Och någonstans däruppe vilar du nu.


Ett evigt kämpande. Tappert kämpande.
Åh, vad du kämpade!

Efter alla turer, alla sjukhusvistelser
fram och tillbaka
de fruktansvärda sjukdomarna
den långa utdragna processen.

Slut.
Nu är det slut.
Nu är det över.

Inget mer lidande, ingen mer smärta, ingen mer pina.

Ätligen får du vila,
sova
fridfullt.

Tidigt imorse kl 04.10 den 19 december 2008 på Lindesbergs sjukhus tog du sista andetaget
och ditt hjärta orkade inte mer.

Sov så gott
vi syns i himlen, pappa! 

<3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0