elephantzoul

 

Hej!

Det blev en ofrivillig bloggpaus, inte alls meningen faktiskt. Skulle tittat in förra torsdagen för att önska Glad Påsk! men det glömde jag alldeles bort. 

Förra torsdagen, skärtorsdag. Min fina vän Mari med sin lilla familj skulle bila upp från Umeå. Så när de kom till min stad passade vi på att ta en snabb lunch på Storheden, på Arons födelsedag och allt. Har nog inte setts på 2 år? Sedan fick jag snällt nog lift av dem en bit på vägen då jag skulle till min mamma, och de brummade vidare norrut till Maris pappa. Så fint att ses verkligen även om det var kort.

 

Har varit hos mamma skärtorsdag till igår, blev länge denna gång men passade på då det var påsklov.

På långfredagen fyllde jag år, men det var väl ingen höjdardag direkt. Sov dåligt och hade mycket smärta, men mamma gjorde allt hon kunde för att det skulle bli fint. Tack! 

Under påskafton åkte vi till morfar och gräddade våfflor, så glad han blev. Och jag tänker alltid på mormor när jag tänker på våfflor. Tänk att det redan gått snart 6 år sedan du lämnade jordelivet.

Annandag Påsk var vi bjudna till Britt och Elisabet, då sistnämnda fyllde år. Trevligt och gott i vanlig ordning!Jenny, brorsans fru, fyllde även hon år samma dag. Och min morbrors fru likaså fast i onsdags och bjöd på kalas. Tyvärr var jag i för dåligt skick så bara mamma åkte.

Och hockeyn får vi inte glömma. Suttit bänkad, följt varenda minut. Herregud så bra de är. 

 

Det har varit lugna dagar. Gått några promenader, sett film och pratat mest. Jag har tyvärr inte varit så pigg. Haft flera attacker i revbenen, mått illa, haft sådan yrsel att jag höll på att svimma mitt på Ica, tur att mamma var med. Det har tillkommit en del nya symtom de senaste månaderna... Dels är det yrseln, och sedan domningar i armarna och skakningar i händer, svårt att greppa saker ibland. Så i onsdags, dagen innan jag åkte till mamma, så var jag på vårdcentralen. Fick tyvärr inte träffa den bra lyhörda läkaren. Bad om sömntabletter fastän det tog emot, står inte ut längre, jag får ju inte sova normalt och har fortfarande inte fått någon tid på smärtenheten. Medicinen jag äter ska ju snart slutas tillverkas. Dock visste jag inte att det beror på att flera som ätit den under längre tid blivit förgiftade (!) av den! Bra att få den lilla upplysningen alltså... Fick mitt recept förnyat (med den giftiga medicinen) och äter den ännu, men ja man börjar ju undra hur nyttigt det här är? Provade sömntabletterna som jag hört så bra om. Funkade inte ett dugg! Blev så besviken. Efter 5 nätters försök så får dessa nu vara. När ska jag få sova?

Har i alla fall fått en ny tid hos den lyhörda läkaren under v.16, tack för det. 

 

Och så har jag funderat lite. Jag vet inte om jag ska fortsätta att blogga. Kanske inte just nu. Det känns så tråkigt, negativt och enformigt att skriva om mitt mående och smärtan. Dessvärre är det ju så livet ser ut just nu med onda revben och svanskota, och det verkar inte vilja sluta. Tvingas att tacka nej till så mycket då detta hindrar mig, vilket är jättetråkigt. Känner mig så fast i min egen kropp, så maktlös! Jag kan bara vänta och tiden får utvisa hur det blir med allt. Det har nu gått ett halvår sedan allt startade. Kanske kommer jag inte alls att kunna gå tillbaka till mina danslärarjobb. Vi får se. 

Jag är ju en ganska glad och posivit prick som försöker se det ljusa den större delen av tiden. Men när man skriver såhär rakt upp och ner ärligt så blir det inte alltid så kul läsning. 

Så vi får se när och om vi hörs. Om andan faller på kanske det blir ett inägg här och var lite sporadiskt, om fina stunder som förgyller, och någon enstaka uppdatering om sjukdomsläget. Vi ses när ni ses!