En liten dipp och OS-snack.

Hej!
 
Sorry för tystnaden men det stavas utan inpiration och en liten dipp. Överlag ganska mycket smärta, väldigt många funderingar kring framtiden och en del frustration. Ibland måste man bryta ihop för att komma igen. Man måste få känna klart helt enkelt som en viss Johanna sa. 
Har dock också haft några bättre dagar med mer sömn och mindre ont, hurra. Vänder det nu? Det pendlar både upp och ner ja. 
Och jag längtar efter att träna. Mycket och hårt. Springa en mil, gå på gym, dansa, ja vad som helst nästan. Jag som hade så många planer för fysiska utmaningar detta år.
 
Jobbat på kontoret i veckan, känns skönt att kunna säga att jag arbetar.Om än inte mycket, men ändå.
Pratat med Peter och även Stina i telefon igår. Ibland  behövs bara en annan röst för att få lite nytt perspektiv och energi. Håller tummarna för att jag och Peter kan få till en middagsdate på torsdag! Sist vi sågs var samma dag som smärtan i svanskotan slog till. Tänk att det redan gått över 4 (!) månader sedan.
 
Gick för övrigt in på Telia i måndags med telefonen då det enbart går att fota selfies men ingenting annat. De hade inte sett något liknande och rekommenderade mig att återställa telefonen. Om det ändå inte fungerade efter det så är det bara att köpa ny mobil sa de. Just my luck...
Mari skulle kommit hit och hälsat på i helgen men blev förkyld oturligt nog. Krya på dig!
 
Har ni kollat OS något? Själv har jag hängt med en del. Går ju rätt bra för Sverige, heja! 
Denna dag har verkligen känts lång. Vaknade ovanligt tidigt för att vara mig på en söndag. Onda revben var orsaken dock. Så här har det varit OS för hela slanten idag haha. Satt bänkad redan 8.30 då Damkronorna spelade mot Japan, som de tyvärr forlorade mot. Rackarns, de som kämpat och vunnit flera matcher tidigare. Men de sista två, mot Finland och Japan, gick det inte lika bra i. Däremot gick det ju bättre för Sveriges herrar Tre Kronor i ishockey idag, vinst! Man rycks lätt med i alla matcher och lopp som går nu haha:)
Och på tal om ishockeyn damer vc herrar. Det är minst sagt sjukt orättvist kan man säga, hur mycket det skiljer sig åt vad en kvinnlig hockeyspelare tjänar och vilka villkor de tvingas till jämfört med en manlig hockeyspelare.
Känner verkligen med Emma Eliasson (och många andra), Sveriges bästa hockespelare 2016, som blev petad från landslaget efter att ha ifrågasatt landslagsförbundet angående just deras löner, villkor och mänskligt värde. Att det fortfarande kan få se ut så här 2018 alltså...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0