var in på Claes Ohlson då mamma skulle ha några grejer därifrån. Och sedan åkte vi till Kvantum (då jag visserligen var lite yr) för att handla mat, och sedan hem. Det räcker tydligen för att jag ska bli helt slut.
 
Imorgonbitti tänkte jag ringa vårdcentralen för att rådfråga lite kring diverse remisser jag fått och medicinen. 
Får nog snart skapa en ny kategori här på bloggen haha. Frågan är väl vad jag ska döpa den till, när jag inte vet vad det är för fel ännu. Nog pratat om det, känner hur illamående kryper sig på passande nog.
 
Julsaker. Överallt. Sedan innan Halloween. Nej. Jag säger det förvånat ännu ett år; what?! Inte för mig.
 
Ikväll tänkte jag fokusera på blomman där ovan. Min vita orkidé blommar igen! Hurra och fyrverkerier. Jag har pysslat om den nogrannt vill jag lova. De är verkligen praktfulla, de där orkidéerna!
För några år sedan hade jag ett helt gäng, men nu har jag bara en tapper kvar. Rötterna spretar visserligen åt all håll och kanter, men blommar det gör den minsann. 
Ett hem utan blomster är inget hem för mig.

Ett himla illamående, ny medicin och de små sakerna i livet.

Hej!
 
Här blev det visst några dagars paus när jag äntligen fått in lite flyt i bloggningen. Det stavas trötthet och nya mediciner. Och inte var det sista oktober sist jag skrev som jag visst påstod. Oktober har ju 31 dagar, inte 30:)
Nåja, nu är det november sedan några dagar tillbaka, och det har både snöat och regnat. Får se när snön vill lägga sig för vinter.
 
Tillbaka till sjukdomsläget. Inte så kul läsning kanske, men är väl ungefär det jag har att uppdatera om dessa dagar.
Har varit till samma läkare sedan sist ytterligare en gång på vårdcentralen. Fått lämna flera olika prover såsom för sköldkörteln, sänka, socker o.s.v. Mitt hjärta slog fortfarande för snabbt så ett EKG togs samt en remiss är skickad till radiologen på sjukhuset. Jag ska få fästa elektroder som får sitta fast i 24 h som läser av mina värden. Känns skönt att läkaren tagit saken på allvar! 
Jag har även fått en ny medicin som innehåller kodein (läs morfin) som äntligen efter flera dagar börjar kicka in. Dock har jag ändå ont (hur är det möjligt?) trots så hög dos och mår så fruktansvärt illa och är yr. Äter då Postafen, en tablett för åksjuka, för att lindra illamåendet. Men mår ändå så himla illa.  
Så dagarna är inte särskilt innehållsrika. Försöker sova mycket (när jag inte är illamående) och försöker att inte kräkas ungefär. Sedan gör båda tabletterna att man blir dåsig, och ja, jag förstår varför man inte får köra bil.
Jag har även fått en remiss hos en sjukgymnast, -hoppas det blir snart!
Är sjukskriven i 2 veckor som sagt, fram till tisdag 14/11, sedan får vi se. Men som det känns nu... Är så TRÖTT som jag inte vet vad. Hoppas naturligtvis att det ska vända och bli bättre, vill ju komma tillbaka till jobbet! Men just nu är jag så slut så jag vet inte hur jag ska orka pigga på mig tills dess.
 
De små sakerna. Ja, det gäller att se dem i allt illamående. Som en vacker himmel fångad precis utanför där jag bor. Och som vita vackra rosor mamma kom med igår som pepp. Tack!
Mamma och jag har även pratat om en resa till Grekland nästa år. Bara hon och jag. Efter detta år hade det varit behövligt... Hoppas, hoppas vi får det att bli av.
Jag har även underhållt mig med att titta på svtplay; Pippi Långstrump och Skärgårdsdoktorn. Snacka om nostalgi! Fint så. 
 
 

RSS 2.0