Home is where my heart is.






Jag har ett hemligt ställe.












Jag har ett hemligt ställe.
Dit jag går när jag vill tänka fritt.
Andas.
Ett promenadstråk bort.
Med utsikt över taken.
En filosoftrappa att vila sitt huvud mot.
Fågelkvitter och några spretiga kottar som sällskap.
Bästa sällskapet.
Fint.

Samla drömmar i fickan.







Behandling igår. En ny.
Ska dit på måndag igen.

Vi får se, vi får se.

Och jag ringde aldrig specialistläkaren. Invänta och se.

Och ytterliggare en annan undersökning i en annan kommun i början på april.

Utan bitterhet eller hopplöshet.
Jag tänker.
Vad gör man med alla drömmar under tiden?

Mellan skulderbladen i halsgropen bakom nästippen under huden.









Fjärilsvingar.


Någons ögonfransar på min kind.

.Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.





.Doors slam Lights black You´re gone Come back Stay gone stay clean I need you to need me.


What does your heart say.


En härlig tisdag.





Ja, det är precis vad jag har haft.
Bortsett från huvudvärk och lite yrsel på slutet. Men det väljer jag att se bort ifrån just nu.

Dock.
Och det mest typiska.
Jag glömde min kamera hemma idag! Ve och fasa.
Så går det när man byter väska och glömmer att omorganisera.
Verkligen typiskt, med tanke på vad den fina dagen erbjudit.

Det blir i ord i stället.

Lunch på Kulturens hus med finaste Rebecka.
Ceasarsallad för both of us.
Och en fika och en kaffekopp till efterrätt.

Kika på lite böcker och cd-skivor på biblioteket.
Och sedan titta på en konstutställning, det är inte varje dag!

Springa in en kort sväng på Tiimari, oj så mycket fint de hade.
Roligaste kommentaren var:
"Ja, den var obehaglig men mysig".

Haha. Rebeckas ord när jag visade henne ett alla hjärtans dag hjärta
som man kunde klämma på (som en sådan där stressgrej om ni förstår).

Frågan är väl hur den kan vara obehaglig OCH mysig. Hur tänkte vi där Beckis?

Och sedan en spontan second hand runda på Röda Korset.
Själv hittade jag knappt nåt, men Rebecka hittade desto mer.
En tulpanbukett på Willys för att pigga upp denna snöiga dag.
Och skrattattacker påväg till bussen.
Fint.

Provsvar från läkaren när jag anländit hem.
Ja fint med en härlig dag.
För imorgon blir nog en jobbig dag.
En dag i taget som morfar sa.





Alla borde ha en Rebecka som vän.



Var hemma hos Rebecka i tisdags.
Hon hade lagat lunch och dukat så fint.
Bara sätta sig ned och njuta.
Och en film på det.
Det är fint det.

Och idag torsdag var det min tur.
Själv serverade jag varma mackor med
ost, skinka, färska champinjoner, rödlök, fetaost och tomat.
Och lite vindruvor till efterrätt.

Min kamera som jag glömde hos ovannämnda är nu tillbaka
och lär nog bli hårt hållen framöver haha.

Samtalsämnena var i en varierad go´ mix som vanligt.
Allt ifrån roliga imitationer (inga namn nämns!), det fina med dementa människor,
kollagebilder, den berömda snöstormen, uppfostran och
bästa sättet att slide:a under ett limborep!

 Alla borde ha en Rebecka som vän.

Bjuder på en gammal suddig bild som jag nog visat förut.
 Året var länge sedan probably 2006/2007.
Såhär roligt har vi jämt!

Och med lite mer behärskade miner samma år. Fint.

Att lämna, lämna och sedan ha lämnat.



För vem kunde tro att det var så tungt att förlora dig.

Tiden går så snabbt och man behöver inte ens ha roligt under tiden.
Inte alltid.

För ett år sedan, 23/1.
Skakande som bara ett asplöv kan göra.
Och en massa ont.

Men tiden går och stannar aldrig upp.



Som att sträcka sig efter månen.












Tankar till mig själv.



Varför pressar jag mig själv så hårt?
För vems skull då?
Inte blir någon gladare
av att jag går in i väggen.
Allra minst jag själv.

.Don´t hurt your knees, don´t push me down.


Come with me take my hand lay you down breath with me.





Dagens sanning.




Det är plågsamt att prata med dej.
Det är plågsamt att inte prata med dej.

Känna med hjärtat, tänka med hjärnan.






Kärlek.
Förlåt.

No poetry.



"There's no poetry between us"
Said the paper to the pen
Something's burning in the attic
That her tongue will not defend
Through the arc of conversation
Past the teeth behind the smile
Down the miracle mile
To the bottom of the ladder
Paint your eyes and hide the tatters
What's the matter baby?
Could we go downtown
To the middle of the world?
You were always such a pretty girl
And you told me I was beautiful
"There's no poetry between us"
Said the paper to the pen
"And I get nothing for my trouble
But the ink beneath my skin"
If your clothes are getting weary
And your soul's gone out of style
Blame the miracle mile
And the bottom of the ladder
Paint your eyes and hide the tatters
What's the matter baby?
...I'm coming too

// Gary Jules

Redan less.



Lägga sej alldeles försent. stiga upp tidigt.
dans från 08.30-16.30 idag.
skönt med höstluft till och från matsalen.
exploderande färger, sirliga löv.

sova ensam skönt men egentligen ganska tomt.
jag gillar inte att sova själv.

trivs inte så bra egentligen.
försöker.
att hinna andas.
är svårt.

saknad.
vill krama.
men nej det går inte
....

plugga duktigt.
lika bra.
två A4 ikväll.

slänga bort två middagar.
ingen vidare aptit.
tappade orden.
yoghurt funkar bra istället.

blä. orka?
redan smått less.
äsch.
skönt med fredag imorgon.



Döden är ett moln en resa i fjärran rike.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0