elephantzoul

Hörde att du hälsade till mej. Vad fint. Jag hälsar tillbaka!
Fick höra det ifrån en vän idag.
Inget speciellt. Nä, inte egentligen. Men ändå.
Det är känslan. Ja, känslan. Vad är det?

Jag såg något du kände.
Hörde något du sa.

Kanske. Kanske?

Det behöver inte vara något speciellt. Bara en vän som är vänlig.
Men.
Vi har ju haft vår historia.
Därför.
Kan vissa ögonblick uppenbara sej igen.


Personen vid namn Någon.
För jag har sett hur du tittar på mej. För jag har sett det.
Inte egoistiskt, inte för att jag vill se. För att jag har sett det utifrån. 
Hur du tittar mej i ögonen och menar vartendaste ord. När du skrattar åt mej, fast med mej.
Och när du kramar om mej och håller världen på min ryggrad.

Fast.
Jag kan ha fel, det kan jag.
Det kanske är det som har varit. Det gångna som spelar spratt.
Och nu.
Nu är vänskap. Bara vänlighet, omtänksamhet.

Men samtidigt.
Vi trivs så bra med varann.
Naturligt.
Som om orden aldrig tar slut.
Samtalar djupt och det känns inte konstigt.
Alls.

Äsch jag vet inte, jag spekulerar.
Men baserar på det jag ser.

Jag såg något du kände.