"You look nice alright and I like the way you nod after everything I say like it actually means something to you".


Ett sms och en förfrågan en fredag kl 19.30. Spontanfredag hemma hos honom.
Hyrfilmen glömdes bort.
Nina Kinert bakgrundsmusik och långprat finfint.
Bet oss i tungan för den inställda Hello Saferide konserten. Attans bananer!
Såklart visste jag att du gillade ovan nämnda artist, men inte att vi hade
favoriserat låtarna på samma sätt.
Du hade även köpt godis för kvällen. Jag med. Och, vad in i norden, vi hade
ju köpt precis samma sorter fast på olika håll. Se där!
Och en väldigt fin fredag.

Jag fick tillbaka mina älskade Indiska-armband i lördags av honom. Tack.
Och en kort sväng på stan.
Köpte vinterskor på Skokanonen och en blomsväng på Växtriket med mamma.
Jag var trött när jag kom hem, la mitt huvud på kudden och somnade till och med.
Vaknade 18.30. Laga middag och fundera några turer.
Han ringde mitt i köttbulls- och spagettituggan.
Det är fint att du bryr dej.

Sedan blev det visst en till vända till honom.
En kopp rabarbergrädd en lördagskväll och BeckTV4Plus.
Och förstå sej på- prat á la muy bien.
Men sedan, åh sedan. Ord och armar i kors. Några mil bort och rynkade ögonbryn.

Och jag vet, jag vet, jag vet, jag vet.
Men ändå, men ändå, men ändå.

Det blev bättre sedan, kom överens och vinkade adjö i lördagsnatten.
Nyttigt. Och faktiskt nödvändigt. Det är lättare att diskutera nuförtiden,
lättare att förstå sej på.
Och du ville höras nästa dag igen. För att höra att det var bra.

Och du sa; det har varit en fin helg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0