Julen 2017.

God fortsättning!
 
Jag brukar ju oftast titta in och önska god jul på julafton, men det blev inte i år. Orkade inte ta med datorn till mamma. Ja jag kom iväg, tillslut... Vilken jul, inget blev som det skulle. Jag ska ta det från början.
 
Försökte åka redan i torsdags men p.g.a. revbenen så gick det inte alls. Gjorde nytt försök på fredagen. På förmiddagen och eftermiddagen men det ville sig inte, men till kvällen gick det i alla fall.
Vi klädde granen i sedvanlig ordning, och det blev ju även första gången i nya huset. Så mysigt.
Så blev det julafton och vi åkte till morfar där vi skulle fira. Jag och mamma förberedde maten på förmiddagen, men redan efter en halvtimme mådde jag så illa och hade så ont i revbenen att det inte gick.
Så jag gick upp på övervåningen och gick och la mig. Och där blev jag kvar... I flera timmar.
Missade hela julbordet och alltet. Orkade tillsist komma ner och hälsa på gästerna och kolla lite halvhjärtat på Kalle Anka och peta i mig lite bär och glass.
Väl hemma hos mamma åt jag middag och var så trött så trött. Vi delade ut julklapparna och försökte mysa till det så gott det gick.
Juldagen och sov som en kratta. På kvällen när vi ligger i varsin soffa och kollar på film får jag världens attack i revbenen som hugger till och inte släpper. Hade så ont att kag inte kunde prata. Stackars mamma som blev så rädd och tog telefonen och tänkte ringa ambulansen. Efter 30-45min gick smärtan över så vi åkte aldrig in till akuten. Var svettig av all smärta och adrenalin, tog en dusch på skakiga ben och sov som en kratta igen.
Snittat 4 timmar per dygn och jag är helt slut! Färdig. Och har så ont. Känt mig som en blöt fläck. Hu. 
Fick iaf sova en hyfsat bra natt inatt (förutom att jag knappt kan vända mig i sängen). 
Hann med en fin, kall och vintrig promenad i dagarna med runt -15 ute. Annars har jag mest legat på soffan. Och i eftermiddags åkte jag hem. Nyårsafton? Väldigt oklart. Hade sett fram emot lite fest och flärd, men det lär ju inte inträffa. 
 
Andra tråkiga saker. En kompis storebror dog ju för lite drygt en vecka sedan, 35 år gammal.
Och så på julaftonskvällen, en våldsam bilolycka inträffar där en 31-årig kvinna dog. Det var Elin. Som jag gått i samma klass med i flera år. Som har två små barn som miste sin mamma. Världen är grym och det finns inga ord! När ska allt det tragiska ta slut? Det här året tar nog alla priser för sjukdomar och död. 
Påminner mig om Esters ord tidigare: "tur att vi får vända blad snart. 2018 ska bli vårt år!"
Ja, så måste det bli.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0