elephantzoul

Hur gick det till?

Tiden den går, ja det vet jag. Men så snabbt. Och ibland känns det som igår.

Men varje gång jag tänker på hur länge sedan jag kramade om dig sist, hur länge sedan jag fick höra din röst,

då känns det som en evighet sedan. 

 

November har det blivit och dagarna går i rasande fart. 

Veckan har bestått av jobb på kontoret, manusmöte inför vårens danssaga som jag är med och skriver på, och dansundervisning i vanlig såklart. 

De äldre grupperna i balett och modernt har denna vecka fått börja med sina dansen till julavslutningen, spännande. Alltid lika roligt att följa deras jobb, även om man ibland hinner tänka, men hur ska vi få ihop det under processen...:) 

 

I torsdags hade jag så tid på sjukhuset för en magnetkameraröntgen (MR). Äntligen, jag som väntat så länge. Sjukhusbesök är väl aldrig något jag längtar efter... men det var skönt att få det gjort. 

Många bilder togs på den skadade foten. Och jag hade glömt hur högt det låter, jösses, hoppade till där någon gång haha.  

Efter ca halva tiden dock kom en av sköterskorna in och jag rullades ut från den sk. magnettunneln då de konstaterade att bilderna inte blev så bra. Ett nytt försök gjordes och nu håller jag tummarna för att det blev bra.

Om ungefär en vecka, tio dagar kunde jag förvänta mig svar. Så nu väntar jag, och försöker att inte tänka på vad resultatet blir (går sådär). 

 

Till något roligt! Idag kom hemleveransen av den matta jag beställt, hurra. Blev så bra så. Kan fota när dagsljuset infinner sig. Sprang på en gammal vän idag, så efterlängtat! Flera år sedan vi sist sågs, så otroligt roligt! En träff och uppdatera lite mer väntar här framöver. Kul att se dig, Peter!

Helgen. Den består av att koreografera och göra övningar inför veckan och julavslutningar. Trots mycket jobb på sistone och en liten längtan efter ledighet ska det ändå bli ganska kul att stänga in sig och få dansa loss här. Kunde inte hålla mig när jag jobbat klart på kontoret idag, utan gick till en av de lediga salarna:) Har redan utökat låtlistan ikväll, så imorgon blir det dans.

Bjuder på bilder från nya lägenheten och utomhusmiljöer här i kring. Trevlig helg!

Så blev det allt ett inlägg till. Har och andra sidan en del att ta igen.

 

Alla Helgons Dag idag. Bilade till graven och planterade ljung och tände ljus. 

Så många år som gått nu, och ändå lika saknad. Tänker på dig ganska ofta, speciellt den här tiden.

November är ingen favoritmånad vill jag påstå, hade gärna hoppat över den om det gått. Så mycket tråkigt och hemskt, minnen som påminner. Men det är som det är, och det går ändå. Varje år är det samma visa, så trött denna period tills jag kommer på varför... Det är okej, jag vet ju vad det är, och det går över.

Hur som helst blev det en fin dag trots allt. Det var lunchtid när vi åkte, men tror det fladdrar så vackert från ljuset vi tände tidigare nu.

 

Jag och mamma besökte Arcusmässan i eftermiddags, flera år sedan vi var där nu. En gammal tradition som väcktes till liv igen. Sprang på en danselev och fick en varm kram, sprang på ytterligare några bekanta, tittade på alla ting och köpte hembakat bröd. Sedan hem och fixa i lägenheten. Skruvat ihop en hylla, skönt när ännu en sak faller på sin plats. Beställde en ny matta till vardagsrummet häromdagen som var nedsatt med 40%, då måste man bara passa på. Speciellt då en annan spanat på denna ett år eller så. Och en ny gul prydnadskudde inköptes igår efter jobbet. Det blir nog bra det här!

 

Trött som få idag, men ändå lyckats göra en hel koreografi till min ena dansgrupp. Bara en dans kvar nu att skapa till, det tar sig! 

En lugn kväll med Downtown Abbey på tv:n, och där lät jag som en pensionär haha. Man har sina favoriter. 

Fortsatt fin helg till er!

 

 

Hej hopp!

 

Nu dröjde det visst igen, men denna vecka har varit mastodontveckan i dansväg. Detta har alltså varit vår föreställningsvecka med extrarep, genrep, skolföreställningar och offentliga föreställningar tisdag-lördag.

Och vilken vecka sedan... En känslosam en på flera plan. För aldrig har så mycket saker krånglat som det gjort nu. Människor som skulle kommit och ställt upp och assisterat men som sedan ställt in i sista stund så jag själv fått hoppa in både en och två gånger i flera grupper. Det har varit blod, svett och tårar bokstavligen.

Men efter mycket slit så kommer belöningen trots kaos och mycket stress. Dessa fantastiska elever som bara ställer sig på scen och vågar. Som med sitt uttryck och dans sprider rörelseglädje över hela publiken. Och jag blir rörd, glad och stolt! För att jag får vara just deras lärare. Att jag får möta dem. Och dansa och skapa tillsammans.

 

Hela lägenheten svämmar över av alla vackra blommor jag fått från helgens föreställningar. Och presenter och handskrivna ord. Både tv och flera tidningar har uppmärksammat vår föreställning Skogsrikets hemlighet (baserat på filmen Maleficent), vilket är väldigt glädjande, speciellt i dessa Dansens Hus tider. Flera av mina grupper hamnade på bild och blev filmade, så roligt. Och mobilen har plingat till hela dagen och kvällen av sms från så många föräldrar, och jag blir om än mer stolt, rörd och glad. Så TACK! 

 

Igår hade vi avslutningsmiddag för lärarna på en nyöppnad indisk restaurang, Taj Mahal, och sedan gick vi på Savoy för ett glas vin. Följt av dans på O´learys för oss som orkade hålla oss vakna... En härlig kväll!:)

Nu laddar jag om för en spännande vecka med flera jobbansökningar bl.a. 

 

 

Hej sköna maj! Ja så har vi vänt kalenderblad, och ännu en månad har gjort entré. 

Egentligen hade jag tänkt titta in här igår och önska glad valborg, men det glömde jag bort och kom på alldeles försent sedan.

 

Igår förmiddag så åkte vi till mammas stuga. Till skogen, tystnaden och dålig täckning på mobilen. Till inget rinnande vatten, en sprakande kamin, och ingen systemkamera för den orkade jag inte släpa på. Alltid skönt och välbehövligt när man väl kommer dit. 

Det var premiär för att sova över där i år, och det gick bra. Och det är lite intressant det där också, hur beroende vi är av att ha vatten i kranen. Så självklart liksom, det finns alltid där. Men nu fick man tänka sig för både en och två gånger och faktiskt vara sparsam med vattnet. Nyttigt!

 

 

En lugn valborgsmässoafton blev det i alla fall med mat i stugan och bläddrande i tidningar jag inte hunnit läsa tidigare. Någon gjorde en majbrasa på isen mitt emot, så vi fick vår majbrasa ändå.

Jag hann prata länge och mycket med mamma, om allt mellan himmel och gjord. Och träffa några av kusinerna, varav den ena nyss fyllt år. 

Idag kom regnet dripp dropp och vi kurade inomhus och bläddrade mera i tidningarna. Mysigt. Så skönt med miljöombyte ibland, även om jag hade lite dåligt samvete för att jag lämnade plugget hemma. Men i eftermiddags åkte jag tillbaka till staden och tvättstugan. Och plugg. Och möttes av flera bra nyheter till min glädje!

Det där plugget i förebyggande syfte som jag skulle ta tag i när jag kom hem kan vara. FÖR JAG KLARADE MIN SENASTE TENTA som kändes så dålig när jag skrev den! Jag klarade den, och behöver alltså inte alls skriva om den. Vilken lättnad, jag kan inte beskriva hur skönt det känns. Och lyckan i att bara ha en endaste tenta kvar nu, ja men ni förstår!

Och så fick jag ett brev i postfacket. Jag har nu fått tid på sjukhuset för min onda fot innan sommaren! Hurra för det. Tänk att de kunde skynda på det. Dock blev det till ett sjukhus jag aldrig varit på förut, men hellre det än att vänta till efter sommaren då det nya jobbet börjar. 

Och slutligen hittade jag tussilago på min promenad i onsdags, äntligen är de första vårblommorna här.

Tack livet för att du visar dig från din bästa sida ibland, tack!

 

Nämen se, här kommer ett stycke inlägg lastat. Nu infann sig känslan, så bäst att passa på.

Kortvecka denna vecka, ganska skönt faktiskt ändå.

Jag ska försöka göra ett extra pluggryck och studera flitigt och få lite fler saker gjorda som stressar mig.

 

Nu övar vi till dansföreställningarna i maj må ni tro! Duktiga, uthålliga elever som kämpar och gör sitt bästa.

Det känns bra överlag. Så detta kommer förhoppningsvis gå som en dans får vi hoppas:)

 

I söndags var det kalas för en släkting som fyllde jämt. Följande dialog utbyttes mellan mig och morfar när vi skulle kramas hejdå.

Jag (som försöker krama en sittande morfar): hejdå, ha det så bra nu så syns vi!

Morfar: Jo tack, ha det så bra.

Morfar igen kort därefter: Nej, det här måste vi ta om, så konstig kram det blev!

Jag: Ja jag vet, jag kände det jag med. Det blev en halv kram bara.

 

Svårt beskrivet att återge det. Men morfar satt längst in vid bordet och det var trångt att få plats att kramas helt enkelt. Och morfar om någon brukar alltid ge så varma härliga kramar. Det roliga var bara hur han uttryckte det, då jag i samma sekund som han sa det tänkte precis samma sak. Haha så det kan gå:)

 

Igår eftermiddag kom solen på besök en stund, jag passade på att förevigade det där ovan.

Valborgsmässoafton på torsdag, och snart har vi en ny månad. Igen.

För övrigt vill jag säga grattis till min kusin och hans tjej som blev tvåbarnsföräldrar förra tisdagen! Så roligt. Detta år är verkligen ett barnår. Tycker jag sagt det förut om tidigare år, men detta år bara rasslar det ju till:) Flera av mina närmsta vänner och kusiner som väntar smått.

Ha en fortsatt bra vecka!

 

Först och främst, tack och bock för alla gratulationer! Det värmer oerhört mycket ska ni veta.

Dessa blogginlägg alltså, de dröjer mellan gångerna. Tycker jag skriver det varje gång. 

Jag har varit så rackarns trött i veckan, helt slut. Så jag har varken haft ork eller lust att blogga, och inspirationen har varit som bortblåst. Det är nog första gången jag faktiskt känner så.

Jag verkar dock ha zinkbrist, så det kanske kan förklara ett och annat.

Veckans repertoar har dessutom bjudit på att jag skadat axeln (men det är bättre nu!), som om de andra skadorna inte räckte. Och så lite teknikstrul på det i form av dålig täckning på mobilen, och ett väldigt långsamt och ibland icke fungerande internet. Nästa vecka ska vi byta internetleverantör här, så vet inte om det är det som spökat lite.

Annars har jag spillt ut all kompost på den nytvättade mattan, och jag tror jag bara skrattade åt det, var för trött för annat. Och det första jag gjorde ikväll efter att ha dammtorkat, dammsugit och torkat golven var naturligtvis att spilla på golvet igen. Inte riktigt min vecka va. 

Jag har även funderat lite på den här bloggen... Övervägt om jag ska fortsätta att skriva här. Kanske har jag bara en tröttvecka och nästa vecka kommer inspirationen åter. För att skriva har jag ju alltid gillat. 

 

Slutet på april, hur gick det till? Denna månad har verkligen gått rekordsnabbt. 

Nu: njuta av helgen. Imorgon tänkte jag ta en långpromenad och träna dans och hoppas att foten inte strejkar. Det är även auditions till Trolltagen lördag-söndag och jag är mer än sugen på att gå, men tyvärr får jag hoppa det och vara klok istället.

På söndag vankas det släktkalas och sedan ska jag ladda om och ta måndagen med storm och hoppas på att få mycket gjort och att inspirationen återvänder. 

Trevlig helg!

Den här veckan har jag tagit in mina hjälpflickor, d.v.s. tjejerna i 12-15års åldern som kommer att hjälpa och assistera mig till föreställningen i vår. De kommer vara med på scenen och dansa med mina elever, och jag får då möjlighet att sitta stolt och titta på. 

Jag har även tagit in två av huvudrollerna i några av mina danser, vilket hittills fungerat väldigt bra och smidigt. Kul! Så förhoppningsvis får det flyta på bra nu. Lite strul har det faktiskt varit, vilket det nästan alltid brukar bli varje år dessvärre, men jag håller tummarna att det från och med nu får gå smärtfritt.

 

Och så till något spännande... Ja, bättre start på helgen kunde jag nog inte få! En hel del har jag faktiskt vetat om ett bra tag nu, men inte yppat någonting om härinne. Men jag har velat vänta till beskedet var helt klart istället för att ropa hurra på en gång. Så nu kan jag faktiskt berätta... 

Jag har fått fast anställning som danslärare! Så roligt, för helt lätt är det inte! Det känns både glädjande och smickrande, och jag är redo för fler utmaningar. Anställningen börjar gälla från och med i höst. 

Så igårkväll firade jag lite med min pärla på Clarions Sky Bar:)

Med bubbel och en himla massa prat, en toppenkväll helt enkelt.

Tack för alla grattis på instagram!

 

Idag blev det en promenad till Blomsterlandet och köpte årets första pelargon, det ni. Mårbacka såklart. Vårtecken och pirr i magen. 

Ikväll är det tv-kväll med tända ljus i ett nystädat hem. 

Trevlig helg!

Det bara bli så ibland

Och jag saknar, klart jag saknar

För att du aldrig får ta del av det som jag formar till mitt liv

Men så är livet, det är så det är

Ibland funderar jag

tänk om jag fick 15 minuter med dig

Att få samtala, höra hur du har det, berätta om mitt

om så bara för en kvart

En kalla januaridag för sex år sedan var det begravning

Tiden går och plåstrar om

men saknaden finns alltid där

Och vet ni, så fort jag skrev här att jag inte upplevt den där riktigt färgsprakande höstdagen med höstlöv i alla möjliga färger, blå himmel och varm luft änu, ja då kom den.

Jag visste allt att den låg och lurade någonstans.

Glödande höstlov och solen som står lågt och lyser varm, det är fint det.

 

Veckan rullar på i vanlig ordning. Jobb och har även hoppat in och vikarierat i måndags i balett, och även i modern dans nivå 2. Kul! Alltid spännande att se hur lektionen artar sig och vilka individer som finns i gruppen. Det blev en hel del improvisation vilket verkade uppskattat. Roligt också med dessa äldre elever där intressanta möten kan uppstå. 

Av de yngre eleverna fick jag igår ett armband och en teckning. Alla dessa härliga barn!

 

Och ibland tar livet sina svängar. Det blir inte alltid som man tänkt sig, och livet går inte alltid att planera som bekant. Något tråkigt har inträffat och timmar av grubblerier och tankeställare. Att göra det som behövs och lösa det på bästa sätt. Det påminner lite och gör sig bekant. Livet är skört ibland. Men nu håller jag alla tummar jag har för att allt blir så bra som möjligt. 

Från det tråkiga till något glädjande. Ja ibland kan livet ta det finaste av vägar också. Och två vänner från förr har visst fått barn. Så roligt! Det är många som blir föräldrar nu kan jag konstatera, den ena efter den andra. Livet alltså och dessa vändningar. 

Jag passar också på att säga grattis till min vän R som börjat på nytt jobb idag, grattis igen!

Nu väntar sängen och ladda för jobb imorgon, ta hand om varandra. 

I eftermiddags kom jag hem från några dagar i mammas stuga. Njuta av naturen och bara vara. Men lika skönt som det var att få vistas borta var det att få komma hem. För hemma är ju alltid hemma. Dock blir det inte så långvarigt på hemmaplan denna gång då jag redan på fredag tar flyget ner till Marcus. Men först en torsdag av fix och ärenden innan väskan packas om.

Tillbaka till mammas stuga. Måndag till onsdag, flera dagar att få andas friskluft och natur. Förra året kändes det faktiskt lite snopet då jag inte en endaste gång lyckades klämma in en sova-i-stugan-dag. Men nu så. Mamma fyllde år igår tisdag och bjöd på sedvanlig jordgubbstårta utomhus i stugan. Lite grått och några regnstänk på morgonen men sedan kom solen fram, jag visste väl det dagen till ära. Mammas syskon kom förbi, och så morfar såklart, 90år ung, med blommor plockade från den egna trädgården och ett rött band runt om, och några av mina kusiner. Och vi pratade, skrattade och åt gott. På kvällen när all disk var gjord öppnades det presenter, så som vi brukar göra, när det bara är jag och mamma. När alla har gått och lugnet infunnit sig och vi pustar ut i soffan och konstaterar att det varit en bra dag. Då är det presentöppning för mamma enligt vår tradition i stugan. 

 

Och jag har hälsat på morfar och samtalat, åkt förbi några av kusinerna och tittat på deras nya bygge och hur det tar fart, plockat smultron med mamma och fått trä upp på strå så där idylliskt och somrigt ni vet, löst korsord och läst en bok, varit rädd för spindlar i vanlig ordning, ätit jordgubbar med mjölk till frukost, plockat födelsedagsblommor och pratat länge, länge i lugn och ro med mamma tills ögonen nästan gått i kors och vi varit så trötta och sedan somnat till en sommarnatt som smygit in lite mörker, ett stilla hav och en tystnad som får en att stanna upp. 

På eftermiddagen innan bussen skulle avgå tog vi en sen lunch, en god laxsmörgås, och strosade sedan i gallerian en stund. Så länge sedan vi gick på stan jag och mamma slog det mig, flera år sedan sist. Mysigt att få gå tillsammans och bara titta. Men det blev visst mer än bara titta för jag hittade mig två (!) par skor. Va?! Jamenvisst jag som nästan aldrig köper skor för att det knappt är någon idé. Med en kronisk krånglande fot är det oftast ingen bra idé, bara några få märken som funkar. Men nu minsann hittade jag två par, varav det ena paret som jag tittat på så länge och tänkt köpa nere i Gränby sist men det var slut, och som jag nu fann här i Kalix på 50% rea. Jag velade som vanligt, speciellt då foten gjort sig till känna några dagar, men sen blev det hurra för såklart att jag skulle unna mig två par skor när jag äntligen hittade några. Bäst man passar på. Och sedan vinkade vi hejdå och jag hoppade på min buss och suckade lyckligt och tänkte att det här var några fina dagar. 

 

 

 

Värmen fortsätter att leverera, och det där regnet som var utlovat här har det inte synts så mycket av.

Och även om det varit molnigt några dagar nu så har temperaturen varit varm och vindarna ljumna.

Härligt!

 

Tittat på Ernst ikväll och inspirerats av allt han skapar, så spännande att se hur huset formas.

Förra veckan, ja för prick en vecka sedan missade jag ju Ernst, vilket inte gjorde det minsta lilla, för då minsann var min fina vän Mari här. Alltså Mari. En av mina närmsta vänner sedan flera år nu, vi fann varann på direkten. Och fastän vi bor ett antal mil ifrån varandra och inte alls ses ofta och inte heller hörs av så ofta per telefon så är det alltid lika härligt att ses. Den där kravlösa vänskapen. Att ge och ta. Och bli fylld av energi.

Så på torsdagen hämtade hon och Lena upp mig och vi begav oss till stranden. Storsand, där det alltid är fullt med folk, barnfamiljer och unga, och där vattnet är långgrunt och man måste vada läänge för att få ta några simtag. Och fastän det alltid är en massa folk så finns det alltid någon liten plätt att sätta sin filt på för att lägga sig och sola.

Vi åt lunch, solade och pratade om än det ena än det andra. Om gamla minnen och vad som hänt sedan gymnasiet. Och jag mådde så bra där jag låg på min filt och njöt bland vänner på en strand med solsken.

Skjutsade sedan hem Lena och jag och Mari åkte för att inhandla middagen. Tapas fick det bli. Småplock att äta på balkongen denna varma dag. Och Marcus kom och åt med oss och vi satt ute och konstaterade att det här var inte så tokigt. När så Mari snällt nog skjutsat Marcus in till stan där han skulle träffa en vän, och kommit tillbaka öppnade vi rosévinet som fått vara på kylning. Skålade och satt och pratade länge, länge i köket. I det lilla trånga köket som jag försökt göra så mysigt jag kunnat för att trivas. Och det var så fint att få sitta ner och prata länge med en kär vän som alltid är efterlängtad. Mari är för övrigt den ena vän jag bott tillsammans med. Hon har bott hos mig när jag bodde i Stockholm och hon gjorde praktik, och jag har bott hos henne i Umeå en kort period. Och där satt vi in till sena natten och pratade minnen, framtid och drömmar tills ögonen gick i kors och det var dags att bädda upp sängen. Mari hann knappt avsluta meningen innan hon somnade på kudden och jag har nog aldrig mött någon som somnat så snabbt. Förlåt för avslöjandet, Mari! Morgonen därpå dukade jag upp för frukost av smått och gott (som visst inte hamnade på bild). Och det är så fint att få pyssla om en vän som man inte ser allt för ofta. Så åkte jag med henne in till stan innan hon brummade hem till Umeå igen och vi kramades hejdå.

Att få de dagarna ihop var verkligen guldvärt när man inte ses så ofta. För sist var för mer än ett år sedan, på Maris examensfest/födelsedagsfest i juni 2013. 

Tack för dessa dagar, hoppas vi ses snart igen fina vän!

Jag har varit helt slut efter förra veckan då jag gick upp med examensarbetet plus att jag haft ont i min fot till och från drygt två veckor nu, jag kunde knappt sova inatt för att den värkte så. Nåja.

Examensarbetet och opponeringen ja, jag har tänkt orda lite om det men jag tror jag väntar lite till då jag behövt smälta allt först. Men rapportering kommer.

 

För lite drygt en vecka sedan kom jag ju hem igen, till ett fullständigt grönskande landskap. Så mycket som hänt på den korta tiden jag varit borta. Underbart. Det blir dock ingen långvarig sväng här uppe, imorgonbitti åker jag ner till Marcus i Gimo igen, ja det var ett evigt flängande. 

 

Ligger lite efter på uppdateringsfronten känner jag. Jag har ju hunnit göra en del trevligt också sedan jag sist skrev, som att träffa Rebecka för en måndagsfika, och ta lunch med Ester och Lina idag och få en sminklektion. Bildbevis kommer. För först tänkte jag börja med helgen, den som var.

 

En lugn -pusta ut efter den stenhårda veckan med examensarbete och opponering och magen som krånglat -helg. Välbehövlig. Och jag hann ju få smått tråkigt på kuppen när jag beordrat mig själv att bara ta det lugnt men hjärnan fortfarande var på högvarv. Så jag passade på att i godan ro laga mat och improvisera i egen takt, storstäda och njuta av ett rent hem och pioner som doftade gott, tog en långpromenad på 3 timmar i lördagens solsken, hittade violer som alltid påminner mig om mormor som inte längre finns med oss, letat reda på mina sommarklänningar, letat musik och komponerat dansstycken, köpt en och annan blomma och varit på graven i söndags.

Och det var så fint att få plantera min medhavda rosa miniros på graven till dig som skulle fyllt år i förra veckan. Få pyssla och göra fint. Och fastän det är självklart numer kommer det alltid att vara en konstig känsla av att besöka graven istället för att ha dig här i egen hög person och samtala, och jag gissar att det är väl så när döden kom allt för snabbt. 

En matsäck ute i det fria som mamma tagit med, björkarna stod så ståtliga och löven var alldeles gröna, solen sken och knappt ett moln på himlen och kyrkogråden kändes alldeles fridfull. Prata i bilen om än det ena och det andra. Grått och regnmoln väl hemma, tända ljusslingan, göra en kopp te, titta på gamla avsnittet på svt-play och känna efter och pusta ut efter en tuff vecka.  

Det var allt några pirriga magar och stora ögon som det sig bör.

Under den här dagen så visar varje grupp upp sin dans och vi övar övergångar mellan numren.

Det är så spännande att se när ens elever börjar förstå att vår dansgrupp är en del av en större produktion och att vi är många som ska medverka i danssagan.

Överlag gick det bra och jag är så glad över mina elever som gör sitt bästa trots lite nerver. 

Sedan blev det en snabb mathandling och tillhörande inköp av mörkrosa rosor och sedan hem efter en lång dag för att äta middag för att sedan åka hem till Ester och Gustav några timmar senare.

 

Ester alltså, denna härliga tjej som jag lärde känna i gymnasiet. Den person som jag faktiskt minns allra bäst från den första lite pirriga gymnasiedagen den där hösten. Och som sedan säger vid köksbordet när jag kom dit på lördagkvällen att jag också var en av de hon mindes mest, se där.

Med sitt orangeröda hår som jag alltid älskat, den finaste färgen, som pratar snabbt och fäller kvicka kommentarer så jag måste släppa min tekopp med det goda jordgubbs- och chiliteet och ställa ner koppen för att hon är så rolig. Och fast vi inte ses särskilt ofta då vi båda är buzy women tar vi vid där vi slutade och det är inget konstigt med det.

Men inte en enda bild tog jag visst från vår kväll fast jag hade systemkameran i väskan.

Så kan det gå när man har trevligt!

 

Söndagen gick i skrivandets tecken, som i skrivande av examensarbetet. Cyklade till mamma för att gå igenom resterande av det hon korrekturläst och åt en god middag med fisksoppa och färskt bröd. Utanför fönstret yrde snöflingor om vartannat, aprilväder ja, vi är visst många som sett dessa nu.

Pälsade på mig och cyklade hem i nollgradigt väder, och ja vi är ju faktiskt bara i början på maj.