elephantzoul

Jag hade tänkt blogga en del under veckan.
Men det gick ju inte.
Internet har saknats här i några dagar.

För övrigt.
Otursveckan tror jag.
Allt som kan krångla har velat krångla ungefär.

Jobbat söndag-torsdag.
En hel del gnälliga kunder. Och tjorv.
Och nu är jag faktiskt lite less.
Men jag trivs, jag trivs.
Inte att glömma.

Fixade med klänningen igår innan jobbet.
Hämtade ut nya kameran likaså.
Men jag vet inte om den får åka med.
För jo.
Jag ska åka bort imorgon.
Tidigt går flyget.
Blir borta en vecka, skönt ledig från jobbet!

I måndags efter jobbet, efter stängning.
Cyklade hem, min vanliga väg som jag brukar.
En nedförsbacke, den bekanta, jag bromsar.
Men plötsligt.
En massa grus och sten och sand i slutet av backen och i tunneln.
Jag bromsar än mer.
Slirar med bakhjulet och flyger av cykeln.
Flyger av ja.
Aj det gjorde ont, en massa blod.
En man med ett barn på cykeln frågar hur det gått längre fram.
Fin omtanke.

Stapplar mig hem.
Ringer Rebecka, kl 20.30 väl hemma.
Hon kommer förbi och hjälper mig. Annars hade det blivit akuten.
En massa stenar och grus har hamnat under huden.
Hon drar upp huden och pillar loss stenar i några timmar.
Smärta.
Och lägger om och plåstrar.
Blod är bland det värsta jag vet.
Fina, fina, sjuksystervän.

Har ju inte tid att sitta här.
Tusen saker på gång.
Packa och fixa med en massa.
Flygtaxin kommer kl 05.30 imorgon och jag sitter och äter middag nu.
Ja, nu.

Åker till Nora imorgon.
Stannar till söndag förmiddag.
Åker sedan till Göteborg, stannar till tisdag, kanske onsdag?
Vidare mot Östhammar till på fredag.
Och hemfärd för sen vankas jobb nästa lördag.

Kanske blir det bloggning nån gång emellan.
Kanske inte.
För.
Jag vill vila lite.
Mot ditt knä.
Ditt bröst.
Sova ut.
Vara utvilad.
Och ta dagen med storm.