elephantzoul

Barnen som hängde upp sina grejer innan danspasset. Fiffiga barn!

Fredag 13/11-Sista dagen på praktik nr 1. Tråkigt, sorgligt.
Väldigt lärorikt. Avslutning med egen danslektion för lågstadiet åk 3.
Det var jätteduktiga, så fina.

Förbi Marcus en stund.
Och sedan hem.
Så skönt.
Hemmakväll med mej själv. Pyssla om. Ta igen tid.
Varm choklad det var länge sedan nu.
Stöka på, bläddra i kokboken. Varm dusch.
Honungsvatten, hårdbrödmackor med ost och riskakor.
Skönt, stilla.
Jag har längtat efter stillhet.





Lördag14/11- plugga en stund. En kort vända till Storheden.
Handla mat till kvällen. 
Fläskfilé och potatisgratäng middag sent kl 21.45.
Det blev ingen ostbricka. En annan gång.



Söndag 15/11- ja vilken söndag va.
Så var beslutet taget.
Bila iväg på dagen. Hämta den lilla tussen på 8 veckor.
Stanna några timmar för att sedan bila iväg hemåt.
Så plötsligt står trafiken stilla.
20minuters väntan med en valp i knät. En trafikolycka. Usch.
Kan så åka igen. Kort därefter blinkar blåljus bakom oss.
En ambulans vill förbi. Det är E4, lång kö efter olyckan, regn och halt
och bara en fil.
Vad då stress. Ibland kan det ju handla om minuter, sekunder....
Efter en evighet kan den äntligen åka förbi.
Men kort därefter.
Stop-plikt för de vid korsning. Inget mer med det.
Vi kör på E4, 110 väg. Rakstäcka och vi har företräde.
Bilen vid stop-skylten vräker sej fräckt ut.
Fruktansvärt fräckt.
Marcus bromsar. Jag tänker "vi krockar och med valpen i knät."
Aldrig att vi hinner bromsa.
Vi hann. Med ett ynka nödrop.
Stannade centimer från andra bilens registreringsskylt.  C E N T I M E T E R.
Fy alltså. Hur tänker man där, de som vräker sej ut från stillastående till 110väg
där den stillastående hade stop-plikt och det är bilkö på E4:an?? Va.

Men slutet gott allting gott, tur.
Och en valp-Molly rikare denna helg.