Á la spontant, tack å tack.
Det plingade på dörren kl 17.45 ikväll.
Åhå, åhå.
In kom en lockig en (som nu somnat med boken i famnen i min säng, don´t tell anyone!).
Med en present.
En blombukett!
Varför det?
-Ja, varför inte.
Bara så där.
Fint.
Och tack.
Överraskande spontant.
Ibland saknar man ord.
Man blir glad i hjärtat istället.
Tack för att du finns, Marcus.
Åh.
Trackback
