elephantzoul

Nu går allt i rask takt och jag hinner ju knappt med lilla bloggen känns det som.

Jag har hunnit landa lite sedan förra veckan och helgen med dansföreställningar, men intrycken är förstås många. 

Imorgon åker jag ner till Marcus i Gimo och stannar till 1 juni innan jag ska gå upp med mitt examensarbete.

 

Men förra veckan då, den vill jag ju orda lite om.

Genrep, skolföreställningar och offentliga föreställningar onsdag-lördag som sagt.

Vilken vecka, ja inte konstigt att jag fortfarande är alldeles slut.

En del krångel i vanlig ordning men som ordnade sig på sitt sätt och beslut fick fattas. Det som sker bakom kulissen vet inte publiken om. Och bra blev det ju ändå,

 

Pirriga och förväntansfulla elever som gör sitt bästa, glittrande ögon på scenen, rörelser och estetik, ljus, ljud, och en hejjande publik, extra kramar och nerver och bara så mycket glädje.

Som danslärare kan jag inte annat än känna mig stolt och rörd över alla fina elever. 

Det är svårt att summera allt i ett par ord, speciellt när det handlar om dans, något som måste upplevas!

 

Och jag vill säga tack. Tack till alla fantastiska elever som gör det möjligt att genomföra dessa föreställningar, som lär sig danser och gör sitt yttersta! Tack säger jag också för alla vackra blommor jag fick under helgen, choklad och fina kort, kramar från föräldrar och barn och hjälpflickor, och tusen tack för alla värmande ord.

Jag är mållös. 

Ovan en del av mitt blomsterhav jag fick. Då jag åker bort imorgon har mamma fått två rejäla buketter att njuta av, vilket ju passar bra när det snart är Mors Dag.

På söndagen var jag totalt utpumpad, och jag kan säga att jag fortfarande är trött haha. Men en långpromenad på 1 ½ timme blev det ändå. Gick till mitt hemliga ställe, satt och filosoferade och bara tänkte och kände en stund. Så många intryck, kände mig alldeles rörd och skör så jag var tvungen att smälta allt ett tag. Jag hade även brottningsmatch med mitt dåliga samvete då jag bestämt mig för att plugga men ögonen gick i kors och orden bara fastnade. Så jag köpte en glass och belönade mig själv istället för att stånga pannan blodig. Och på fredagen lagade jag tacos till mig själv, istället för att tänka nej äsch det är ju bara till mig...

Och hur det än är så hade jag haft en underbar helg med dansande barn som gjort sitt bästa, och det är ändå den bästa belöningen av allt.